Värdefulla dagar,

Veckan har kommit till sin ände och det är dags att avrunda ännu en trevlig helg. Vi har firat både ett som annat i helgen och det är med värme i hjärtat som jag blickar tillbaka på de dagar som gått. Att samlas med sina nära och kära känns allt mera värdefullt ju äldre man blir. Man blir liksom mera medveten om att inget är en självklarhet här i livet och att man skall ta vara på alla stunder man får tillsammans.

Under hösten har sonen åtskilliga gånger bjudit familjen på stående frukost, så istället för att bjuda på middag eller kaffe så bjöd vi in till frukost för att fira fars dag idag. Det var synnerligen uppskattat av alla besökare.

Sonen som redan har vanan inne dukar fram allt på köksbänken, precis som vid en hotellfrukost. Man tar bricka, mugg, glas, dricka, ätbart m m i given ordning. Råkar något fattas så är det bara att hojta, så serverar han till bordet. Man hoppas att hans intresse för just detta koncept skall sitta i riktigt, riktigt länge!

Mätta och belåtna tog vi oss sedan an den gråmulna novemberdagen. Nu när vi snart närmar oss mitten av november kanske vi snart kan börja knapra på julförberedelserna... Man börjar nästan längta nu.

Jag önskar en en riktigt bra vecka! Kom ihåg att en ordentlig frukost ger en god start på dagen!

Glad morsdag,

Blev väckt av den allra vackraste sång imorse och barnen uppvaktade med fina kort och presenter. Ett underbart sätt att börja en gråmulen dag som denna. Bloggen har gått på sparlåga igen, främst för att mina dygnstimmar går åt till jobb och att vara mamma. Just nu känns det helt rätt att fördela tiden så. Bloggande, fotograferande och andra hobbyn får ligga på hyllan ett tag till. Det är här och nu som barnen behöver en mamma som är närvarande i deras vardag. Tids nog ändras situationen och då skall jag titta tillbaka på denna intensiva tid med glädje. Att jag gav all tid jag kunde åt barnen.

Jag önskar er alla en fin söndag och er som firar morsdag en minnesvärd dag!

Den första dagen i December,

Förutom att vi firade att vi fick öppna den första luckan i adventskalendern, så firade vi ju lillajul i lördags. Vi firade tillsammans med en annan bloggerska med familj. Det var glöggpremiär för säsongen och de charmiga pepparkakorna, ja de försvann i ett nafs från brickan.

Menyn i övrigt var mycket traditionell. För vad kan väl vara mera rätt än att äta tomtegröt på lillajul? Tomtarna, de rörde nog sig annanstans än på fönsterkarmen också, en magisk kväll som denna och förgyllde barnens tillvaro.

Kvällen avrundades med fika och nygräddade julstjärnor. Få se om man hinner tröttna på dem innan julen är över? Än så länge smakar de.

Eftersom lillajul bjöd på efterlängtade köldgrader (även om den utlovade snömängden lyser med sin frånvaro) så passade jag på att göra islyktor. Det var perfekt väder att göra dem i även om det hann bli litet kyligt om fingrarna innan alla fyra var klara. Men nu njuter vi av dem varje dag och hoppas att kylan håller i sig!

Jag hoppas att ni har haft en fin start på julmånaden!

Att behärska språket,

Det är morgon och sonen gör sig klar för dagen. Bredvid står lillasyster och försöker klä på sig hans ytterjacka.

- Kacka, säger hon glatt medan hon drar på sig den stora jackan.
- Kaaacka, kaaacka...
Storebror drar en suck och utbrister:
- Jag borde faktiskt lära henne att det heter jatta!

Så sant som det är sagt det. Ha en fin start på den nya veckan!

Det är därför...

Jag skall avslöja en sak för er. När vi nu ändå är inne på glassbilen. Det är inte så mycket för glassen vi besöker glassbilen. Nej, det är för själva upplevelsen vi gör det.

Min tanke är att små barn behöver små upplevelser. Vår familj t ex reser sparsamt om än alls. Vi prioriterar upplevelser i vardagen. Upplevelser som vi delar tillsammans och känner glädje av. Som att besöka glassbilen.

Reklambladet för glassbilen brukar komma dagen innan bilen kommer till vårt hus. Det studerar vi noggrant tillsammans. Finns det något bra erbjudande som kunde falla oss i smaken? Dagen när glassbilen kommer, ja den kallar vi såklart för glassbilsdagen. Då tar vi med oss det lilla plastkortet och några slantar i fickan och går ner till gatan där glassbilen stannar.

