Read Anytime Anywhere Easy Ebook Downloads at ebookluna.

com

(eBook PDF) Foundations for Health, Science and

Sport in Aotearoa New Zealand

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-foundations-for-
health-science-and-sport-in-aotearoa-new-zealand/

OR CLICK HERE

DOWLOAD EBOOK

Visit and Get More Ebook Downloads Instantly at https://ebookluna.com

 Instant digital products (PDF, ePub, MOBI) available
Download now and explore formats that suit you...

Management in New Zealand 2 Australia

https://ebookluna.com/product/management-in-new-zealand-2-australia/

ebookluna.com

(eBook PDF) Foundations of Physical Education, Exercise

Science, and Sport 20th Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-foundations-of-physical-
education-exercise-science-and-sport-20th-edition/

ebookluna.com

(eBook PDF) Foundations of Physical Education, Exercise

Science, and Sport 18th Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-foundations-of-physical-
education-exercise-science-and-sport-18th-edition/

ebookluna.com

Foundations of Physical Education, Exercise Science, and

Sport 19th Edition (eBook PDF)

https://ebookluna.com/product/foundations-of-physical-education-
exercise-science-and-sport-19th-edition-ebook-pdf/

ebookluna.com
(eBook PDF) Business Law in New Zealand: An Introduction

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-business-law-in-new-zealand-
an-introduction/

ebookluna.com

(eBook PDF) Psychology Australia and New Zealand

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-psychology-australia-and-new-
zealand/

ebookluna.com

(Original PDF) Health Assessment & Physical Examination

Australian & New Zealand Edition 2nd Edition

https://ebookluna.com/product/original-pdf-health-assessment-physical-
examination-australian-new-zealand-edition-2nd-edition/

ebookluna.com

(eBook PDF) Moral Issues in Business 3th Australia New

Zealand

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-moral-issues-in-business-3th-
australia-new-zealand/

ebookluna.com

(eBook PDF) Pharmacology in Nursing: Australian & New

Zealand Edition 2nd Edition

https://ebookluna.com/product/ebook-pdf-pharmacology-in-nursing-
australian-new-zealand-edition-2nd-edition/

ebookluna.com
Foundations for Health,
Science and Sport in
Aotearoa New Zealand
Hauora Maori and Environment MAOH501
Health and Environment HEAL504
Lifespan Development and Communication HEAL507

2
 READING 1

CHAPTER 4

CHAPTER 3

A Māori Worldview
Environmental Worldviews
ROBERT HOGG

W. LI N D S E Y W H I T E

CHAPTER OVERVIEW KEY TERMS

This chapter covers the following Āhuatanga Māori
topics: Aroha
Colonisation
•C HTīmatanga
A P T E R kōrero
O V E R(Introduction)
VIEW KEY TERMS
Haka
• Tautuhitia te kupu Māori
This chapter covers the following Anthropocentric
Iwi
(Defining the word Māori)
topics: Biocentric
Kaitiakitanga
• Toi i te āhua o Te Āo Māori
Degraded
Karakia
• whakaaro
Environmental worldviews
(Describing a Māori
Ecocentric
Kaumātua
• worldview)
How does the world work?
Ecological
Kaupapa overshoot
Māori
•• Ētahi
Ecosystem economics
mātāpono whakamiramira
Ecologist
Kawa
• (Some
Ecosystem services
important principles)
Ecosystem
Kotahitanga
• Ecological footprint
• Toi i te āhua o te ahurea
Ecosystem services
Mana
(Describing culture)
Environment
Mana Atua
• Toi i te āhua o nga āhuatanga
Mana Tangata health
Environmental
Māori (Describing Māori cultural
Instrumental
Mana Whenuavalues
constructs)
Manaaki values
Intrinsic
• Te kōrero ōrokotīmatanga (The
Maximum sustainable yield
Māori
Māori creation story)
Principles
Marae
• Āhuatanga Māori (Māori cultural
Resource
Mauri
constructs)
Sustainability
Mihimihi
• Te Āo Hurihuri (The changing
System
Pono
world)
Values
Tā moko
• Kupu Whakatepe (Conclusions)
(cont.)

Robert Hogg 1

SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 35 1/10/12 10:02 AM

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 1 29/11/19 8:56 am

 36 H E A LT H , W E L L B E I N G & E N V I R O N M E N T I N A O T E A R O A N E W Z E A L A N D

Taonga tuku iho Te Tiriti o Waitangi

Tapu Tika
Te Āo Hurihuri Tikanga
Te Āo Māori Tino rangatiratanga
Te Āo Māori whakaaro Waiata
Te Āo Mārama Whakairo
Te Kōhanga Reo Whakapapa
Te Kōrero Ōrokotīmatanga Whakawhānaungatanga
Te Kura Kaupapa Whānau
Te reo Māori Whare
Te reo Rangatira Wharenui

This chapter aims to unpack ‘a’ Te Āo Māori whakaaro (Māori worldview). So to begin this
process, it is essential to start with a mihimihi (a speech of greeting):

Tēnei au, tēnei au Here I am, here I am

Tēnei au te hōkai nei i taku tapuwae Here are my footprints moving swiftly
Ko te hōkai nuku Swiftly over the earth
Ko te hōkai rangi Swiftly through the heavens
Ko te hōkai ō tō tupuna, ā Tānenuiārangi Like the swift movements of your ancestor,
Tānenuiārangi
I pikitia ai ki te Rangi tūhāhā Who climbed to the heavens
Ki Tihi i Manono To the summit of Manono
I rokohina atu rā, ko Io-Matua-Kore anake There he found, Io-the-Parentless-one alone
I riro iho ai [Tāne] the one that brought back down
Ngā kete o te wānanga The baskets of knowledge
Ko te kete Tuauri The basket called Tuauri
Ko te kete Tuatea The basket called Tuatea
Ko te kete Aronui The basket called Aronui
Ka tiritiria, ka poupoua, ki ā Papatūānuku To be planted, upright, in Mother Earth
Ka puta te ira tangata Then came forth the life principle of Māori
Ki te whaiāo, ki Te Āo Mārama Into the dawn, into the world of life and light

Tihei Mauri Ora! I sneeze, there is life!

Ko Mataatua te waka Mataatua is the ancestral canoe

Ko Putauaki te maunga Putauaki is the ancestral mountain

2 Reading 1: A Māori Worldview

SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 36 1/10/12 10:02 AM SHA_HWE_

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 2 29/11/19 8:56 am

 CHAP T ER 4: A MĀORI WORLDVI EW 37

Ko Rangitaiki te awa Rangitaiki is the ancestral river

Ko Ngāti Awa te iwi Ngāti Awa is the tribe
Ko Te Pahipoto te hapū Te Pahipoto is the sub-tribe
Ko Robert Hogg tōku ingoa My name is Robert Hogg
E kore au e ngaro I will not be lost
He kākano i ruia mai i Rangiātea I am a seed sown from Rangiātea

Tuatahi, ngā mihi ki a Io-Matua-Kore Firstly, acknowledgements to Io-Matua-Kore

Tuarua, kei te mihi ki a Ranginui e tu iho nei Secondly, acknowledgements to the Sky father
above
Me te whāea e tākato mai ra, a Papatūānuku And to the Earth mother that lies below
Tēnā kōrua, tēnā kōrua, tēnā kōrua Greetings to you both
Nga maharatanga ki ngā tini mate We remember the many dead
Kua wheturangitia That shine like stars
Nō reira, hāere, hāere, hāere atu rā Farewell, farewell, go forth
Hāere ki Hawaiki, ki Hawaiki nui Depart to Hawaiki, to the great Hawaiki
Ki Hawaiki roa, ki Hawaiki pāmamāo To the long Hawaiki, to the distant Hawaiki
Hāere ki te kāinga tūturu Go to the true resting place
I waihotia mō te tangata Reserved for Māori
Āpiti hono tātai hono The lines are joined
Te hunga mate ki te hunga mate The dead to the dead
Āpiti hono tātai hono The lines are joined
Te hunga ora ki te hunga ora The living to the living
Kei te mihi ki a koutou, ngā rangatira mo Greetings to you, the future leaders
āpōpō
Kia ū ki te tohu o tēnei whakataukī Take heed of the advice of this proverb
Whāia te iti kahurangi Pursue that which is precious
ki te tuohu koe, me he maunga teitei But if you should fail, let it be to a lofty mountain
Ināianei, me huri ahau ki nga hau e wha At present, I turn to the four winds
Tēnā koutou, tēnā koutou, tēnā koutou katoa. Greetings, greetings, greetings to all.

