Säkerhetsavstånd

Hur har ni det i dessa märkliga oroliga tider? Tycker ni att allt är överdrivet och onödigt eller är ni på riktigt bekymrade? Min stressnivå är fortsatt hög och jag blir igen påmind om att förnuft och känsla är två helt olika saker som inte alltid går hand i hand. Hur rationellt tankarna än går, hur logiskt man än resonerar så finns känslorna där och de går sin egen väg och det är känslorna som får musklerna i axlar och nacke att vara spända mest hela tiden och ger en molande oro i magen.

Jag har sytt min andra distansros så

nu har vi två kuddar i soffan. 

Det tar en stund att sy på en massa knappar men  

jag tycker att det är värt tiden det tar.

Den här veckan har varit ganska motig men ute spirar det, både här  

och där. Jag köpte en ranunkel i måndags och den har glatt mig varje gång jag går förbi. 

Vackraste av blommor. 

Nu tar vi helg, en bit från varandra, eller hur?

Det känns bäst att hålla säkerhetsavstånd.

Kaninernas öde

Nej det gick bara inte, de stackars ledsna kaninkatterna ville absolut inte ha båda öronen på samma sida så 

medan jag lyssnade på Lundströms bokradio i morse sprättade jag isär dem och sydde nya baksidor, med örat på rätt ställe 

De ser fortfarande ganska ledsna ut men vem skulle inte göra det efter en stor isärsprättning?

Nu är de som de ska och de kommer bli finfina godisgömmor till påsk och  

kanske långt efter det, för vem vet hur påsk-pås-kaninkatter lever sina liv.

Mitt liv, åtminstone den här dagen av mitt liv, har jag fortsatt att inte läsa eller lyssna på nyheter, jag har bakat bröd och jag har ägnat ganska många timmar vid symaskinen, 

stickat en stund och, förstås, 

gjort dagens detaljspaning. Alltså, trädpioner är bland det häftigaste som finns. De är märkliga, mäktiga, vackra och spännande, se bara på den! Som två händer som gömmer en hemlighet mellan fingrarna. Naturen, du är bäst!

Rätt och fel

Hur känns det idag? Min orosnivå är klart lägre än den varit på flera dagar, förmodligen av den enkla anledningen att jag inte läst eller tittat på några nyheter över huvudtaget. Utan det konstanta inflödet av nyhetsflashar känns livet som vanligt.

Jag gläder mig åt att vårdagjämningen är här och mandelträdet firar med att nästan vara helt i blom.

Dagens krypa nära blev en titt in i en purpurklätt med sina ludna blad.

Vi har haft nästan alla väder under dagen, sol, mulet, regn och snö. En stund, när det var sol här, var det oväder över Blå Jungfrun. Hon syntes inte alls.

Den andra svarta sjalen är färdigstickad och ligger nu i spänn. 

Den blir fin och precis som den ska vara.

Något som inte blev som det skulle var de tre små påskaninerna jag sytt. Hade jag gjort som det stod i mönstret hade det blivit rätt men i stället för att bara göra fel en gång så serieproducerade jag förstås flera stycken stackars kaniner som nu har sina båda öron på samma sida i stället för ett till höger och ett till vänster. Inte undra på att de ser ledsna ut och mer liknar katter än kaniner! Jag fick mig ett gott skratt när jag hade sytt klart den första och vände den med rätsida utåt och genast insåg att jag gjort samma fel på alla. 

Nåja, de här kaninkatterna ser ut på det här sättet och faktum är att jag ler mer åt dem nu än jag förmodligen hade gjort om de var som de skulle. Ibland blir fel liksom roligare än rätt.

Vill man sy kaniner, med ett öra till höger och ett till vänster, finns mönstret att köpa från Stitchning notes. Man kan förstås låta bli att läsa i det också.

:)

Livet pulserar

Vi närmar oss vårdagjämningen och nu syns vårtecken överallt.

Vildkaprifolen är snart helt grön. 

Man kan nästan se livet pulsera genom bladnerverna. 

På ormhasseln är hängena sprängfulla av pollen och himlen har varit vackert blå hela dagen.

