Knyppling i fokus

Jag hamnade visst i Östergötland igen, för andra gången den här veckan. Jag och en kompis har länge, länge pratat om att åka till Vadstena och frossa i knypplade spetsar och köpa lite material. Idag var dagen.

Vi började med att besöka Föreningen Svenska spetsar. 

De hade den allra sötaste lilla knyppeldynan i ett fönster och 

roliga knypplade vimplar i ett annat. 

Vi beundrade de knypplade kronorna och 

för mig som dras till kronor så är det lockande att testa att göra en för att se om jag klarar av det men 

det finns så mycket fint som kan dekoreras med spets. 

Wadstena Spetsar Elsa Petersons spetsaffär finns inte längre kvar men skylten hänger fortfarande uppe, vacker som den är. 

Vi besökte Spetsmuseet på Gottfrid Larssongården och där finns det skatter. 

Bland annat ett mönster till knypplat parasoll! Wow. 

De hade flera dynor uppställda på små bord, 

till och med inne på toaletten om man skulle bli knyppelnödig när man är där. 

Ute fladdrade en mobil med knypplade restremsor i vinden och 

på en vägg hängde en spetssimpa gjord av Gudrun Gunnarsson. 

Att knyppla i metalltråd är det senaste och det fanns flera läckra verk. 

Gottfrid Larssongården är fantastiskt vacker och det lilla växthuset skulle jag vilja ha hemma hos mig. 

Dagens roligaste var nog ändå att se att Vadstena förvaltar sitt kulturarv på bästa sätt; ett knyppelmönster kallat Blåsippor är 

omvandlar till avrinningsgaller längs hela Storgatan. Underbart! 

Så visst frossade vi i spetsar idag och nog köpte vi lite material också.

En bra semesterdag med målet uppnått är bara att pricka av på att göra-listan.

Lämna och hämta

Idag skulle vi lämna en person och hämta en annan fyra timmar senare i Norrköping så vi trotsade värmen och njöt av en sommarfin stad.

Vi höll oss mest nära vattnet, 

det kändes helt rätt en dag när termometern visade +32 grader. 

I skuggan svalkade det nästan. 

Vi gick också och tittade på kaktusplanteringen, det är hur många år som helst sedan jag senast såg den.

25 000 växter är imponerande många. 

Det var omöjligt att få med hela planteringen på en bild, den är så stor. 

Pyttesmå och stora katusar i alla färger och former, helt klart värt ett besök i ökenhettan. 

Efter en sväng i några luftkonditionerade gallerior återvände vi till vattnet och skuggan, 

det finns fina gångstråk alldeles intill strömmen. 

Maken klarar värme mycket bättre än vad jag gör men 

jag är envis och stickade på min ullkofta.

Det gick riktigt bra, jag stickade flera centimeter på kroppen på koftan och att fylla fyra timmar en het sommardag i Norrköping var inga problem.

När det är +32 grader

... är det bäst att åka på utflykt till ställen med kylanläggning. 

Målet för dagen var Brunneby musteri där vi fikade, shoppade och

tittade in i den gamla kyrkan från 1200-talet. 

Några timmar i bil blev också några timmars sticktid. 

Restgarner randas till sockor. En lagom stor stickning att hålla i i värmen. 

Spunnet och sött

I morse brann solen alldeles röd när 

jag åkte hemifrån för att träffa några ullgulliga vänner.

Vi spann tillsammans för ibland är det roligt att göra saker ihop.

Jag spann upp en 50 grams tuss med merino och silke. Jag tror att jag har minst 50 gram till någonstans, frågan är bara var jag lagt dem. Tills vidare tvinnar jag inte det här garnet i hopp om att hitta resten.

Jag spann lite mintgrön ull också. Den här ullen vet jag säkert att jag har 100 gram av. 

Ute sken solen och 

den gamla bowlingbanan var tom. Vi hittade dock ett svampspår! 

Mitt inne i stan. Mystiskt!  

Av spinning blir man trött så innan vi åkte hem igen shoppade vi på Cloetta. 

Spunnet och sött, en bra lördagskombination.

Fastertid i Linköping

Linköping är en stad jag tycker mycket om och att vara i Linköping med mina söta brorsbarn gör det hela dubbelt så roligt vilket jag var för några dagar sedan.

Vi åkte till Valla gård. Där finns kaniner, getter, hästar, gamla traktorer och ett tågmuseum bland annat. 

Det här huset lär vara Östergötlands äldsta trähus, byggt 1660 om jag inte minns fel av vad det stod på informationstavlan. Det är flyttat till Valla gård på senare tid. 

Ett bihus! 

Ett sådant har jag aldrig stött på tidigare. 

Överallt på Valla gård finns det fina saker att titta på, i stort och smått. 

Lillasyster tyckte hästarna var hemskt läskiga så där stannade vi inte länge. Den här killen var annars van att bli beundrad, det märktes. 

Varken lillasyster eller storebror var däremot rädda för gamle Oliver. 

Hur kul som helst att klättra på. 

Efter Valla och välbehövlig lunch intog vi gamla Linköping. 

Vi åkte tåg för det hade faster lovat...

...och sen besteg storebror stolt ett berg medan lillasyster var måttligt imponerad. 

I Trädgårdsföreningen stod barnen stilla ungefär fyra sekunder...

...innan de for iväg till lekplats och lusthus. 

Min brorson frågade med en suck om jag var tvungen att ta kort på allt. Nej, svarade jag, men jag vill och då blängde han lite på mig och såg ut att tänka "Du är allt bra tossig du Anettan" - och ja, det är ju tur att jag är det, för hur roligt skulle det annars vara med en gammal faster?!