Nu börjar det bästa. Nämligen väntan. För vi får oftast vänta på glassbilen och det är ju just väntan som är så spännande. När skall den komma? Kommer den att spela glassbilssignalen? Kommer grannens hund att yla när den hör signalen? Det är julaftonskänsla över hela situationen, de ser man i de små ögonen.

När bilen sedan kommer så kollar vi in reklamtavlan bakpå bilen. Vi tittar om det röker när glassbilsgubben öppnar dörren till frysboxen. Vi kollar in hur han drar kortet i den mobila betalmanicken och sträcker andäktigt fram våra händer efter glasspaketet. Sen frågar vi om han kan spela en extra trudelutt när han åker iväg. Vi står kvar och tittar när glassbilen åker iväg. Ibland vinkar vi åt glassbilsgubben.

Ja för alla dessa saker går vi till glassbilen. Att glassen sen är jättegod och hela familjen njuter av den i många dagar efteråt, ja det är egentligen en bisak.

Det hänger på detaljerna,

Att ha likadana vantar som glassbilsgubben - det är grejer det, för en liten kille. Han noterar alla små detaljer i sin omgivning och det senaste var alltså att han ville ha likadana vantar som killen som kör Hemglassbilen. Vilken tur för honom att han har en händig mormor som fixade vantarna åt honom.

Själva glassbilen, ja den har han konstruerat själv. Gåvagnen som han fick av sina faddrar i ettårsgåva har rullat många kilometer. Förutom som gåvagn har den tjänat som dockvagn, glassbil och numera också som tågvagn när han kör runt syster yster i den.

Hur gick det för mig då?

Jag kunde ju såklart inte motstå frestelsen utan köpte en glasslåda av den charmige glassgubben. Nu är det bara att njuta av innehållet.

Jag önskar er en fin onsdag!

Kanske det är de sista,

Hur har ni det i höstrusket? Allt väl? Ja, kanske det är de sista av vackra höstdagar vi får uppleva nu? Till slutet av veckan utlovas nämligen köldgrader. Hoppas inte, för jag har inte alls hunnit med att uppleva hösten i år känns det som. Tankarna går onekligen mycket till bygget nu och vardagen bara rusar iväg med en hiskelig fart känns det som.

I helgen passade vi på att fly vardagen för en liten stund, när vi besökte Nalle Puh och hans vänner i Sjumilaskogen. Både liten och stor uppskattar Nalle Puh i vår familj, så just det biobesöket var mycket uppskattat.

Ett avsked har vi hunnit med i veckan som gick också. Mitt absoluta favoritträd, en gammal björk, som varit en fröjd för ögat (speciellt på vintern har det varit magiskt vackert i rimfrost) under många år har försvunnit. Enligt trädgårdsmästaren i staden hade det åtminstone 100 år på nacken, eventuellt ännu mera, så dess tid hade kommit till ände. Jag kommer nog att sakna den björken i vinter.

Hoppas dock att vi hinner njuta litet till av hösten innan vintern knackar på dörren. Ha en fin fortsättning på veckan!

Höstens trendfärg hos oss,

iblaursen.dk

Nu när höstmörkret har sänkt sig över oss, så kunde jag tänka mig någon färgklick i hemmet för att pigga upp litet. Som jag varit inne på tidigare så är ju plommon/lila en färg på frammarsch denna höst. Det är ingen direkt favoritfärg hos mig, men någon detalj kunde jag tänka mig. Som en liten ljuslykta... eller kanske en mjuk kudde till soffhörnet...

ellos.fi

Det jag däremot INTE kan tänka mig är lila på tapeterna. Inte alls faktiskt. Nej, nej, nej...

Ha en riktigt skön helg och tänd ett ljus i höstmörkret!

En utmaning,

För ett tag sedan så fick jag en utmaning av bloggvännen Alegni att beskriva en betydelsefull person i mitt liv. Jag är dålig på att anta utmaningar, men jag skall göra ett försök.

Karakteristiskt kan man väl säga att mottot för mitt liv kunde vara kvalitet framom kvantitet. Jag kommer från en mycket liten familj, har en liten släkt och har några riktigt goda vänner som jag känt sen barnsben. Jag brukar säga att jag vuxit upp med fyra starka kvinnor som förebild. En av dem var min mormor.

Som så många andra mormödrar så representerade hon trygghet för mig. Inte bara fysisk trygghet, utan också trygghet, i att vara just den man är och att vara nöjd med det. Det sägs att många människor blir bittra med åren. Det blev inte min mormor. Hon bar sitt skarpa sinne för humor ända till sina sista dagar. Ett möte med mormor innebar alltid många goda skratt och än idag kan jag minnas och le åt många av våra samtal.

Så idag den 7 september så tänder vi ett ljus för dig mormor. Mycket älskad och mycket saknad - men alltid i ljust minne! 

