Den ljuva hallontiden

Vid den gamla husgrunden växer det fortfarande hallon. Man måste nog känna till stället för att hitta det för hallonbuskarna syns knappt för det höga gräset. Men har man hittat dit då är lyckan fullständig. Man kan plocka nävar fulla av sensommarens godaste bär 

Och jag är inte den enda som hittar till det gömda hallonriket... 

Guds skämt

Jag hade precis hunnit publicera mitt förra inlägg om flytten av getingboet när Magnus ropade på mig. Vi skulle på en kort tur med moppen. Och under pakethållaren hängde det ett annat getingbo. Jag kunde höra Guds skratt. Han tyckte nog att han var rolig.

Vi studerade boet en kort stund och kunde konstatera att boet var, tack och lov, övergivet.

Inne i själva klotet hänger det en barnkammare. Barnkammaren består av ett antal sexkantiga celler där den övervintrade, befruktade drottningen lägger ägg.

Titta bara hur perfekta cellerna är! Otroligt! Hur vet getingen hur den ska bygga så att det blir så här sexkantigt? När vi, människor, ska bygga sexkantiga celler då behöver vi tumstock, passare, pennor och en hjärna som går på fullt varv. Men getingen vet sådant av sig själv. Imponerande.

Flytten

Under helgen har barnsköterskorna kläkts. För den första getingskullen består enbart av barnsköterskor som hjälper till att sköta om nya getingsbebisar samt att bygga på boet. Drottningen slutar bry sig om äggen och larverna mer än att föda nya, tusentals nya. De äldre barnsköterskorna blir väktare vars enda uppgift är att kretsa runt boet och förinta allt som de uppfattar som hot. De kommer alltså att förinta min katt som brukar klösa på stolpen som boet hänger vid. Därför blev vi tvungna att flytta på boet.  

Jag har läst lite hur andra flyttar på getingbon och så gott som alla drabbade dränker det hängande boet i lacknafta, bensin, bränner det i pannan eller använder sig av andra hemska metoder. Vi har beslutat oss att flytta på boet. Larverna som just nu finns i boet kommer nog inte att överleva flytten, tyvärr. Men drottningen och barnsköterskorna har fortfarande en chans att bygga sig ett nytt bo. Det hoppas jag på. Jag har faktiskt letat efter information om det men jag är nog den enda som flyttar på ett getingbo istället för att ta ihjäl det.

En sak till. Vi förknippar getingar med smärta, stick och obehag. Vad många inte vet är att getingar har en viktig funktion i naturen. Getingar bidrar nämligen till saneringen av många andra skadegörare på såväl träd som grödor. De hjälper till att omsätta biologiskt material i naturen.

De är också goda pollinerare. Källa: Anticimex 

Min granne geting

Magnus har hittat ett getingbo under taket. Man kan försiktigt kika in och titta på äggen.

Det vore spännande att få följa äggens utveckling och se hur getingarna (för de kommer att bli fler) bygger på boet. Men så kommer det inte att bli. Vi måste ta bort boet för det hänger lite knasigt. Dessutom kommer getingarna att så småningom förklara ett krig mot oss. Stackars getingmamman... Hon har kämpat hårt med sitt hus. Hon har skrapat på våra plankor, blandat träet med sitt saliv och alldeles ensam har hon byggt ett perfekt bo för sina små bebbar. Tänk hur ledsen och förtvivlad getingmamman kommer att bli när hon ska upptäcka att boet är borta! Egentligen tycker jag inte om någon närkontakt med getingar alls. Jag håller mig gärna på avstånd. Men jag dödar inte medvetet några varelser bara för att jag inte tycker om dem. Ibland måste jag dock sätta stopp för att skydda mig själv, barnen, våra djur och grannens lilla bebis.

Den fina bilden på getingboet har Magnus tagit.

Märken

Plankor på min altan har fått massor med mystiska märken. Jag har börjat misstänka någon ilsken vamp som kommer hit när ingen ser henne och kör sina långa, röda naglar på plankorna.

Det har visat sig att jag har inte varit så långt ifrån sanningen.

Hon är ilsken, hon har en kroppsform som många kan bara drömma om.

Hon är... ja, se själva.

Det är getingar som gör dessa märken. De samlar på sitt byggmaterial.

En gåta mindre här i livet.

Men nu är jag trött, ofantligt trött. Jag har jobbat hela dagen och min hjärna slutat att lyda mig för tillfället. Överlevnadsinstinkten har tagit över. Den säger sova, sova, sova.