Herbarium

För sisådär 75 år sedan hade någon plockat blommor, pressat dem och prydligt monterat i ett herbarium. Hon hette Kerstin Björklund och hade den vackraste handstilen jag någonsin har sett. Jag vet inte vem hon var men hennes herbarium är i mitt ägo just nu. Jag hittade det på Tradera och blev eld och lågor. Kosta vad det kosta ville men herbarium skulle hem till mig. Nu är det här. Jag har suttit en bra stund i hammocken och försiktigt vänt ark efter ark. Vad ska jag med detta herbarium till, det vet jag inte. Men jag är alldeles lycklig över att ha det i min närhet.   

  

Visa klänningar? Javisst!

Emileitha undrar om jag kan visa de klänningarna som jag fyndade igår. Det kan jag nog. Prislapparna sitter kvar än och eftersom jag har köpt klänningarna på rea så gav jag hela 75 kr för båda två. Det tycker jag är ett bra fynd. Annars handlar jag inte så mycket på Myrorna nuförtiden. Delvis för att jag är sällan på stan och delvis för att jag tycker att Myrorna har börjat med alldeles för höga priser. Men ibland hittar man guldkorn.

Den marinblåa klänningen är i 100% linne.

Och den rödblåa, rutiga klänningen är från HMs egna märke, L.O.G.G.

Jag tycker väldigt mycket om att bära klänningar tillsammans med byxor. Annars känner jag mig alldeles för naken. Dessutom får jag sällan solbränna så mina vita ben lyser lite för starkt i sommarsolen. Nu ska klänningarna in i tvätten och jag ser fram emot något trevligt tillfälle att använda dem.

Fröken Lucys känsla för lyx

Jag har gjort ett fint loppisfynd. En sjal i pashmina och silke. Jag la sjalen på bordet och innan jag ens hann vända mig så la sig katten på den. Hon har nästan 100 kvm att välja på och så lägger hon sig på ett bädd av cashmere. Dessutom tycker Lucy att det är hennes fullständiga rättighet. 

Den multifunktionella maskinen

Jag besökte min favoritloppis. Senast jag var där var det i somras. Jag såg fram emot besöket och hoppades på ett kärt återseende. Men jag blev bara panikslagen. Så många människor som knuffades hela tiden. Jag har nog glömt bort vilket brutalt liv det är på loppmarkander. Vi lämnade loppisen långt innan jag hann kolla alla hyllor och hörn. Väldigt ovanligt, måste jag säga. Jag hittade dock några böcker och lite kläder som jag ska ha till jobbet.

Därefter åkte vi till en tvättmaskinaffär. Vår gamla tvättmaskin började nämligen spotta ut en brun sörja och vi förstod att det var slut. Ett tag använde vi oss av tvättstugan. Att vänta en vecka för att få en tvättid var mer än vi klarade av. Den nya tvättmaskinen kör just nu sin första, jungfruliga tvätt.

Vi har upptäckt att det är en multifunktionell maskin. Man kan nog skriva musik med den också, tror jag. Varje gång man trycker på en knapp så blippar och pipper maskinen. Det förstår jag mig inte riktigt på, ärligt talat. Till vilken nytta, liksom? Väldigt märklig trend inom vitvarudesign.  

Kläder

Kläder är vårt signum. Med hjälp av kläder talar vi för omgivningen vilka vi är, vad vi värdesätter och tycker om. Även om man påstår att man inte bryr sig om kläder så tror jag att man gör det i alla fall. Man kanske inte bryr sig om trender, färger, prislappen, var kläderna kommer ifrån osv. Men då lägger man vikten på klädernas funktionalitet istället. Eller något annat. Så... man bryr sig i slutändan om vad man sätter på sig. Jag har alltid gillat den bohemiska stilen. Ni vet, volangkjolar, sjalar, lager på lager osv. Numera kan jag dock aldrig klä mig på det sättet. Det saknas tillfällen till det liksom. Jag jobbar åt ett av världens största modeföretag men jag går runt iklädd arbetsbyxor och unisex t-shirtar. På min arbetsplats har vi ingen klädpolicy men det är praktiskt med ett par brallor från Blue Wear helt enkelt. 

Med varje vecka som går blir mitt behov att klä mig på mitt sätt starkare och starkare. Så idag har jag bränt 135 kr på Myrorna och köpt färgglada tröjor och en volangkjol. Nu gäller det att bli riktigt modig och ha dem faktiskt på sig i en annars så färglös miljö.   