Mihimihi is an important Māori practice (O’Connor & MacFarlane, 2002) that

allows Māori, among many other things, the ability to express a sense of belonging and
identity (Barlow, 1991). To recite one’s pepeha (maxim) is to affiliate to the tribal strata of
waka (ancestral canoe), maunga (ancestral mountain), awa (ancestral river), iwi (tribe), hapū
(sub-tribe) and whānau (family) (Papakura, 1986). The narration of pepeha is essential,
as it provides an opportunity for individuals not only to connect physically kanohi ki te
kanohi (face to face), but also spiritually wairua ki te wairua (spirit to spirit), through a
shared whakapapa (genealogy). In effect, mihimihi formally acknowledges the cosmos and
ROBERT HOGG

Robert Hogg 3

0/12 10:02 AM SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 37 1/10/12 10:02 AM

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 3 29/11/19 8:56 am

 38 H E A LT H , W E L L B E I N G & E N V I R O N M E N T I N A O T E A R O A N E W Z E A L A N D

everything within it, past, present and future, and finally sets the context. It is then essential
and appropriate for me as the kaituhi (author) to have opened this chapter with a mihimihi. I
did this by starting with a tauparapara (incantation), which depicts one of the many exploits
of Tānenuiārangi or Tāne (God of the forest and all that dwell therein), who ascended to the
uppermost heaven, Manono, where he received the baskets of knowledge from Io-Matua-
Kore. Equipped with this knowledge, Tāne returned to Earth and created Māori.
It is through this very adventure that Tāne is attributed as being the progenitor of
Māori. At some stage during a mihimihi (usually towards the beginning), the kaikōrero
(speaker) will say the words ‘Tihei Mauri Ora’, which when translated means ‘I sneeze,
there is life’. The significance of this phrase is likened to the first sneeze that a newborn
baby makes as he or she takes his or her very first breath, symbolising an arrival to Te Āo
Mārama (the world of life and light). During a mihimihi, the kaikōrero uses this phrase to
announce that he is about to speak, as he is present with life. When introducing oneself,
it is uncommon for Māori to begin with the family name, as we would not exist without
the voyaging encounters of our tūpuna (ancestors). So my pepeha begins by citing my
Polynesian lineage to the ancestral canoe Mataatua, which transported my tūpuna to
Aotearoa (New Zealand) from Hawaiiki (the ancestral home of Māori). I further reference
to the ancestral mountain Putauaki, a majestic and proud entity that provides shelter, food
and protection for its people; the awa, Rangitaiki that provides water, food and land access
for its people; and finally the people who form my iwi, Ngāti Awa, and hapū, Te Pahipoto.
I mention my name last to acknowledge that my immediate whānau is the smallest political
unit within the wider Māori social grouping (Papuni & Bartlett, 2006). I then finish my
pepeha with the whakataukī (proverb) ‘e kore au e ngaro, he kākano i ruia mai i Rangiātea’,
which when translated means ‘I will not be lost, I am a seed sown from Rangiātea’.
As mentioned previously, it was Tāne that acquired ngā kete o te wānanga (the baskets
of knowledge), which in turn were the catalysts for the creation of Māori. However, the
tauparapara does not indicate ‘where’ in Manono the baskets were retrieved. It is thought
that each basket was suspended in a whare (building) called Rangiātea. Many Māori believe
that Rangiātea was the very first whare wānanga (higher place of learning) for Māori.
I make special reference to this whakataukī, as it begins to unpack Māori ontology and
epistemology through whakapapa, and the attainment of knowledge, for it is whakapapa
that ensures a sense of identity, belonging and safety.
I continue by paying homage to Io-Matua-Kore, Ranginui (sky father) and
Papatūānuku (Earth mother), as an acknowledgment of our whakapapa connection to the
spiritual realm. I then remember those loved ones that have passed on, and have returned to
the ancestral home of Māori, Hawaiki. I then acknowledge you, the leaders of tomorrow and
through the words of the whakataukī, I encourage you to strive for excellence in everything
you attempt, and if you are unsuccessful, let it be to a challenge that is unconquerable.
I then finish by making reference to the four winds, which is acknowledging North, East,
South and West by welcoming one and all. So, welcome, welcome, welcome.

4 Reading 1: A Māori Worldview

SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 38 1/10/12 10:02 AM SHA_HWE_

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 4 29/11/19 8:56 am

 CHAP T ER 4: A MĀORI WORLDVI EW 39

TĪMATANGA KŌRERO (INTRODUCTION)

The purpose of this chapter is to unpack the complexities of ‘a’ Te Āo Māori whakaaro. To
begin, the term ‘Māori’ will be defined to outline the social hierarchical structure of Māori,
and to position the author. Next, the key principles that describe ‘a’ Te Āo Māori whakaaro
will be discussed, followed by an explanation of some important principles, that in part
aim to provide a deeper and richer understanding of some important Māori concepts. The
term ‘culture’ will then be defined to contextualise the Māori cultural constructs that aim to
describe and define ‘a’ Te Āo Māori whakaaro. The Māori creation story has been included
as a platform to discuss the meaning of the cultural constructs whakapapa, whānau and
whakawhānaungatanga that begin to describe and define Māori identity. Finally, the
author will attempt to weave together the literature and his own personal narratives, in an
effort to provide a personalised understanding of ‘a’ Te Āo Māori whakaaro.

TAUTUHITIA TE KUPU MĀORI (DEFINING

THE WORD MĀORI)
It is now timely to define the word ‘Māori’. I’d like to start by considering the words of the
Tuhoe academic, the late John Rangihau, who stated that:

I have a faint suspicion that Māori is a term coined by the Pākehā to bring tribes together.
Because if you cannot divide and rule, then for tribal people all you can do is unite and rule.
Because then they lose everything by losing their own tribal histories and traditions that give
them identity (Rangihau, 1975).

Although the fundamental message underpinning this statement is one of power

and control, it illuminates two critically important points. First, Māori ontology and
epistemology are founded on tribal affiliations, each with their own unique observable
artefacts, values and basic underlying assumptions. Second, it would be highly remiss of
me to espouse that the way by which ‘I’ view the world is representative of ‘all’ Māori. My
intention here is simply to share ‘a’ Te Āo Māori whakaaro, and not to infer that the views
expressed are ‘the’ Te Āo Māori whakaaro.

TOI I TE ĀHUA O TE ĀO MĀORI WHAKAARO

(DESCRIBING A MĀORI WORLDVIEW )
Worldviews reflect the different modes for understanding the social world, and can thus
influence the approach to and development of theory (Goia & Pitrie, 1990). Within the
literature, there are copious Western names for a ‘worldview’, resulting in the equivalent
number of definitions for the same construct (Koltko-Rivera, 2004). Yet in the literature,

ROBERT HOGG

Robert Hogg 5

0/12 10:02 AM SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 39 1/10/12 10:02 AM

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 5 29/11/19 8:56 am

 40 H E A LT H , W E L L B E I N G & E N V I R O N M E N T I N A O T E A R O A N E W Z E A L A N D

little can be found to describe a Te Āo Māori whakaaro. Fortunately, after an extensive

search of the literature, I offer the following definition. Te Āo Māori whakaaro encapsulates
the interconnectedness between Mana Atua (spiritual authority), Mana Whenua (physical
authority) and Mana Tangata (human authority), which form the basis of Māori ontology
and epistemology. The key principles of a Te Āo Māori whakaaro are Te Āo Mārama (the
world of life and light) and Te Āo Hurihuri (the changing world). Te Āo Mārama refers
to knowledge development as a dynamic process in which an individual interacts within a
cosmos, which is defined by his or her own belief structure. Te Āo Hurihuri recognises that
the world at one level is always changing, while at another, holds strong to given universal
constructs (Wolfgramm, 2008). So it is my intention to use Te Āo Mārama and Te Āo
Hurihuri as the frameworks when formulating a thesis of ‘a’ Te Āo Māori whakaaro.

