Mosstickning så klart

Sticklägret är över för den här gången och det känns lite tomt och tyst. Jag vann en härva med underbart entrådigt ullgarn i ett lotteri och stickar några maskor för att behålla lite av känslan från härliga roliga dagar.

 En enkel sjal i mosstickning. Så klart. 

Att längta tillbaka till Fattigskogen är inte svårt. 

Det är en skön plats på många sätt.

 Det här vyerna är långt ifrån det jag ser dagligdags, kanske därför som de känns så viktiga och vackra. 

Laddad med ny energi efter veckans höghöjdsträning på 540 m över havet. Bästa sortens träning som bland annat innehållit många goda skratt, uddar och muddar. Kram till alla stickvänner!

Rosa moln

Det har varit ännu en fantastisk dag i Fattigskogen och jag har sytt muddar av fårskinn. 

Tyget på utsidan har jag nålbundit. 

Det har varit riktigt roligt att lära nya saker!

Jag har haft fullt upp med muddar och uddar men när solen gick ner var jag tvungen att stilla mig lite.

 Makalöst vackert!

Mjölkört, lupiner och rosa moln. Ja, det är så det ser ut och det är så det känns inuti!

Sommaräng och fläcktyfus

Mina gula, gula!, muddar är klara. Mönstret är gjort av Johanna Skoog på Fjällbo shop och garnet är shetlandsull som hon säljer. 

Mina två färgade sockblanks är nu torra och nystade. 

På den första hävde jag ut färg, mest i grönt, blått och rött. 

Nystanet ser ut som en blommande sommaräng. Min andra färgning var mer kontrollerad, en regnbåge med lite fläcktyfus. 

Nystanet är som en karamell.

 Det ska bli så roligt att sticka av dem!

För övrigt är det lika härligt som vanligt i Fattigskogen. 

Det finns mycket kärlek här!

Färgrik dag

I Fattigskogen blommar fortfarande lupinerna! Hemma är de överblommade sedan länge. 

Jag överraskade mig själv med att välja ett knallgult garn att göra muddar av. 

Vi har ägnat en del av dagen åt att färga, fritt och flödigt. 

Jag har färgat två fårskinnsbitar, en garnhärva och två sockblanks. Så. Otroligt. Roligt. 

Alla borde få vara i Fattigskogen ibland! Det är bra för själen!

Och jag har en gul mudd! 

Imorgon har jag kanske två. 

Äntligen!

Efter väldigt många mil i bil

så kom vi äntligen tillbaka till Fattigskogens vildmarksby och Stickameras stickläger. 

Stugan jag och K bor i ligger på 540 meters höjd. Det är oändliga vidder i alla väderstreck. 

I storstugan sitter lyckliga stickare och lägger maska till maska. 

Det är verkligen härligt!

Tre garnbutiker finns på plats.

 Det finns allt man kan önska sig. 

I min stickkasse ligger Pop spots-sjalen och nu är hälften av uddspetsarna stickade. 

I morgon när jag vaknar ska jag vila blicken på horisonten, andas och fortsätta sticka. 

Fattigskogen

Nu är kameran tömd på bilder efter förra veckans stickläger och jag kompletterar alla mobiltelefonbilder med några från den. Sticklägret var ordnat av Stickamera och hölls i Fattigskogens vildmarksby strax söder om Malung i Dalarna. Vilken härlig plats att vara på! För jägare och fiskare - och för stickare!

Vi bodde i fyrbäddsstugor utan el och serverades riktigt god mat i storstugan. 

Jag har skrivit det förut och skriver det igen - det gör något med humöret att vara så nära naturen, ett med den och så liten mitt i allt det stora. Himlen var 180 grader över oss, inget som skymde och dolde. 

Vi satt mestadels ute och stickade, från tidig morgon till sena kvällen. Tack vare att det blåste lite så slapp vi allt för många närgångna mygg vilket var tacksamt. 

Många nya fina stickvänner och härligt återseende av andra värmer hjärtat.

Stor Kram till alla!

Och funderar du på om du vågar åka på stickläger: Gör det! Även om du inte känner någon innan så känner du många efteråt och det är så roligt! Det finns faktiskt platser kvar till lägret nästa vecka om du vill testa direkt. 

Det var härliga dagar! I morgon börjar jag jobba igen efter en skön semester. Jag känner mig lite rastlös så här på semesterns sista dag. 

Dessutom satte lilla Luna i sig delar av en ballong och när en liten kattunge kräkts några gånger så är de rätt medtagna så hon fick åka till veterinären för undersökning. Lite vätskepåfyllning och kläm på magen och så var hon hemma igen. Minerva hann bli lite fundersam på vart syrran tagit vägen så nu ligger de tätt tillsammans så Minerva har koll. 

Undrar om Luna förstått att ballonger inte är bra mat för en katt? Man vet aldrig.

Medan Luna var hos veterinären försökte jag spinna lite, liksom för att kolla om förra veckans kunskaper satt kvar. 

Jodå, och med lite övning kanske det till och med blir bra så småningom. Roligt är det i alla fall!

Två i ett

Igår lämnade alla stickerskor vackra Fattigskogen i Dalarna, tyvärr låg brandröken tung trots att brandhärden i Salatrakten var över 20 mil ifrån oss. 

Det sista jag stickade på innan vi for hemåt var ett nytt par tvåändsstickade vantar.

Lite krus i nederkanten och rosor runt handleden. Jag tror att jag ska sticka lite krus på handryggen också men eftersom jag improviserar efter hand som jag stickar så vet jag inte hur de blir när de blir klara.

På hemvägen lunchade K och jag i söta Nora. En underbart god och lite lyxig lunch.

Vi åt på Selma G:s våffelställe. Mums! Dit vill jag igen. 

Jag hade nästan inte ork att göra dagens ruta igår men innan jag la mig så samlade jag mina sista krafter och gjorde en kärleksröd för nya vänner, ett fint stickläger och en hemsk skogsbrand. 

Fast det är klart, när det gällde att ta ett kvällsdopp så hade jag förstås ork till det med. Så vackert i Svalboviken!  

Lite kallt i vattnet, men om det är över 30 grader i luften kan vattnet inte kännas varmt även om det är det.

Idag har jag åkt sista etappen hem så på morgonen packades sakerna ned igen. 

Jag körde faktiskt om ett tåg!  

Hemma väntade två söta kattfröknar och de har varit så hjälpsamma med att packa upp, speciellt garnkassarna. 

Den här dagens ruta är lite blek, för visst är jag hemma men det känns lite tomt utan stickande kompisar och finfina vänner.