Loppis

Vi har varit på loppis. Första gången på väldigt länge. Jag plockade korgen full med superbra fynd. Sedan ställde jag mig lite på sidan, lyfte upp varenda grej och tittade, granskade, funderade. Behövde jag den där filten? Och den fina skålen? Kuddfodralen? De rara virkade dukarna? Och svaret var nej, nej, nej. Och återigen nej. Fynd efter fynd la jag dem tillbaka på hyllorna. Vid kassan var min kundkorg alldeles tom. Vilken skandal.

Män som kan rimma

Ibland behövs det så lite för att jag blir så glad!

En stor korg för 15 kr hittad på stans bästa loppis. Jag är väldigt billig i drift :)

Jag har berättat för Magnus att jag känner mig grå och mesig.

(se gårdagens inlägg)

- Nej Anna, inte är du grå och mesig  - protesterade han och jag var på väg att tacka honom när han la till - mest är du sur och vresig.

Vem har uppfunnit män?!

Och rim?

Och män som kan rimma?

Provrummet

Ingen Sagotant utan vackra, sagolika kläder. Tycker jag i alla fall. Så jag släppte löss på Myrorna. Jag plockade fram alla fina klänningar, skor, väskor, hattar. Till och med en peruk men då ropade försäljaren att hallå, stopp, den är inte till salu!

I provrummet hade jag en riktig klädorgie. Den blommiga klänningen var för dyr för att jag skulle köpa den men den blålila tunikan (från Gudrun Sjöden) blev min. Och skorna, titta bara på skorna! Man känner sig som en prinsessa i dem. I vanliga fall går jag ju i stora Dr Martens... Skorna stannade dock på Myrorna.  

... och han spelade på sin garmoshka.

Jag har tänkt efter... Och kommit på att trots deppandet så har jag varit lite glad i alla fall. Jag brukar besöka Sakleteriet med jämna mellanrum. Det är en riktig balsam för själen, i alla fall för en sådan förvirrade och drömsk själ som min. På hyllan, precis vid ingången, väntade på mig ett litet ryskt par. Gubben drog några glada toner på sin garmoshka och solen tittade fram. Så allt är inte svart, inte jämt. Man behöver bara tänka efter lite...

Stora fynddagen

Mitt hjärta slår volter av glädje. Äntligen har jag hittat det jag har letat efter i åratal. En fårskinnsfäll till Nosan. Hon älskar allt som är fluffigt. Om vi är på besök hos någon och denne äger en fäll, en ryamatta eller något annat med lite fluff i då lägger Nosan beslag på det direkt. Hon har blivit en äldre dam nu som får ont i sina leder. Hon förtjänar lite lyx på sin madrass. Ett nytt fårskinn kostar alldeles för mycket, tyvärr, så jag har tittat efter begagnade istället. De jag brukade hitta var alltid alldeles för toviga, slitna och rent av snuskiga.

Idag är dock min lyckodag. På loppisen har jag nämligen hittat en alldeles fräsch fårskinnsfäll för 20 kr! Jag har hoppat av glädje och blev extremt kissnödig på köpet. Men äsch, vår älskade bullmastiff är värd det.

Magnus har hittat ett riktigt retrotält för 50 kr. Sara ska på ett läger och behöver ett tält. Det får gärna vara stort för om det regnar då sitter man ju inne och de moderna tälten som vi har är rätt så små. Ett helt gäng ungdomar får inte plats i ett sådant litet tält. Magnus och Sara har slagit upp tältet på vår uteplats för att kolla fyndet. Det luktar min barndom där inne. Jag är uppvuxen i sådana tält ju! Kära nån vad lyrisk jag känner mig just nu.

Ett sådant sammanträffande

Jag har en bok som jag kallar för min inspirationsbok. I den klistrar jag bilder och texter som på något sätt inspirerar mig. Som bilden på rivjärnet som har blivit ett vackert vindspel. Ett sådant måste jag göra till mig tänkte jag när jag tittade på bilden. Och då hamnade den i inspirationsboken. Precis som bilden på kjolen. En sådan kjol vill jag ha, tänkte jag. Jag ska sy en liknande till sommaren... Fast nu behöver jag inte alls sy den vackra kjolen. För jag har hittat den på en loppis! Är det inte otroligt?

Hans och Greta

Dagens loppisfynd. Två gulliga, lite kitchiga porslinfiguriner. I min Sagoverkstad blir dem perfekta Hans och Greta. Nu är det bara den elaka häxan som fattas.

Snacka om kvalité!

Benen på min kombinerade data- och systol har glidit isär. Magnus har varnat mig för att inte sitta på den men jag är ju en motvalls så jag har suttit på stolen i alla fall. Att sitta på en stol vars ben och sits lever sina egna, oberoende av varandra liv, är som rysk roulette. Ska jag ramla ner idag eller inte? Ska jag slå ut mina tänder genom att dunka hakan i tangentbordet? Eller ska jag klara mig även den här gången?

