Som jag längtat efter att springa igen efter en veckas paus....
men gårdagens pass hade jag lätt kunnat hoppa över.
Ingenting stämde.
För det första rann näsan, andningen kändes konstig
och halsen började klia, pollen!
Hade problem med det en vår för typ 3-4 år sen,
så ett samtal till vdc räckte och idag kan jag hämta ut lite hjälpmedel.
Sen ville LillaE inte sova som jag tänkt,
så de första 6, 2 minuters intervallerna blev med vagn.
Men funkade bra förutom att jag har svårt att hitta jämnt tempo.
Går ut för hårt och håller på att "dö" sista 30 sekunderna.
Solen lockar dessutom ut pratglada människor.
Trevligt, men inte när man har en plan att springa 2 minuters intervaller
med 45 sec vila mellan.
Dixie gjorde dessutom något hon inte gjort på 3-4 år.
Att ha henne lös brukar aldrig vara några problem.
Efter näst sista intervallerna sprang hon lite runt mig,
såg att det kom två och gick längre bort.
Men när klockan pep sprang jag åt andra hållet, hon följer alltid med.
Men näääää, inte denna gång, hon sprang åt andra hållet.
Grrrrrrr, vansinnig röt jag i, lyssnade hon, NEJ.
Det som inte får hända hände.
Hon sprang bort till de som gick för att hälsa.
Detta är INTE okej.
Visst, jag har en snäll hund som älskar människor,
men det spelar ingen roll.
Som hundägare har man ett ansvar, hon har inte stuckit för att hälsa sen hon var liten.
Hon har varit otroligt duktig på att komma när vi möter folk
och jag har vetat att hon lyssnar i de lägena.
Solsting eller trots, vet inte.
Kunde inte annat än skämmas ögonen ur mig och be tusen fallt om ursäkt.
Så efter det gav jag upp, sprang tillbaka till LillaE som somnat i vagnen
och stod i mitten av intervallerna i skuggan.
Jaja, passet blev inte alls som jag tänkt. Men bara att glömma och gå vidare.
Nä, dags att bli klar för dagislämning och sedan mamma-träning.
Idag kör vi lekparksträning och lite extra vikter ska få följa med ut.
Ha en härligt solig Tisdag,
Kramar