Den här dagen går i turkiskt blått, mera känt som turkost.
Allt från linne, kofta och stickning till stolsdynor.
Har tagit upp Lace cardiganstickningen igen. Det är ingen slötitta-på-tv-stickning utan kräver en viss uppmärksamhet. Inte ens enkla aviga varv att vila på eftersom det är mönster på alla varv. Egentligen är jag alldeles för trött för att sticka på den men det går, lite i taget. Bra att lägga tankarna på när det surrar för mycket jobbtankar i huvudet. Där ska de ju inte vara alla dygnets timmar och kan man trycka bort dem med garn och stickor så är det bara bra.
De afrikanska blommorna är nu 19 till antalet och det första vita nystanet är slut. Att fortsätta med dessa får bli kvällens framför-tvn-projekt. Ja just det, turkost är det i dem också. Så klart.
Eftersom upplevelsen av färgen turkos är qualia och qualia är hart när omöjligt att beskriva så gör jag enbart konstaterandet att min upplevelse av turkos är en vacker färg som är både angenäm och positiv. Vad det nu betyder. Oj oj, filosofi är svårt så jag håller mig till stickning och virkning!