ĒTAHI MĀTĀPONO WHAKAMIRAMIRA (SOME

IMPORTANT PRINCIPLES)
It is important to describe the intimate interconnections between some important
principles, these being, kawa, tikanga, tapu, mauri, kaitiaki, tika, pono, aroha, mana
and rahui. To understand kawa (protocols) and tikanga (customs), one must have a deep
understanding and appreciation of one’s own belief structure. Kawa and tikanga describes
a Māori way of ‘being’ and ‘behaving’, which may be in contrast to the dominant discourse,
and therefore may challenge some societal protocols that are typically accepted as being
normal. Kawa deliberately specifies boundaries, especially when encountering episodes of
sacredness confronting sacredness. Tapu (sacredness) has a myriad of complexities, which
are determined by the context with which it is used. Tapu is the spiritual essence of all
things, which derives from mauri (the life principle of all creation). Tapu refers to both
personal and communal potentiality for power, growth and enhancement. Understood
in the correct context, tapu aims to keep all creation safe by maintaining a sense of
cosmological equilibrium, which constantly directs us back to the Supreme Being, that
is, Io-Matua-Kore. Therefore, tapu is a sacred state or condition that places an object,
animate or inanimate, under the protection and patronage of the Gods. Tapu demands
humankind to be the kaitiaki (guardians, stewards) of life by creating and maintaining
relationships through the actualisation of tika (that which is right, legal, proper, fair and
just), pono (being faithful, honest and sincere to what is tika) and aroha (having concern,
compassion and love), for all things. Tapu is increased when all manner of actions, delivered
or expressed, are done so in a positive and caring way. As tapu is increased, mana (prestige,
personal authority and power to achieve goals) is also increased, as the energy manifested
from having tapu is honoured and promoted.
A further extension of tapu is rahui (restrictions, prohibitions, setting boundaries and
limits, potentiality for power if tapu is intact, and safety). Rahui puts tapu into action
by recognising and acknowledging that an event is about to take place, or that an event

6 Reading 1: A Māori Worldview

SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 40 1/10/12 10:02 AM SHA_HWE_

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 6 29/11/19 8:56 am

 CHAP T ER 4: A MĀORI WORLDVI EW 41

has already happened. Rahui acknowledges Mana Atua, Mana Whenua and Mana
Tangata by ensuring that dignity and worth of all things, celestial or mortal, are respected,
treasured and not belittled. Tapu diminished by acts of violation or discrimination is mana
diminished, and consequently restricts the potential for personal authority and the power
to achieve. Tapu is about holding and honouring the many journeys of life as we grow and
develop from fertility to death. Protection of tapu often requires the implementation of
rahui, to ensure that clear boundaries, limits and restraints are implemented to maintain
relationships of respect and safety. Finally, to abuse tapu is to violate whakapapa (R. Davis,
personal communication, 2 March 2012).

TOI I TE ĀHUA O TE AHUREA (DESCRIBING

CULTURE)
At this stage of the journey I’d like to define the term ‘culture’, as an understanding of this
concept will help to contextualise the discussion of Māori cultural constructs that aim, in
part, to describe and define my construction of ‘a’ Te Āo Māori whakaaro.
Sociologists maintain that culture is a critical component of any functioning society
(Denison & Mishra, 1995). Keesing (1974) describes culture as the systematic social
transmission of behaviours that serve to relate human communities to their ecological
surroundings. Furthermore, Smircich (1983) argues that culture is a set of factors that a
group produces as an adaptive or regulatory mechanism that connects an individual to
his or her environment, resulting in people grouping together within a social structure.
Strauss and Quinn (1997) make reference to the ‘paradox of culture’, which is concerned
with centripetal forces, such as beliefs, values, processes and goals; and centrifugal forces,
such as demographic strata, economic position and political status that influence social life.
Ogbonna and Harris (2000) continue by stating that a group’s culture must not only be
strong, it must also have unique qualities that cannot be imitated. Finally, Schein (1990)
proposes that a culture can be identified by three distinguishable and fundamental criteria,
which are: (1) observable artefacts; (2) values; and (3) basic underlying assumptions. At a
very simplistic level, a group’s culture is manifested through ‘what is done, how it is done
and who is involved in doing it’ (Tierney, 1988, p. 3).

TOI I TE ĀHUA O NGA ĀHUATANGA MĀORI

(DESCRIBING MĀORI CULTURAL CONSTRUCTS)
So what are the distinctive features that identify the Māori ‘culture’? Or more specifically,
what are the beliefs, values, behaviours, assumptions, factors, processes and observable
artefacts that identify Māori? To begin to answer these questions, I’d like to start with
Te Kōrero Ōrokotīmatanga (the Māori creation story). This is a symbolic narrative that

ROBERT HOGG

Robert Hogg 7

0/12 10:02 AM SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 41 1/10/12 10:02 AM

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 7 29/11/19 8:56 am

 42 H E A LT H , W E L L B E I N G & E N V I R O N M E N T I N A O T E A R O A N E W Z E A L A N D

presents an account of how the cosmos was created, and how we as Māori (the human
element) were fashioned. The Māori creation story has several versions, each with its own
diverging nuances, some subtle, while others are more obvious. However, key themes and
characters tend to frequent most versions, thereby maintaining a sense of homogeneity
between the varying accounts. Remember, Te Āo Mārama challenges us to evaluate the
cosmos, and then determine what is important and what is real. Te kōrero ōrokotīmatanga
is the genesis of my belief structure; therefore it dictates in part how I negotiate this world
of life and light.

TE KŌRERO ŌROKOTĪMATANGA (THE MĀORI

CREATION STORY )
In the very beginning there was Io-Matua-Kore, the Supreme Being, the one who is above
all Gods, the one who emerged from Te Kore (the nothingness, an energy) (Robinson,
2005). From Te Kore came Te Pō (darkness, the night), which represented a time where
Papatūānuku was formed. From Te Pō came Te Āo Mārama, symbolising a time where
Papatūānuku and Ranginui came into being. The procreation of Ranginui and Papatūānuku
gave birth to nine sons, who are referred to as ira atua (life as possessed by the Gods).
According to Shirres (1997), each sibling is primarily responsible for commanding
physical domains within the natural world where all tapu, mana and mauri began. The
siblings include Tānenuiārangi or Tāne (God of the forest and all that dwell therein),
Tāwhirimātea (God of the wind and storms), Tangaroa (God of the sea, rivers, lakes and
all that live within), Tūmatauenga (God of war), Rongo (God of peace), Rūaumoko (God
of earthquakes and volcanoes), Rongo mā Tāne (God of kumara and all cultivated foods),
Haumia-tiketike (God of wild food) and Whiro (God of evil). As time passed, the sons
became frustrated with living in darkness, and after much discussion it was Tāne that
eventually separated his parents to allow light. Not long after, Tāne and his brothers went
in search of a mortal female to derive ira tangata (human element) (Mead, 2003). The
Gods all recognised that it was impossible to obtain ira tangata exclusively from ira atua
(Walker, 1990). After much searching of the natural world, the first female was created,
Hine-ahuone, who, according to Marsden and Henare (1992), was ‘formed and shaped
out of the red clay of Onekura—of mother earth’ (p. 13). It was Tāne who exhaled his hā
(breath of life, essence) of mauri into Hine-ahuone’s mouth and nostrils (Walker, 1990).
Tāne then ‘cohabited with Hine-ahuone’ (Walker, 1990, p. 14) and produced Hine-titama.
It is through Tāne cohabiting with Hine-titama that ira tangata was formed.
I acknowledge that this is a very simplistic version of the creation story. Nevertheless, it
identifies two key concepts. Te kōrero ōrokotīmatanga highlights the intimate connection
that ira tangata has with ira atua. It is for this very reason that almost every tikanga that
Māori execute has an accompanying karakia (incantation, acknowledgment) that seeks
to recognise and pay homage to ira atua. Examples include giving thanks to Tāne, Rongo