Idag har stressnivån för samhällskollaps och virusinvasioner varit lägre än på flera dagar, tack vare energigivande människor.

<3 p="">

Det finns oändligt många sätt att hantera stress och oro, ofta är det skönt att omvandla känslorna till något konkret och praktisk. Ett av mina sätt är att rita. Hur gör du?

Ringbearer

Ringbearer heter mönstret till den här spetssjalen.

Jag tog med den ner till badplatsen denna blåsiga onsdag och hoppades att sjalen inte skulle blåsa i vattnet. Det gick bra, vilket var tur för jag hade inte varit beredd på att hoppa i för att fiska upp den om den blåst i. 

Sjalen är stickad med en tråd Isager Spinni, entrådigt ullgarn, och en tråd Isager Alpaca 1, entrådig alpacka, på sticka 4,5 mm. 70 gram Spinni och 50 gram Aplaca 1 gick åt. 

Mönstret är gjort av Amy Noelle Walker, är på engelska och finns att köpa på Ravelry. 

Sjalen är ca 160 cm tvärs över och knappt 50 cm djup. 

Mönstret består av åtta sektioner och varje del beskrivs i diagramform. 

En rolig stickning. 

När jag var nere vid vattnet passade jag på att göra dagens detaljspaning. 

Lavar är verkligen häftiga

och lite läskiga! Ser ni örat? Jag är säker på att den där ligger där och lyssnar på havets brus och vindens sus. 

Sa jag att en del ser läskiga ut? Uhh. Som ett paddskinn ligger den där på berget. 

Helt oläskigt är mandelträdet som nu börjar gå i blom. En och en halv månad tididgare än vanligt.

Aktuellt

Det känns som om många av oss håller andan just nu, håller andan och hoppas att pandemin ska gå över så snabbt och lätt det bara går.

Det kommer naturligtvis ta den tid det tar så

hålla andan funkar inte i längden. Det är väl bäst att ta ett andetag i taget helt enkelt. Jag fortsätter gå nära, inte så nära andra personer, men naturen. En vassvippa och

otroligt söta små blad blev gårdagens och dagens blickfång.

För övrigt tror jag att chokladmuffins behövs just nu,

precis som några nya mått och stickmarkörer från Fröken Fyrkant.

Det syns kanske inte så bra, men det är virus på de färgade och händer som tvättas på den ofärgade. Aktuella markörer minst sagt.

Mer av samma

Snön är borta. Sju-åtta grader, regn och friska vindar gjorde vinterbesöket kort.

I vårt kök blommar våren redan. Jag är svag för påskliljor och köpte en kruka. Nästan alla knoppar har redan slagit ut så jag får nog köpa en ny till påsk. 

En ny svart sjal är på gång. Varför bara göra en när man kan göra två?  

Mycket av samma verkar vara bästa terapin just nu så jag fortsätter också att måla fläckar som jag ritar mönster i. Tids nog går jag vidare till något annat. 

Dagens krypa nära blev inomhus Orkidéer är små underverk.

Kontraster

Hur har ni det? Hur mår ni? Ni är väl rädda om er och de runt omkring er?

Igår fick vi påhälsning av Herr Vinter. Det snöade rejät några timmar och även om halva mars har gått så tycker jag verkligen om när världen blir vit.

Det ger mig ro i själen med vita träd, vita stenar och ett tjock vitt täcke på marken.

Jag hade en del saker att fixa igår men allt hann jag innan det började snöa så jag behövde inte ge mig ut på vägarna och det var skönt.

Idag vaknade vi till en strålande morgon. Solen som reflekterades i snön och havet var nästan mer än mina sömndruckna ögon klarade av men det var samtidigt så underbart fint.

Nu är den mesta snön borta igen, precis som det ska vara så här års. Lite vår, lite vinter och sedan vår igen.

Som konstrast mot vit snö stickar jag svart spets. Den är nästan omöjlig att fotografera men jag gjorde ett försök när sjalen var färdig och utspänd.

Lika svårt som det är att kisa mot starka solreflektioner i snö, lika svårt är det att sticka svart spets i lampljus. En utmaning och det gillar jag.