Winbladerskan's Reviews > Sen for jag hem

Då var det över. En av de bästa romansviterna jag någonsin läst, om inte den bästa. Ska erkännas att jag sällan läser sviter. Ett språk som hugger tar & ger agens. Till allt. Inte minst naturen & miljöerna.

Människor man hoppas ska försvinna är kvar. Det finns ingen gudomlig rättvisa, människan fortsätter vara i sig själv girig & giftig.

Det har varit en ära att lära känna Jana & Smirnoffs otroliga narrativa förmåga. I avsaknaden av utmålande beskrivningar har det i de här romanerna fångats en kamp & ett liv. Böckerna har skänkt ljus till livet bortom Stockholm, till Norrland & skogen, & bergen, småstäderna. till det vanliga, extraordinärt ordinära. I dessa romaner finns liv. Livet! Döden. Mörkret. Nihilism och kamp till överlevnad förenat.

Jag har njutit av att läsa denna rättvisa & kanske för mig romantiska gestaltningen av livet i småorter. Som inte skrivits med en exotifierande eller förminskade storstadsblick. Jag har njutit av att lära känna det smutsiga, fula & sköra i smalånger. & det vackra som funnits där i också. Av att lära känna språket & dialekten & människorna som formats framför mina ögon.

Allt har inte varit 100% alltid, men nog tillräckligt mycket har varit så berörande att jag kommer sakna Jana & smalånger & rotlösheten & mörkret.