8 Reading 1: A Māori Worldview

SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 42 1/10/12 10:02 AM SHA_HWE_

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 8 29/11/19 8:56 am

Visit https://testbankfan.com
now to explore a rich
collection of testbank or
solution manual and enjoy
exciting offers!
 CHAP T ER 4: A MĀORI WORLDVI EW 43

mā Tāne and Haumia-tiketike before eating; and invoking protection from Tāne and
Tangaroa before entering into each of their respective domains. Additionally, the exercise
of kaitiakitanga (guardianship) by Māori over the natural world and everything within it
further recognises our connection and obligation to supporting the Gods in their role to
command the physical domains, but more importantly, it signifies our commitment (as ira
tangata) to protect our primordial mother, Papatūānuku.
In summary, Te kōrero ōrokotīmatanga proposes that all Māori descend from the
same common origin (Hine-titama), whose father/partner is a God (Tāne) and a mother
(Hine-ahuone) who was formed from the bosom of mother-earth (Papatūānuku). And so
I believe that my toto (blood) and therefore my genetic makeup connects me to the spiritual
world through Tāne, nature through Papatūānuku, and all Māori through Hine-titama.
This is why the root of my belief structure is centred in Mana Atua, Mana Whenua and
Mana Tangata.

ĀHUATANGA MĀORI (MĀORI CULTURAL

CONSTRUCTS)
There are several cultural constructs that could be used to identify and explain the
beliefs, values, behaviours, assumptions, factors, processes and observable artefacts that
identify Māori. Āhutanga Māori refers to the cultural constructs that identify Māori.
Under the auspices of Te Āo Mārama, I have chosen to discuss whakapapa, whānau and
whakawhānaungatanga as the cultural constructs that form my worldview. It is important
to note that these cultural constructs are but a mere representation of Māori identity.

Āhutanga Māori—Whakapapa
For Māori, whakapapa is the creation story of all living things from the Gods to us in
the present day, and is one of the most prized constructs of knowledge to Māori (Barlow,
1991). Whakapapa establishes our own whakapapa and how we are connected to others
by way of ngā kōrero tuku iho (history, stories of the past, traditions) (Bishop, 1998).
Hemara (2000) emphasises that ‘whakapapa distinguishes Māori from any other race,
nationality, or community’ (p. 33). Māori may exist in the present, but our tūpuna are
forever beside us (Hook et al., 2007). Walker (1990) contends that Māori are people who
walk backwards into the future. This reference signifies the importance of seeking guidance
from one’s ancestors as a means to develop future generations (Paki, 2007). Knowing
one’s place, connections, obligations and history helps to develop a sense of pride and
belonging through acknowledging and understanding that very history (Papuni & Bartlett,
2006). Exploring whakapapa identifies the important connections between both the
spiritual and physical realms, and consequently the creation of human beings. Whakapapa
represents the interconnections to self, other and nature, and reflects the complex systems

ROBERT HOGG

Robert Hogg 9

0/12 10:02 AM SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 43 1/10/12 10:02 AM

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 9 29/11/19 8:56 am

 44 H E A LT H , W E L L B E I N G & E N V I R O N M E N T I N A O T E A R O A N E W Z E A L A N D

that are intertwined from a common origin. It is for this reason that, regardless of each
individual’s tribal strata, all Māori are connected to the same spiritual beginning, that is,
Io-Matua-Kore. Unfortunately, there are many Māori who do not know their whakapapa
(Walker, 1989) or have a person through whom whakapapa connections can be maintained
and sought (Nikora, 1995). Although this situation is unfortunate, Timoti Karetu offers
a slightly different perspective by stating that Māori identity is not dictated by blood
quantum; rather it is determined by the upbringing one has had in observing all the rites of
passage in a Māori way (Karetu, 1990).

Āhutanga Māori—Whānau
According to Durie (1994), the whānau arena was the place where initial teaching and
socialising occurred, which was inevitably based on kinship to the hapū and iwi. A single
whānau unit often consisted of three to four generations (Papakura, 1986). This allowed
for tuakana-teina (older–younger) relationships to manifest, where the older and more
experienced generation(s) would mentor the younger generation(s) to ensure, among
many other features, an accurate and meaningful sense of one’s identity (Turner & Helms,
1983). The whānau environment encouraged a sense of collective affiliation, maintenance
of collaborative relationships, reciprocal obligatory roles and responsibilities and the
importance of kotahitanga (uniting people as one) (Moeke-Pickering, 1996). Individuals
who were considered to have special talents were nurtured and developed by kaumātua
(an elderly man or elderly woman), who are regarded as repositories of hōhonu (deep)
knowledge and wisdom. The attitude was to develop the individual to benefit the wider
whānau (Hook, 2007). Whānau provided a place where meaningfulness and belongingness
to the tribal strata’s could be nurtured, and subsequently formed a pathway for the
establishment and sustenance of Māori identity (Moeke-Pickering, 1996). A whakataukī
that is relevant here is ‘he waka eke noa’ (a canoe that we are all in, with no exception).
Essentially, whānau creates and promotes a sense of collective oneness, the notion that we
are all moving together in the same direction by the same rhythm.

Āhutanga Māori—Whakawhānaungatanga
In traditional Māori settings, learning was conducted within a structure of
whakawhānaungatanga (Ka’ai, 1990). Whakawhānaungatanga is critical because it
underpins all Māori understandings of human development and learning through a
sense of belonging to and relating to others within a context of collective identity and
shared responsibility (Macfarlane et al., 2008). Furthermore, Russell Bishop argues that
whakawhānaungatanga has a significant impact on the sharing of power and control
within the whānau, iwi and hapū (Bishop, 1996). Whakawhānaungatanga presents
multiple opportunities for kanohi ki te kanohi, which in turn provides multiple possibilities
for wairua ki te wairua through the hongi (Māori greeting, by pressing noses and

10 Reading 1: A Māori Worldview

SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 44 1/10/12 10:02 AM SHA_HWE_

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 10 29/11/19 8:56 am

 CHAP T ER 4: A MĀORI WORLDVI EW 45

foreheads) process. While the act of hongi is physical in nature, it is the inhaling of the
‘hā’ that truly unites ira tangata by connecting us back to Tāne, and therefore back to ira
atua. Kia kite a kanohi (a face that is seen) is a demonstration of tautoko (support), by
being present at an event both physically and spiritually. Kanohi ki te kanohi continues
to strengthen associations by connecting individual’s waka, maunga, awa, iwi and hapū.
Whakawhānaungatanga elaborates on those imperative interactions and connections that
link all involved within a given paradigm. Whakawhānaungatanga is about whakapapa.
A whakataukī that is relevant here is ‘ko au ko te whānau, ko te whānau ko au’ (‘I am the
family; the family is me’). To explain the meaning of this whakataukī, I draw on the concept
of empathy. Empathy can be described as ‘the ability to comprehend another’s feelings
and to re-experience them oneself ’ (Salovey & Mayer, 1990, p. 194). In order for me to
develop whānaungatanga (right relationships), I must first understand my own emotions,
and then comprehend the emotions of others. If I am the family, I will understand the
family. Whakawhānaungatanga presents multiple opportunities to begin to craft and forge
relationships, even those that may be delicate or fragile.

