Nittiosex

 När jag stickar strumpor till mig själv brukar det gå åt 65-68 gram garn så ett nystan på hundra gram räcker gott och väl.

Till de här strumporna till maken gick det åt 96 gram. Han har lite större fötter än vad jag har...

Eftersom garnåtgången på ett hundragramsnystan var lite tajt vågade jag inte matcha så båda sockorna blev helt lika, ett klokt beslut tror jag bestämt.

Ute är det underbart vinterväder,

ömsom snöar det,

ömsom skiner solen.

Det gör så gott i själen.

Något som förhoppningsvis ska göra gott för benen är ett par benvärmare jag stickat till en kär vän.

Mjuka och sköna i bomull/merinoull från Onion. Tighta men inte så de sitter åt, stickade i bruten resårstickning, två varv med 2 räta+2 aviga och därefter två varv med bara räta maskor.

Nu ska vi bara kunna ses så hon kan få dem. Det är ju nu när det är kallt som de behövs som bäst.

Dansparty?

Den sköna långledigheten går mot sitt slut och snart är det vanlig vardag. 

Januarivardag visserligen och de är inte riktigt som årets övriga vardagar, eller hur?

Här hos oss har det regnat i flera dagar nu. Allt är blött och grått. Inte minsta lilla snöflinga har det blivit.

Det tråkigaste med vädret är nog att det är så svårt att samla lust att ta sig ut men när man väl gjort det är det inte så dumt, trots regnet.

Randiga sockor verkar vara det som funkar bäst att göra när det regnar och aldrig blir riktigt ljust.

Knit Picks Felici, ett mjukt och behagligt garn, i färgen Dance Party.

Trots att det är fredag blir det inte mycket till dansparty här inte, möjligen 

en syrlig karamell eller så med raggsockorna på.

Glädjen i att fortsätta

Det var länge sedan jag hade penslar och akvarellfärger framme.  

Det är alltid lite svårt att komma igång, det blir en tröskel som man måste ta sig över för att kunna doppa penseln i färg och trycka den mot ett papper. Ett sätt att komma över den där tröskeln är att, i stället för att börja med ett nytt helt vitt papper, fortsätta måla på något som inte blev färdigt förra gången.

Jag hade ett par ark kvar sedan jag målade med plastfilm som jag skar ner ett i mindre bitar och färglade lite och, som vanligt, la till några ord. Det är lätt att tvivla på sin förmåga när penslarna legat orörda ett tag men man får inte vara rädd. Allt blir inte bra eller användbart men det är inte därför man skapar, det är för glädjen som finns i själva görandet tänker jag.

Glädjen att göra

ger en fin tillfredsställelse.

Förra årets sista par sockor stickade jag av Gründl Hot socks, ett slitstarkt sockgarn med fina randningar.

Det blev lite garn över när sockorna var klara och nu tror jag att det blir

handledsvärmare av resterna

eller så blir det skaft till nya sockor. Snart måste jag bestämma mig men just nu stickar jag vidare, rand för rand, bara för att det är roligt.

Jul jul

Julen kom och gick. Tänk vad fort det går men än har vi tid att ta sovmorgon och kura framför tvn eftersom vi är lediga ett tag till.

Det är fortfarande julfint, vi tillhör inte dem som sliter ner alla julsaker så fort julen är över. Hos oss varar den till trettonhelgen i alla fall.

Jag hoppas ni haft en vilsam julhelg,

med tända ljus och något gott att äta.

Julfrid kan se ut på många sätt.

Jag har stickat en tomteluva till maken, han använde den en liten stund denna konstiga jul.

Stella Christmas hat heter mönstret och den är stickad i rödmelerad ull från Östergötlands ullspinneri och Fluff från Stäkets hantverk. Och lite vitt Sandnes Sisu och Sandnes Silkemohair. 

Jag har sett att stora delar av Sverige fått snö den här julen. Det har vi också, inte så det täckte marken precis men några flingor kom det. Det gällde att vara snabb att ta en bild för snön försvann lika fort som den kom. Nåja, det är en regnig vinter vi har så här långt här vid havet.

Ett par vita sockor blev färdiga innan jul. En enkel fläta längs ena sidan är allt som behövs för att göra en enkel socka lite extra fin. Sandnes Sisu, samma garn som i kanten på luvan, har jag använt.

God fortsättning!

Lördagsfin

 Denna fina men kyliga oktoberlördag har jag använt till att quilta och kanta ett litet lapptäcke åt en vän i härliga kraftfulla färger, rött, grönt och orange. Hon har sytt lapptäckstoppen och jag hjälpte till med quiltning och kantning.

Det blev några varv på pumpasockorna också, samtidigt som jag lyssnade ikapp ett par avsnitt av Vetenskapsradion Historia, ett av mina favoritradioprogram.

Luften har varit hög och klar, precis som den ska vara så här års.

Hoppas din lördag också varit fin!

Yewbarrow och Blå Jungfrun

Yewbarrow är en bergstopp i vackra Lake District i England. 