Eftersom jag är dålig på utmaningar så blir min utmaning till er att ta vara på den här dagen. Spendera den gärna tillsammans med någon som är betydelsefull just för dig!

Sköna söndag,

Igår hade vi en riktigt efterlängtad familjedag. Vi lade allt byggande på hyllan, packade in familjen i bilen och styrde kosan till dethär stället. Vi hade packat picknickkorg och njöt av en härlig sommardag tillsammans. En riktig batteriladdardag alltså.

Vi har ju haft en fantastiskt vacker sommar i år (den varmaste på 23 år säger experterna) och det är ju trevligt, speciellt när man bygger hus. Nackdelen är ju att en hel del hushållsarbete blir lidande, åtminstone hos oss. Man orkar helt enkelt inte ta itu med allt inomhus i värmen och så känns det som man borde ta vara på solen och ljuset när tillfälle ges.

Så jag tror jag blundar för den växande högen med urväxta barnkläder som borde ordnas och lakanen som borde manglas ännu idag. Kanske unnar jag mig en skön peeling eller en manikyr istället? Eller så bara njuter jag av dagen som den är? I helgen går Konstrundan av stapeln på många orter i svenskfinland. Har du inte andra planer för dagen, så kanske du hittar något av intresse i programmet?

Hur du än spenderar dig dag, så önskar jag dig en riktigt skön söndag!

Älskar...

...älskar inte ...älskar ...älskar inte...

...ÄLSKAR - att få se ung och gammal tillsammans!

Hand i hand,

har vi vandrat i det vackra solskenet idag. Vi försöker freda söndagarna från byggandet och spenderar dagen med barnen. Ett av de bästa sätten att koppla av från all stress är nog att få vandra runt och hålla en liten hand i sin egen. Det får en att känna sig viktig och betydelsefull på något sätt.  Jag önskar att känslan skulle gå bevara för den dag när barnen inte skall vilja gå hand i hand längre. Måtte det vara länge till den dagen!

Vi har vandrat runt och tittat på blommorna. Naturen är så vacker nu när det är så grönt, så grönt.

Jag beundrar alla blommor jag ser, trots att jag i min okunskap inte ens vet vilken sort de är.

Denhär har jag aldrig sett förr. Den ser ut som en jättelik lökblomma tycker jag. Är det någon som vet vad den heter?

Måsarna flög sorglöst över den blå himlen idag. Kanske laddar de också upp inför den nya veckan?

Jag vill passa på att tacka er som tar er tid att lämna en kommentar när ni kikar in. Ni skall veta att ni inspirerar mig!

En förträfflig torsdag,

 

Först skulle det hända på tisdag. Sen skulle det hända på onsdag. Så äntligen idag på morgonen, så möttes vi av synen av betongbilen när vi kom till tomten. Hela tre betongbilar stod där faktiskt på kö, så det gick åt en del betong för att fylla sockeln.

Vi lyfte sonen nästan halvsovande i bilen, för att han skulle få se betongbilen som han väntat så på. Det blev en litet annorlunda start på dagen för honom som fick äta frukost i bilen. Vi var nog alla litet imponerade av den långa kranen de använde för att spruta betongen på rätt plats. Solen gassade från en klarblå himmel, så vi hade åtminstone tur med vädret. Fast jag tycker nästan synd om killarna som jobbat många långa dagar för att få formarna på plats. De har nog haft det ganska svettigt.

Ifall ni undrar hur det gick med rören vi flyttade i tisdags, så ser ni här. De klarade sig t o m med litet marginal. Vilken tur att vi upptäckte det i god tid, så vi hann flytta dem.

Eftersom vi började dagen med sand och vatten, så kunde vi ju lika bra sluta med samma tema. Efter middagen stuvade vi in barnen i bilen och åkte till stranden. Det var premiär för dottern som också fick inviga sin UV-dräkt. Hon var helt såld direkt och satt och grävde med sina små händer i sanden. Ibland lyfte hon upp händerna mot himlen och lät sanden rinna mellan fingrarna och man kunde se så hon njöt.

Nu tror jag att vi tar helg från byggandet och tar nya tag nästa vecka. Litet skall man väl få njuta av sommaren också!

Junisöndag,

Ytterligare en fartfylld vecka har nått sitt slut. I veckan höll vi det inledande mötet för bygget, andra diverse planeringsmöten, jag har jobbat med några förtroendeuppdrag och några andra trevliga uppdrag, så veckan har gått i ett huj. Som grädde på moset hann jag med en trevlig mammaträff också. Utan barn denhär gången och god mat i trevligt sällskap är alltid ett vinnande koncept.