Det har gått så långt att Magnus fick nog, åkte till en loppis och kom hem med en stol. Stabil som berg är stolen. Vinglar ingenting. Benen sitter som gjutna. Jag vände upp och ner på stolen för att tvätta av den. Och blev chockad. Min nya stol är tillverkad 1956. Den är alltså... vänta, jag räknar... 54 år gammal! Det säger en del om kvalitén tycker jag!

Kär i lerkärl

En mjölkkanna och ett lerfat har berikat mitt kök idag. Jag är kär i lerkärl. Det roligaste är att mjölkkannan hör ihop med en gräddkanna som jag fyndade för länge sedan, på en annan loppis.

Jag har varit på loppis

Jag älskar loppisar! För att de är så oförutsägbara. För att de ger möjligheter till att omge sig med unika ting. Att handla i en alldeles vanlig butik är inget för mig. Jag går in, skannar utbudet och blir bara uttråkad. Jag vet ifs att det går att hitta guldkorn även i vanliga affärer men om jag får välja att gå och shoppa vilt i ett varuhus eller på en loppmarknad då väljer jag loppisen. Utan tvekan. Några vackra tyger, spetsar och broderade dukar, en bunt med Hemslöjden samt en glasburk med blommotiv på har fått följa med mig hem idag. När jag tittar på ett sådant handarbete som dessa virkade dukar eller broderier då blir jag enormt imponerad. Någon har faktiskt gjort dem. Suttit med virknålen i handen och skapat något så vackert. Jag är glad att jag kan köpa det, ta hem och börja tänka på olika projket där alla dessa skapelser får leva vidare.

I jakt på en apa

Vintern härjar...

Bilar sover tysta under snötäcken...

Ett par gulsparvar söker skydd under Kaxiga Skatornas bo...

Och vad får den arma människan att ge sig ut i ovädret?

Jakten på en apa! Det är inte lätt att hitta en apa mitt i snölandet men jag har lyckats :)

Saker som blev och inte blev

Sammetsväskan från Noa Noa har jag bevakat hårt. På Tradera. Den är så fin och precis i min smak, den där väskan. Men när priset för den gick upp till 400 kronor då visste jag att den aldrig skulle bli min. Jag har redan en dyr handväska och hur jag än önskar mig då kan jag inte spotta ut så många hundralappar på ytterligare en. Inte nu när julen knackar på och julklappar väntar på att bli köpta.

Tyget däremot, tyget blev mitt. Ser ni att det är Hans och Greta på det? Först tänkte jag använda tyget till en sagopåse med just Hans och Greta men jag tror att jag behåller det själv. Och syr en kudde som får ligga i soffan. För det är väl mer än lämpligt för en sagoälskare att ha en sagokudde tycker jag.

Bilderna kommer från Tradera

Leksaker

Jag besökte den enda leksaksaffären som finns i stan och ramlade baklänges. Leksaker är nämligen dyrare än sprit. Ett simpelt gosedjur kostar så pass mycket att man får klia sig i huvudet och fundera om man ska leva på ris och vatten resten av veckan. Samma sak gäller barnböcker. De är betydligt dyrare än böcker för vuxna. Jag tror inte att barnboksförfattare får större royalty än deckardrottningar, snarare tvärtom. Är tryckkostnaden högre? Eller vad beror det på? Någon som vet? För jag börjar tro att många vill sko sig genom att använda barns stålvilja och de vuxnas svårighet att stå emot den. En vuxen kan avstå att köpa något till sig själv för att... Men det är svårare att neka barn.

På bilden ser ni en del av min docksamling. För jag är en nördig docksamlare ska ni veta. Alla mina dockor är fyndade på diverse loppisar.

Pling pling

Jag har köpt ett änglaspel. Ni vet, ett sådant som snurrar och plingar när ljusen brinner. Jag har testat spelet hemma och lyssnat förtjust till plingandet. Men det är lite som att lyssna på julsånger i november. För tidigt, alldeles för tidigt. I november ska vi oja oss över rusk, regn, kyla, korta dagar och frusna fötter. Först i december kan man lyssna på pling pling och på Stilla natt. Och varför? Det är enkelt. För att ha något fint att se fram emot när novemberdiset lägger sig över våra skuldror.

Halsduken

Jag har stickat klart halsduken så nu kan höstvindarna blåsa hur mycket de vill. Jag är faktiskt väldigt förvånad över hur varmt, fluffigt och lätt mohairgarnet är. Det känns så skönt att ha den halsduken runt halsen. Inte alls stickit som jag var lite rädd för. Dyrt har det inte varit heller för jag fyndade garnet på loppis för ett tag sedan. Två oanvända nystan för bara några kronor. Kan det bli bättre?