TE ĀO HURIHURI (THE CHANGING WORLD)

The principle of Te Āo Hurihuri challenges Māori to carefully negotiate this ever-changing
world, while simultaneously holding strong to those āhuatanga Māori that give us identity.
In this context, Māori should then strive to perform credibly in a Te Āo Pākehā (the world
of a New Zealander of European descent) and Te Āo Māori. This may be difficult for some
Māori, as these worlds (Pākehā and Māori) can be considered as competing archetypes,
because of the opposing nature of individualism and collectivism (Hook, 2006). Ratima
and Grant (2007) state that the Pākehā notion of individuality is based on autonomy and
self-interest. At this point, I must declare that I often work autonomously in pursuit of
perfection. What motivates me to strive to reach such heights is the understanding that
everything I do is for a collective, for my whānau, especially my tamariki (children). As
whakapapa contends, children are taonga tuku iho (treasures from the ancestors). On a
daily basis, my wife and I try to create a whānau environment that is underpinned by
manaaki (take care of, look out for) and aroha, much of which has been learnt through our
own lived experiences, both good and bad.
The word manaaki can be divided into two words, ‘mana’ and ‘aki’. As we are aware,
the word ‘mana’ can be defined as power, while ‘aki’ can be defined as ‘to encourage’. So,
to manaaki is to ‘encourage power’. Should we not manaaki, if in a position to do so? It is
sometimes difficult for me to demonstrate manaaki in a surrounding that is forged and
driven by individualism. The ideology that achievement is only attained as an individual
pursuit is perplexing to me. Here I quote the whakataukī, ‘Ehara taku toa i te toa takitahi,
engari he takimano, nō ōku tūpuna’ (‘My strength comes not from one, but from thousands,

ROBERT HOGG

Robert Hogg 11

0/12 10:02 AM SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 45 1/10/12 10:02 AM

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 11 29/11/19 8:56 am

 46 H E A LT H , W E L L B E I N G & E N V I R O N M E N T I N A O T E A R O A N E W Z E A L A N D

from my ancestors’). Although whakapapa is very definitive and localised to Māori, all
things (animate and inanimate) have genealogy, and therefore have tapu and mana. It is for
this very reason that I believe we, as ira tangata, should demonstrate manaaki and aroha in
all aspects of our life, through the execution of whakawhānaungatanga.
There are many artefacts that identify the Māori culture, such as wharenui (traditional
meeting house), whakairo (carvings), tā moko (Māori tattoo designs), waiata (songs) and
haka (ceremonial performance); however, it is te reo rangatira (the Māori language, the
language of chiefs) that truly differentiates Māori from any other race. There is a whakataukī
that states ‘ko te reo te tāhuhu o tēnei whare’ (‘the language is the ridgepole of this house’).
I selected this whakataukī to express the importance of the Māori language, the
ridgepole of Māori identity, a feature that is unequivocally unique to Māori. Being able
to converse in te reo Māori allows one, among many other things, the ability to engage in
ngā kōrero tuku iho. A survey on the health of the Māori language in 2001 indicated that
approximately 29 000 (9 per cent) of Māori adults were very fluent in te reo Māori. However,
many of the very fluent Māori speakers are over the age of 50 (He korero mo te reo Māori,
2009), which invites the question, ‘Are we (as Māori) at risk of losing the most important
artefact that defines us, as our elders pass on’?’ I quote the kīwaha (colloquialism): ‘Tōku
reo, tōku ohooho’ (‘My language is my awakening’). Māori are becoming more urbanised,
which has led (in many instances) to us prioritising the attainment of material possessions
over learning te reo rangatira. A consequence of urbanisation is that a number of Māori do
not organise themselves primarily around their iwi, hapū and whānau (Moeke-Pickering,
1996), which significantly reduces the opportunity to speak the language and engage in hui
(gatherings). The challenge for Māori is to create communities within the cities that allow
Māori to practise those tikanga and āhuatanga Māori that inevitably define us.
Last but not least, as a Māori, I cannot ignore the effect of the processes of colonisation,
capitalism and assimilation, which have rapidly reduced the primacy of those āhuatanga
Māori that are meaningful to Māori (Ministerial Advisory Committee for the Department
of Social Welfare, 1988; McKinley et al., 1992). The complexity of de-fragmenting the
ideals of the Pākehā culture is to unpack ‘patriarchy, racism and ethnocentrisms’ and to
encourage the ‘empowerment of intercultural diplomacy’ (Battiste et al., 2002, p. 84). When
reflecting on Te Āo Hurihuri, one has no choice but to consider the impact of the current
socioeconomic lifestyle characteristics, changing demographic patterns and political
realities that now influence the modern Māori sense of identity (Durie et al., 1995).
A quote by Manuhuia Bennett in the 1970s concluded that modern Māori will prioritise
non-neutral things (such as a car, TV or house) over the things that are happening within
their Marae (meeting area for whānau or iwi) and/or papa kāinga (original home) (Bennett,
1979). The end result for most Māori has been one of disillusionment, disengagement
and disbelief. This is aptly exemplified by Smith (2000), who states that Māori occupy
some of the worst categories of social statistics (lower average incomes, a greater prevalence

12 Reading 1: A Māori Worldview

SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 46 1/10/12 10:02 AM SHA_HWE_

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 12 29/11/19 8:56 am

 CHAP T ER 4: A MĀORI WORLDVI EW 47

towards life-threatening diseases and a higher level of educational underachievement) in

comparison to non-Māori. Although Te Āo Hurihuri urges Māori to cautiously traverse
this changing world, it is my contention that the ecological framework of Aotearoa
significantly jeopardises Māori ontology and epistemology.
One solution to this dilemma is Kaupapa Māori (Māori ideology) theory, a term that
grew in the 1970s and 1980s out of Māori aspirations, political consciousness (Bishop,
1999) and Te Tiriti o Waitangi (the Treaty of Waitangi) as assurances for the revitalisation
of the Māori culture, and therefore Māori identity. Kaupapa Māori theory emphasises
co-construction, empowerment and the critical importance of cultural recognition by
ensuring the continued existence of Māori identity with the right to reclaim autonomy
over one’s life (Smith, 2004). The cultural constructs of whānau, whakapapa and
whakawhānaungatanga (as discussed previously), among other cultural preferences, form
the foundations of Kaupapa Māori theory. Kaupapa Māori theory is an intervention tool
for tino rangatiratanga (self-determination) that aims to legitimise and validate being,
acting and living as Māori (Bishop & Glynn, 1999), and is part of a wider movement by
Māori to create new power relationships that recognise Māori as equal Treaty partners in
Aotearoa. As Fitzsimons and Smith (2000) explain, ‘Kaupapa Māori has the capacity to
address Māori social, economic, and educational crises, through which is central to Kaupapa
Māori knowledge, pedagogy, discipline, and curriculum’ (p. 35). Kaupapa Māori theory is a
very powerful tool for transformation to a positive ideological shift for Māori (Paki, 2007),
and can be seen as the deconstruction of those hegemonies that have disempowered Māori
from controlling and defining their own knowledge within the context of unequal power
relations (McNicholas & Barrett, 2005).
Smith (2004) presents three concepts for change with a Kaupapa Māori paradigm.
These are conscientisation, resistance and praxis. Conscientisation is a process that
involves identifying the various levels of oppression that have marginalised and continue
to affect Māori. It is this stage where sorting and transforming existing frameworks
occur. The second concept, resistance, aims to transform existing systems by consciously
and collectively committing to changing oppressive systems by employing new culturally
dynamic strategies and interventions that ensure cultural survival. The third and final
concept is praxis. Praxis is inclusive of action and reflection by connecting components
within the transformative spectrum.
Although there are a number of Māori-medium initiatives that have grown since the
1980s to address tino rangatiratanga, the greatest success can be seen in the education
sector. Enterprises such as Te Kōhanga Reo (early childhood centres), Te Kura Kaupapa
(primary schools), Whare Kura (primary, middle and high school combined) and Whare
Wānanga (tribal tertiary institutions) have generated much success. In these settings,
Kaupapa Māori theory is embraced in all aspects of the Kura (school) ethos (Fraser,
2004). Central to all of these Māori-medium initiatives is the concept of taonga tuku iho.

ROBERT HOGG

Robert Hogg 13

0/12 10:02 AM SHA_HWE_85216_04_PPS.indd 47 1/10/12 10:02 AM

CP_FFH_9780190326364_bk_FINAL.indb 13 29/11/19 8:56 am

Random documents with unrelated
content Scribd suggests to you:
ifrågavarande stolen och såg sig omkring med ett insolent och
nyfiket uttryck samt utan att afbryta det samtal, hon just förde.

