Närkingar

Försommaren är all over the place,

och det är inte bara asparna som sätter frö i stora mängder. 

Kastanjer tillhör mina favoritträd och de rödblommande är extra fina nu. 

Jag tycker också om tulpaner men vi har inga i vår trädgård eftersom rådjuren har en promenadstig över vår tomt. 

Allt är så vackert nu och färgerna så intensiva. 

Kanske får vi några äpplen i år, kanske blir det bara frukt till fåglar och insekter.

I lördags utökade jag familjen med två små lurviga sällskapsdjur som nu bor på hyllan ovanför mitt skrivbord. Jag pratar lite försiktigt med dem men än så länge blänger de mest. Jag tror de är blyga. Eller så har de lite svårt med dialekten här, närkingar som de är.

Karin på Ostbiten syr Kubbalufser och nu bor två hos oss. Säg inget till Morris...

Nya tider nya idéer

Vädret har varit lite dagen efter idag tror jag bestämt. Grått, tungt och allmänt dävet och inte ljust ens mitt på dagen. Det ledsamma vädret kunde ändå inte hindra min skaparlust så jag ritade av ett klänningsmönster och satte saxen i fin prickig trikå. Sömnaden sparar jag till en annan dag. 

I stället så lockade virknålen igen. Vicky har fått en ny hatt. 

En improviserad modell efter dockans huvud och så några rosor förstås. 

Föresten, det där med att det inte blev ljust idag. - Kan det bero på att röken ännu inte lättat efter nattens kaos?

Stackars 2014, bli bemött med smällar och rök redan från start. Nu hoppas jag att morgondagen blir ljus och fin. 

En regnig dag virkar jag

Att vara ledig en dag när det regnar ihållande hela tiden kan vara jätteroligt! Jag är inte det minsta ironisk för jag har verkligen haft en bra dag i min ensamhet då maken och sonen hållit sig undan. Jag fortsätter leka med mina dockor, garn och virknål. 

I dag har lilla blonda dockan, som ännu inte har något namn stackarn, fått hårband och klänning. 

Hårbandet är bara fasta maskor virkade i bakre maskbågen. 

Klänningen har sin grund i mönstret från Annie Granny men är ganska kraftigt modifierat. 

De två som ännu inte fått några nya klänningar blänger lite men jag lovar dem inget. Kanske får de nya kläder, kanske inte.

Jag har ju mer oviktiga saker att göra, som att virka semlor...

och kokostoppar.

Receptet till kokostoppen och en semla som inspirerade till min semla finns på Kungen o Majkis hemisda. Semlan jag gjorde följde inte receptet för jag hade mycket tunnare garn, men principen är densamma.

Om det blir regn i morgon också så vet jag vad jag ska göra!

Önskan om sol

Huset är tomt och tyst och allt känns vardagligt igen efter en otroligt bra julhelg. Vad gör man när ungdomarna och vännerna åkt hem? Eftersom virknål och bomullsgarn låg framme satte jag igång med att göra en klänning till lilla Vera.

Ett mönster som passade ganska bra hittade jag på Annie Grannys sida. 

På ett hårspänne fäste jag en blomma gjord som blommorna hos Mest virkat men jag hoppade över sista varvet. 

Vera är en riktig liten tuffing, hon tror att det blir sol och varmt bara man önskar det riktigt mycket. 

Hon kanske har rätt för i dag så var sopmaskinen ute på gatorna i staden där jag bor.

Jag har väl aldrig sett någon sopa gatorna 27 december! Det borde vara kallt och snö men snöröjarna har väl långtråkigt så då åkte sopmaskinen fram. Man har inte roligare än man gör det.

Även en klon behöver omsorg

Det är något med tjejer och dockor.

Inte alla tjejer och inte alla dockor, men mellan mig och mina i alla fall.

Den här lilla damen har fått en ny mössa idag.

Den är stickad efter mönstret Pixie hat i Manos silk blend på stickor 3.25 mm. 

Min blonda cutiepie är en klon och ingen riktig Blythe men hon är ack så lik sina förebilder och väldigt fin ändå. Min plan är att byta hår på henne och då byter man inte bara håret utan hela skalpen. Det låter våldsamt men jag hoppas det ska gå bra. Och skulle det inte funka så är det bara att sätta på den blonda kalufsen igen.

Hm, ska nog sticka en kofta också. Det är kul att göra dockkläder för de går ju så snabbt.

För övrigt kan jag meddela att det inte snöat idag!

Bra där!

Tid att passa

Det enda man kan vara säker på att det är väder varje dag. Vilket väder det är är däremot en helt annan sak.

Snöstorm har vi haft idag, i morgon hoppas jag att det blir något annat som till exempel sol och värme. 

Hoppas kan man ju alltid för inte är det särskilt roligt när det snöar så mycket att trafikinformationen uppmanar oss att inte ge oss ut på vägarna och man ändå måste för att man inte vill stanna på jobbet över helgen.

Dessutom hade jag en tid att passa - stickfikatid! 

Ägg och sillmacka, morotskaka och sockstickning. Inte det sämsta.

Lena hade med sin underbara dubbelstickade krage med gotländska rosor. 

Åh vad jag vill dubbelsticka igen! 

Underbar Lena!

Vi pratade dockor en stund. Johanna målar helt fantastiska dockansikten men jag köper färdiga dockor.  

Våra förmågor skiljer, men vi gillar dockor! 

Den här sötnosen finns i min samling, hon är en Blythe-docka, och turligt nog har hon vinterjacka och stövlar. Måste sticka henne en mössa!

Titta noga nu!

I mitt allra bästa soffhörn behöver man aldrig sitta ensam.

Azzar är där och är alltid sällskaplig och redo för lite bus.

Idag snodde han mina glasögon - sicken en! Fast jag vet att han gjorde det bara för att roa Lilla Dot som är på besök. Hon gillar också Azzar och Azzar gillar henne, det är jag säker på.

Annars är det en lugn och skön och alldeles perfekt lördag!

Maken och jag gick en promenad på förmiddagen och kaveldunen vinkade lite lojt åt oss när vi gick förbi. 

Snart gör frost och is dem oförmögna att vinka så det gäller att vara uppmärksam nu.

I det lilla finns det största.

Säg hej till Vera

Får jag lov att presentera Vera - min nya lilla älskling!

 Vera är en Blythe-docka, med ögon som är oskyldigt blå, fast...

drar man i ett snöre på hennes rygg så byter ögonen färg.

 ...nästan lite ghostbuster över det, eller hur?

 Den lilla skönheten, knappt 30 cm hög, är inköpt via Ebay - uj uj uj vad grejer det finns där!

Blythe-dockan tillverkades av Kenner, och den första dockan såldes 1972. Hon blev ingen storsäljare då, och såldes aldrig i Sverige så vitt jag förstår. Nu är de ursprungliga dockorna hett eftertraktade och väldigt dyra. De är superduperpopulära i Japan och 2001 började en nytillverkning, dock i begränsade upplagor. Hittar man en Blythe-docka till försäljning så får man slå till direkt om priset är överkomligt förstås. En vintagedocka från 1972 kan kosta upp emot 10.000 kr har jag sett. Det finns massor av tillbehör som kläder, skor, glasögon och väskor. Har du en Blythe-docka? Vera skulle bli glad för en brevvän! :o)

 Hej svejs från Vera och mig!