Vi har inga höga berg i närheten men vi har klippor, och högst av dem är Blå Jungfrun där ute i Kalmar sund, ön som jag tittar på varje dag. I eftermiddags var hon blågrå och gjorde skäl för sitt namn.

Yewbarrow är förmodligen inspirationen till Louise Tilbrooks sockmönster med samma namn. Jag borde kanske stickat dem i en blågrå berglik färg men det gjorde jag inte.

Jag använde en härva sockgarn från Manduzana, i en färg som hon gjorde speciellt för en insamling till ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige.

Nog kan man ana en bergskam där i mönstret.

Mönstret stickas från tån och uppåt med hällapp. Ett riktigt bra mönster med fin passform.

Just nu känns resor till Lake District väldigt avlägsna. Tur att jag har min egen lilla topp där i fjärran.

Där ute i det vackra blå.

Oktoberhelg

Det är något med oktoberhelger som gör att man vill äta äppelkaka, eller hur?

Jag bakade en med smak av både kanel och kardemumma och det var riktigt gott.

Vi har haft ett par fina dagar, långt ifrån höststormar men med några regnstänk som ledde till att en svag men fin regnbåge visade sig över viken.

Oktoberstickningen blir ett par pumpasockor. I mönstret är beskrivningen från mudden och neråt men jag stickar från tårna och uppåt och gör båda sockorna samtidigt eftersom jag vill göra sockorna så långa som garnet räcker till. Det är inte en full härva, kanske 80 gram kvar, så det borde räcka till ganska långa sockskaft.

En härlig orange härva Trekking från Garnbolaget.

Både jag och naturen gör sitt för att höstkänslan ska bli så bra som möjligt, på trappan har vi både ljung och spindelväv. Perfekt!

 

Med glitter och glam

 Händer det att du fastnar på ett ord, tittar på det som om du aldrig hade sett det förut och undrar om det verkligen heter och stavas så? Idag fastnade jag på ordet mjuk. Vilket konstigt ord, det liknar inget annat, det är sitt alldeles eget på något sätt. Enligt Svensk ordbok är betydelsen av mjuk: - som ger efter för tryck och böjning och -angenäm för känseln med tonvikt på beröring snarare än tryck. Enligt SAOB är ordet besläktat med möka, göra mjuk, troligen med grundbetydelse fuktig och blöt, och därmed också med ordet mocka, dvs skotta gödsel. 1573 - 1664 är det belagt att ordet mjuk stavades miuck och det fanns i fornsvenskan som miuker. I SAOB finns också en lång rad exempel där ordet mjuk används; mjuk pepparkaka, hyn är mjuk som sammet, en mjuk stålklinga och ett mjukt kuperat landskap är bara några.

Upprinnelsen till dagens ord är sjalen jag stickat av garnet jag köpte på min 50-års dag. Det har mognat några år men till slut visste jag vad jag skulle göra av det.

Jag hade tre nystan Mondial Sky, ett blågrått garn fullt med små paljetter. Ett festligt födelsedagsgarn som andas glitter och glam. Jag stickade enklaste enkla, en Stashbuster-sjal, där garnet fick komma till sin rätt. Jag stickade till garnet tog slut och sedan blev det en i-cordavslutning med ett restgarn i merino.

Ett annat garn som legat länge och mognat hos mig var en handfärgad härva från Limmo-Design i färgen Julgran. När härvor är väldigt färgrika tycker jag att det är svårt att hitta rätt mönster för garnet men till slut dök mönstret Now and next socks upp och det blev en perfekt kombination av garn och mönster när jag la upp minsta storleken.

Jag testade att lägga upp både mellan- och största storleken men då poolade sig garnet på ett sätt som jag inte tyckte var fint men i minsta storleken blev garnet randigt och det passade mig. Vid fotkilen stördes randningen eftersom maskantalet ökade men det är okej tycker jag.

Så lite som fyra maskor större eller mindre kan göra en enorm skillnad för hur garnet mönstrar sig beroende på hur det är färgat.

Julgran med silverbling som glittrar på fötterna.

Sist ut i den här flärdfullt glittrande kavalkaden är en virkad sjal.

Jag började med ett nystan Lang Yarns Jawoll Magic, ett självrandande garn i turkosa toner. Därefter använde jag den lyxigaste lilla härvan i hela min garnsamling, en ljuvlig Artyarns Mohair Splash som jag fått i julklapp av Kikki för många år sedan (hon fick en av mig också, i röda toner). Det garnet är fullt av paljetter och muranoglaspärlor. 

Avslutningsvis använde jag två nystan Sandnes Alpakka Silke. Sjalen fick ett underbart fall och är mjukare än mjukast. Mönstret är enkelt med bara fastmaskor och luftmaskor, Moss stitch shawl, och jag virkade med nål 6.0 mm.

Nu kan jag glittra och gnistra hela hösten och vintern.

Hurra för flärd och lyx i all enkelhet!