Margot satte sig och sir John Croft, som just kom med kakor och
smörgåsar åt de båda systrarna, såg, huru en mörk rodnad spred sig
öfver det nyss så bleka ansiktet, medan de fina dragen antogo ett
beslutsamt uttryck. Hon hade synbarligen återvunnit sin
själfbehärskning, ty hon svarade honom helt lugnt på några höfliga
ord, han ansåg sig förpliktigad att yttra.

— Mademoiselle, vände han sig sedan till Valérie, kan jag ej förmå
er att anförtro mig vården om er fiol, medan ni dricker ert te?

— Jag har inte tillräckligt förtroende till er, svarade hon och slog
upp sina stora, af motsägelse fulla ögon mot honom.

— Jag försäkrar, att jag är en mycket pålitlig person, bedyrade

Croft. Fråga min tant. Jag för till och med ibland räkenskaperna för
hennes välgörenhetstillställningar.

— Och betäcker deficit vid årets slut? inföll Rosamunda, som

därvid helt lugnt öfver Margots hufvud såg på sir John.

Denne tog icke minsta notis om afbrottet.

— Jag lofvar, sade han bedjande till Valérie, att jag skall handskas
med er Cremonesare som om den vore ett litet hem.

— Om ni lofvar att hålla den lika vördnadsfullt som ni i kyrkan

håller er bönbok, så skall jag anförtro den åt er! svarade Valérie icke
precis vänligt.
 — Jag är inte säker på, om ej sir John ibland fäller sin bönbok i
kyrkan, sade lady Rosamunda vänd inåt rummet, som om hon ej
vetat af den unga konstnärinnans närvara.

I och med detsamma frasade lady Mary Bracken fram till dem.

— Vill du bli presenterad? frågade hon sin nevö med en mycket

hörbar hviskning, och utan att afvakta hans svar fortfor hon: Sir
John Croft, miss Valérie Kostolitz — den andra miss Kostolitz — jag
kan omöjligt komma ihåg ert namn — ni blir ju icke stött däröfver.

— Vi äro redan gamla bekanta, svarade Croft glädtigt.

Detta ådrog honom en vredgad blick ur Valéries ögon. Men han

tyktes icke ha sett den, utan fortsatte helt lugnt: Vi träffades på
järnvägen, icke sant? Och vi foro tillsamman hit i omnibusen. Jag
skulle tro, att det är en tillräcklig presentation för hvem som hälst.

— Men det är icke desto mindre ändå angenämare att veta en

persons namn, svarade Valérie och lyfte upp sin lilla haka med den
djupa gropen.

Croft hugade sig med ett förbindligt leende.

— En presentation är afgjordt en fördel, då man ej är någon

ryktbarhet, men hela världen har naturligtvis hört talas om fröken
Kostolitz.

Det var hans afsikt att säga någonting riktigt artigt, men hans
kompliment misslyckades totalt. De båda systrarna rodnade ända
upp till hårfästet och hans tant sade tort: Prata inga dumheter. Hon
har just nyss kommit till London ooh hittils har ingen människa hört
henne.
 Valérie stälde tekoppen ifrån sig och sträkte befallande ut handen:

— Min fiol, om jag får be, sade hon.

— Gif henne den, John, gif henne den! ropade lady Mary. De vilja
visst gå och packa upp sina koffertar. Icke sant, att I viljen packa
upp? Eller skall jag skicka upp min kammarjungfru?

Croft kunde icke låta bli att tänka på samtalet i järnvägskupén,

och som han var en smula stött öfver den tillrättavisning han nyss
fått, greps han af en med elakhet blandad nyfikenhet att få se, huru
hans reskamrater skulle förhålla sig gentemot detta förslag. Men den
äldre systern afslog anbudet med allvarlig värdighet och utan minsta
förlägenhet.

— Jag trodde nog, att ni inte önskade det, sade lady Mary. Folk
tycker inte om, när främmande tjänarinnor gräfva bland deras saker.

Anmärkningen var så egendomlig, så oförsynt, men likväl så

träffande, att Croft faktiskt kände, huru han rodnade. Och hans
obehag ökades, då han märkte, att Valéries blick med ett uttryck af
vredgad förvåning hvilade på honom.
II.

Staccato.

Kort innan det ringde till middagen trädde Croft in i förmaket och
till sin stora belåtenhet träffade han ingen annan än sin tant där.

— Just hvad jag önskade, började han och slog sig ned bredvid
henne i soffan. Jag kom med afsikt ned så tidigt, för att jag skulle få
prata litet med dig. Jag vet, att du alltid är färdig en hel evighet före
de andra. Säg mig nu hvem de nätta, små flickorna äro och hvarför
de äro här?

— Du menar den lilla fiolspelerskan — hon är riktigt söt och den

andra är också en liten nätt varelse. Min gossar jag fick höra, att hon
skall spela alldeles gudomligt, den ande, förstås. Systern
ackompagnerar henne och tager vård om henne. Hon tyckes ordna
alt för henne. Hon är så att säga hofmästarinnan.

— Jag förstår inte, huru du kommit i beröring med dem?

— Af en besynnerlig slump fick jag genom Marianne höra talas om

dem. Du känner ju min väninna fru Wilberforce? Min käre John,
tillade hon plötsligt med klagande ton, jag måste säga dig, att alt
går rysligt illa här. Jag har värkligen haft så mycken förargelse och
så mycket besvär och räkenskaperna äro så intrasslade. — —

— Kors, afbröt John Croft henne leende, inbringar

mönsterhospitalet ingenting? Jag trodde, att det gick alldeles
utmärkt.

— Min käre gosse, det kan inte gå sämre än det gör. Saken är den
— hon blef plötsligt meddelsam, att landtbefolkningen här är så
dum, att den icke begriper någonting dylikt. De vilja icke komma in
på hospitalet, emedan de påstå, att läkarne behandla dem som
försöksobjekt och att den, som dör där, blir skuren i små bitar. Jag
försäkrar dig, John, att en kvinna på fullt allvar sade mig detta. Jag
tror, att hennes en bror dött på ett sjukhus. Hon berättade hela
historien för mig — i alla dess detaljer. Nå, med ett ord, han blef
obducerad. "Och tänk nu, nådig fru", sade hon, "nu måste vår
stackars Tom träda inför Vår Herre utan hjärta och njurar!"

John skrattade ånyo och lade benen i kors öfver hvarandra.

— Säg mig, började han åter; men lady Mary fortsatte utan att
höra på honom:

— Här råder en alldeles otrolig okunnighet! Kan du föreställa dig,

att jag nyligen frågade en kvinna hvad hon skulle göra, ifall hennes
barn skulle bränna eller skålla sig, och hon då svarade: "Jag skulle
hålla det under pumpen!" Kommer det dig ej att rysa? Jag insåg, att
någonting måste göras och då fick jag en lysande idé. — Mödra-
uppfostrings- föreningen — är det inte ett bra namn? Jag har inrättat
skolklasser för byns kvinnor, lättfattliga föredrag, angående sjukvård,
hvilka de alla kunna förstå. De få lära sig huru man skall förbinda en
skadad lem, huru man sköter ett brännsår, huru en sjuksäng skall
bäddas och ordnas. Sedan ha de enkla lektioner för att lära sig
bereda sjukmat; de lära sig koka sjötunga och hönsbuljong. —

— Sjötunga och hönsbuljong? upprepade John och drog upp

ögonbrynen.

— Ja, dylika enkla saker. Anser du det inte vara mycket nyttigt?

— Mycket nyttigt och praktiskt, min bästa tant. Männen förtjäna

troligtvis tolf à fjorton shillings i veckan. Lönerna äro ju mera låga
här?