Eftersom den första junisöndagen har bjudit på underbart väder styrde vi kosan mot stranden på förmiddagen. Sonen tycker om att gräva i sanden och det är så avkopplande nere vid vattnet tycker jag. Efter en liten stund dök det upp inte mindre än 17 kanotister, som tog iland bredvid oss. Så mycket för den stillheten!

Vi fortsatte promenaden längs stranden. Vi stannade upp för att se när en båt sjösattes. Händelsen uppskattades av sonen.

 Blommorna har verkligen slagit ut under veckans som gått. Regnet har nog gjort gott för naturen och det var så vackert och grönt idag.

Eftersom jag själv är uppvuxen i en stad, så tycker jag väldigt mycket om parker. Jag passade på att ta litet foton på blommor och stensättningar som jag skall lägga i min inspirationsmapp. Det vore bra att planera sådana saker redan, men tiden och energin vill liksom inte räcka till planeringen av allt.

Tulpanerna som jag fotograferade förra veckan hade också slagit ut nu. Så vackra!

Vi råkade på en andmamma med sina ungar också. Hon hade lagt sina ägg i ett gammalt träd på en gård uppe på land och olyckligt nog så kunde hon inte ta sina ungar till vattnet. Några rådiga grannar hade ryckt ut för att hjälpa den lilla familjen, så vi håller tummarna att de kom sig till vattnet till slut.

Låt oss njuta av söndagskvällen!

Det är din dag,

Såg ni programmet "Det är din kväll" på TV4 igår kväll? Ett program där man lyfter fram vardagshjältar och förverkligar en av deras drömmar. En välkommen motvikt till den mängd ytliga dokusåpor som visas på TV, tycker åtminstone jag som med en tår i ögonvrån tittade på programmet.

En perfekt uppladdning till dagens morsdagsfirande enligt mig. För skulle någon fråga mig om jag hade en vardagshjälte, så vore det just min mamma. Jag har till mycket henne att tacka för att jag är den jag är idag. Dessutom är hon en alldeles fantastisk mormor åt våra barn och ett fantastiskt stöd för min familj.

Eftersom vi i morsdagsveckan också firat diverse födelsedagar tyckte jag det var en rolig idé att ta med mamma och barnen till fotografen, för ett gemensamt foto. Det gjorde vi och nu har jag ett underbart foto av oss i tre generationer. Det vackraste morsdagskortet någonsin tror jag.

En speciell hälsning skickar jag också till mina mostrar idag. Tack för att ni finns och är så fantastiska som bara ni är!

Jag vill önska alla som firar morsdag idag, en underbar och minnesvärd dag!

Att fira en prinsessa,

Innan dotterns födelsedag funderade jag på hur man egentligen firar en liten prinsessa? Jag har ju bara firat en prins tidigare och jag är ju inte värst bra på prinsesstuket. Jag funderade och funderade och såhär blev det:

Ballonger och vimplar i rosa och vitt - check!

Godsaker i rosa skålar - check!

Hjärtliga muffins i rosa papper - check!

Dukning med löpare och servetter i rosa/vitprickigt - check!

Presenter i rosa omslag - check!

Det var väl allt. Eller vänta litet. Vad behöver man annat för ett lyckat prinsesskalas?

En tårta förstås - check!

Nå, det var väl allt. Eller finns det ännu något man behöver?

Jo, ett glad liten prinsessa såklart - check!

Så, nu är jag nyfiken. Hur tyckte ni jag klarade mig?

Ha nu en riktigt njutbar avslutning på veckan!

Att vara med ballong,

"Man kan inte vara nere med en ballong", säger ju Nalle Puh och man måste ju bara hålla med honom. Man blir glad av ballonger, så är det bara.

Mitt starkaste minne av 1:a maj från när jag var barn, är just ballongerna. På den tiden var de runda och enfärgade, idag finns det ju en uppsjö av olika kreationer att välja mellan. Dagen bjöd på soligt men blåsigt väder, så man fick allt hålla hårt i snöret idag för att ballongen inte skulle sväva iväg mot högre höjder.

Vi trotsade den kalla vinden och åt årets första uteglass. Litet kallt var det nog - men gott! Sen avnjöt vi en mycket god lunch i goda vänners sällskap. Vi har som tradition att luncha med våra vänner varje 1:a maj. Förra året var ett undantag dock. Jag kunde nämligen själv ha agerat ballong själv vid den tidpunkten...

Nu fortsätter vi firandet under veckan som kommer. Samtidigt som vi siktar på att få in bygglovshandlingarna. Det torde bli en intressant vecka alltså!

Önskar er en upplyftande början på månaden och den nya veckan!