— Jag har ingen aning om hvad de förtjäna. Men hör på, John —
hon satte sig åter upp på sin käpphäst och lät den muntert trafva
åstad. Sedan ha de lektioner i sömnad; de få lära sig att klippa till
och sy sina egna och sina barns kläder. Jag köper tyget, men de få
taga hem de kläder de förfärdigat; och jag låter dem också taga
sopporna, stekarna och geléerna hem med sig, blott för att sporra
deras ifver och gifva deras anhöriga en föreställning om, huru dessa
saker skola smaka. Och jag måste värkligen säga dig, att saken
genast från början rönte stor framgång: kvinnorna trängdes riktigt
om att få plats i mina klasser. Efter de första fjorton dagarna måste
jag öka min lärarepersonal, och skolrummet — efter skoltimmarnas
slut lät jag meddela undervisningen i skolrummet — räkte snart icke
till. Och jag var så stolt och förhoppningsfull, min käre John, att jag
bygde ett hus med en stor föreläsningssal och flere kök och en
tvättstuga — ack! jag glömde, att de också få lära sig tvätta — och
alt går också mycket bra — men —

— Jag förstår fullkomligt, svarade John, som blifvit en smula otålig

under denna långa förklaring. Sakens finansiella del är icke så
tillfredsställande som alt det öfriga! därför har du arrangerat denna
bazar och konserten och fröken Kostolitz skall vara en af
dragningskrafterna.

— Mycket riktigt, svarade lady Mary, högst belåten för att han så
hastigt uppfattat sakernas läge. Ty, ser du, anskaffandet af
materialerna till de olika afdelningarna gör företaget litet dyrt och
byggnaden kostar också mera än jag trodde. Sedermera, då
föreningen riktigt kommit i gång, kommer den också att själf
upprätthålla sig. Hvarje medlem måste erlägga en inträdesafgift och
bidraga till en årlig insamling; men för ögonblicket vill jag icke göra
de stackars varelserna modlösa.

— Det tycker jag du har fullkomligt rätt uti, sade hennes nevö
med eftertryck. Och sålunda fick du det lyckliga infallet…

— Sålunda fick jag det lyckliga infallet att föranstalta en konsert

och en teaterrepresentation. Ser du, jag har redan så ofta haft
bazarer och den sista — för aftonskolan — var ett grundligt fiasko.
Och jag blef naturligtvis förtjust, då Marianne Wilberforce skref och
underrättade mig, att hon upptäkt någonting alldeles nytt, som
kunde bidraga till underhållningen. Vänta, jag tror, att jag har
hennes bref här.

Lady Mary skred majestätiskt genom rummet och drog upp lådan i
ett litet bord.

— Ja, här är det — nu skall jag läsa det för dig: "Jag har just
funnit det, som du behöfver — en alldeles ny dragningskraft och alt
annat än dyr."

John erfor en plötslig känsla af medlidande.

 "Jag har lärt känna ett par förtjusande utländskor — fransyskor
eller ungerskor, det vet jag inte så noga; deras namn är Kostolitz."

— Det är då bestämdt icke franskt, anmärkte John.

"Den ena af dem är rent af ett geni", läste lady Mary vidare utan
att låta störa sig af anmärkningen, "hon spelar alldeles gudomligt fiol
och reciterar som en ängel, jag har äfven hört, att hon spelar teater
mycket bra, ehuru hon ej ämnar gå in vid scenen. De ha just kommit
till London och känna ingen människa, därför är det just rätta tiden
för dig. Du kan få dem för ingenting. Enligt hvad den andra systern
sade mig äro de framför alt angelägna om att bli bekanta. De ha till
en början för afsikt att gifva lektioner, den ena af dem gör det
åtminstone, blott för att förtjäna deras uppehälle, tils det blir något
lämpligt tillfälle för den yngre att debutera. 'Jag vill uppbjuda alt för
att göra min systers talang gällande, hon är ett geni', sade den äldre
till mig. Jag tykte det var så älskligt af henne. Du behöfver värkligen
icke vara rädd för dem. De äro fullkomligt presentabla och, som jag
tror, mycket tillbakadragna."

John drog upp ögonbrynen.

— Det var icke det ord, som karaktäriserade fröken Valérie, ehuru
han å andra sidan icke kunde beskylla henne för att vara påflugen.

— Jag beslöt därför att låta dem komma hit, slutade lady Mary,
som vek ihop brefvet och stack det i fickan. Vi skola låta den lilla
spela i afton.

I och med detsamma öppnades dörren och hofmästaren anmälde

herr Tory.
 — Pastorn, förklarade lady Mary lågmäldt. Jag bjöd honom med
afsikt, för att han skulle föra den ena af dem till bords. Den andra
får Algy till kavaljer. Han är ursinnig, emedan han är rädd att nödgas
tala franska. — Därmed vände hon sig till herr Tory; "Ni känner ju
min nevö, sir John Croft?"

Herr Tory, en smärt, ung man, hvars vanliga förskräckelse för lady
Mary Bracken ytterligare ökades på grund af denne fruktansvärde
nevös närvara — sir Johns ansikte hade värkligen i detta ögonblick
ett mycket vredgadt uttryck — gick nervöst bort till kaminen och
stammade fram något osammanhängande svar. John lade knappast
märke därtill, utan vände sig åter till sin tant.

— Jag hoppas Algy beter sig artigt. Jag tror knappast det är rätt
att skicka någon af dessa flickor till bords med en pojke i kort jacka.

— Han går numera klädd i rock, genmälde lady Mary. Han är nära
sjutton år.

— Kan jag inte hällre föra henne till bords? svarade John,
högeligen missbelåten med förklaringen.

— Min käre John, var inte en narr. Du måste vara Rosamunda

Gorsts bordskavaljer.

Här afbröts diskussionen i och genom nämda dams inträde,

hvarpå de öfriga gästerna också snart infunno sig. I det stora hela
voro de allesamman hemliga motståndare af lady Marys
välgörenhetsföretag, men ville likväl icke saknas i hennes hem. Och
lady Mary utöfvade i själfva värket också ett egendomligt herravälde
öfver alla, hon kom i beröring med. Hennes något grofkorniga
rättframhet var allmänt bekant; hennes utmanande sätt tog mången
gång andan af folk, men det föll aldrig någon in att känna sig
förolämpad af henne. Man knotade visserligen, men man fogade sig
likväl efter henne. Kanske det kom sig af, att man alltid i henne såg
en härtigs dotter, hvilken, ehuru hon ibland lade sig på knä på
golfvet för att lära någon bondhustru skura det och ehuru hon ofta
gick omkring med spikslagna skodon, som gjort en bonddräng all
heder, likväl oföränderligen väkte den tanken, att hon alt igenom var
en förnäm dam.

Fröknarna Kostolitz voro bland de sista, som kommo in i förmaket.

Allas blickar riktades på dem och en djup tystnad rådde några
ögonblick. Valérie var klädd i skärt och Margot i gult. Deras
klädningar voro af mycket enkelt tyg, men hade en elegant snitt;
deras vackra hår var fantastiskt uppfäst ock prydt med skimrande
kammar af imiterade ädelstenar. Där de nu med glödande kinder och
blixtrande ögon samt klädda i sina lysande, kulörta klädningar stodo
midt ibland de högresta, bleka adelsdamerna, som för det mesta
voro klädda i hvitt, sågo de ut som ett par glödande, exotiska
plantor, hvilka ödet förflyttat till en engelsk trädgård.

En af lady Marys bröder, en gammal herre, som såg tämligen

butter ut, skötte värdens plikter. Och hans son Algy, elev i Eton,
skulle föra Margot Kostolitz till bordet, medan Valérie som "geniet"
stod så mycket framom sin syster i rang, att hon fick herr Tory på sin
lott.

Herr Tory var mycket ung, som en riktig prästkandidat och hans
kantigheter hade ännu icke blifvit bortslipade hvarken genom hans
prästerliga ämbete eller genom croquetspelet. Han hade en pincenez
med blåaktiga glas, var mycket förlägen och onaturligt högtidlig. Då
han kom fram till Valérie och tafatt bjöd henne armen blef han visst
bra ängslig till mods vid tanken på, att han skulle bli tvungen att
samtala med och roa denna gnistrande lilla främling. Men Valérie
besparade honom mödan. Hon betraktade honom kritiskt under sina
långa ögonhår och frågade sedan långsamt och tydligt:

— Ni tala — magyar? — jag mena — ungersk?

Högeligen orolig och förvånad skyndade den unge mannen att

förneka detta.

Valérie drog med en beklagande åtbörd upp sina runda axlar och
utstötte en tung suck. Sedan skakade hon på hufvudet och
fördjupade sig i läsningen af sitt menukort.

John Croft gaf från andra sidan om bordet akt på denna lilla
komedi och smålog för sig själf. Den ohöfliga, impertinenta lilla
varelsen! När det behagade henne kunde hon tala engelska lika bra
som någon annan, men nu hade hon uppenbarligen ingen lust
därtill. Hennes granne på andra sidan var en magnat från omnäjden,
hvilken också, som sir John viste, ogillade lady Marys
välgörenhetsföretag och hyste den åsikten, att de utarmade trakten.
Det var icke troligt, att han just synnerligen mycket skulle samtala
med sin lilla granne. Och efter en blick, som tydligen vittnade om
onåd, vände han värkligen demonstrativt ryggen eller rättare sagdt,
skuldran åt henne. Valérie betraktade honom äfvenledes som
öfverflödig och egnade sig helt och hållet åt maten. Under hela
måltiden yttrade hon icke ett enda ord. Och det som börjats af
elakhet och motsägelseanda slutade med surmulenhet. De svarta
ögonbrynen rynkades, den röda undre läppen sköts fram; nu ville
hon icke ens äta mera, utan började öppna och sluta sin solfjäder i
ett så regelrätt anfall af dåligt lynne, som endast ett bortskämdt
barn kan ha.
 John Croft lutade sig tillbaka i sin stol och blickade ned utmed
bordet för att se, huru den andra systern hade det. I början torde
hon ha haft ganska roligt, ty Croft hade flere gånger uppfångat
glädtiga ord och meningar, som förkunnade, att hon mycket väl kom
till rätta med den unge eleven från Eton. Ja han, som endast
motvilligt lydt sin faster, då hon tillsade honom att föra den andra
fröken "den och den" till bordet, tyktes efter fem minuter ha kommit
under fund med, att hon var en riktigt söt flicka. De pratade ju helt
förtroligt och glädtigt med hvarandra. Men nu såg Margot mycket
tankfull, ja, bekymrad ut. En eller par gånger märkte Croft, att hon
gjorde små tecken åt sin syster, hvilka blott besvarades med
järnhårdt trots. En gång uppfångade han till och med en grimas.
Han ämnade just se efter hvad den skulle göra för en värkan på
Margot, då lady Rosamunda plötsligt vände sig till honom.

— Denna gång måste ni böja ert hufvud ännu litet längre bakåt,
sade hon iskallt. Lady Hee's hår skymmer utsikten.

Croft hade för mycken världsvana för att spritta till. Men han
kände till sin stora förtrytelse, att han rodnade.

— Ni tyckes finna den unga damens bakhufvud mycket intressant,

fortfor lady Rosamunda.

— Jag var inte angelägen om att se hennes bakhufvud. Jag ville

betrakta hennes ansikte, men hufvudet är likaledes intressant.

— I synnerhet kammen med glaspärlorna, tycker jag.

— Ja, den är mycket vacker och hon bär den såsom ingen engelsk
flicka kunde göra det.
 — Jag ville bra gärna veta hvaruti den trollmakt består, som dessa
små flickor uppenbarligen utöfva öfver er. — Det har hela aftonen
roat mig att gifva akt på er; om ni inte stirrade på den ena, så
stirrade ni på den andra.

— Det fägnar mig, att jag kunnat roa er, svarade Croft vårdslöst.

— Godt, men hvaruti ligger trollmakten?

— Åh, jag vet inte så noga. De äro annorlunda än andra, de äro

omgifna af någonting nytt, friskt och täkt. Jag tycker det är riktigt
uppfriskande att ibland se någonting annat än det vanliga. Tycker ni
inte det?

— Jag fruktar, svarade lady Rosamunda högmodigt, att er smak

blifvit förstörd till följd af er alt för långa vistelse i främmande länder.
Men ni borde ju haft tid att åter acklimatisera er.

— Åh, jag är mera än acklimatiserad, svarade Croft med ett

egendomligt, impertinent leende; jag börjar redan ledas vid alt här
hemma.

Lady Rosamunda var lady Mary Brackens brorsdotter, medan sir

John var hennes aflidne makes nevö; de båda unga stodo således i
ett slags släktskapsförhållande till hvarandra och voro vana att
umgås förtroligt. Det är visst möjligt, att lady Rosamunda önskade
komma i ett ännu förtroligare förhållande till den unge baronen, ty
han var ju ett utmärkt parti. Hon intresserade sig i alla fall så pass
lifligt för honom, att den uppmärksamhet han egnade de båda
främlingarna väkte hennes obehag. Hans sista anmärkning
förbittrade henne i högsta grad och hon ämnade just gifva honom
ett bitande svar, då damerna reste sig från bordet ooh tillfället
sålunda gick henne ur händerna.

Ute i hallen råkade en af enkenåderna fälla sin solfjäder, hvilket

framkallade en allmän stockning, så att Margot och Valérie nödgades
stanna kvar i matsalen.

— Hvad är det åt dig Valérie? hörde Croft den förra hviska. Tu n'as
pas adresse ton pauvre, reverend une seule fois.

— Je le deteste, svarade Valérie kort och bestämdt.

— Mais, songez donc, chérie —

— Je m' embête eci, mumlade Valérie med en vredgad hviskning

och sedan satte sig det lilla tåget åter i rörelse och Croft stängde
dörren.

Då han kort därpå trädde in i salongen, gick han raka vägen fram
till den yngre systern, som satt ensam för sig, ty alla försök att draga
in henne i ett samtal hade strandat. Några af de andra damerna
hade i början sökt närma sig henne på ett nedlåtande sätt, somliga
hade till och med försökt tilltala henne på en ytterst dålig franska,
enär de ej hade någon aning om, att hon talade en flytande
engelska, men Valérie var fortfarande otillgänglig och gaf så korta
svar, att de därefter blott egnade sin uppmärksamhet åt Margot,
hvilken, angelägen att godtgöra systerns ohöflighet, svarat artigt och
förbindligt.

— Jag ville bra gärna veta, sade sir John i det han slog sig ned i
soffan bredvid Valérie, hvarför ni är vid så dåligt lynne?
 — Det var då en förskräcklig ohöflighet! utropade Valérie, medan
en flyktig grop visade sig invid hennes mungipa. Huru kan ni påstå,
att jag är vid dåligt lynne?

— Emedan ni är det, svarade Croft.

— Ja, jag är det värkligen, medgaf Valérie, medan den lilla gropen
undanträngdes af flere andra.

— Nå, ni är åtminstone ärlig, sade sir John. Men säg mig nu

hvarför ni är vid dåligt lynne?

Groparna försvunno och pannan rynkade åter.

— Emedan jag hatar detta hus och alla som vistas däruti. Min
syster yrkade på, att vi skulle fara hit, fastän jag sade henne, att det
var en dårskap. Var så god och se er omkring och säg mig sedan,
om någon af dessa människor förstår sig på musik? En af damerna
sade mig, att hennes döttrar lagt grunden med Beethoven och
Chopin och att hon nu lät dem lära sig la musique de danse.. Ni
borde värkligen ha hört det! De äro allesamman dumma, dumma.

— Ja, jag tror värkligen, att de flesta äro det, sade Croft kastande
en blick omkring rummet. Men inte alla ändå. Till ex. lady
Rosamunda Gorst.

— Bah! afbröt Valérie honom, försök inte inbilla mig, att hon
förstår sig på musik! — I London blir en konstnärinna åtminstone
höfligt behandlad och erkänd, om hon också är huru obekant som
hälst. Människorna veta, att man måste ha någonting inneboende
för att vara artist. Men här — tillade hon och hennes ansikte
färgades af en häftig rodnad — här se de en öfver axeln, för att man
måste förtjäna sitt bröd.

— Mademoiselle, sade John Croft mildt, var inte för sträng, ni

skrämmer mig riktigt! Tillåt mig försäkra er, att jag högeligen älskar
musik och att jag förstår att uppskatta en konstnärinna.

Medan han sade detta lutade han sig ned till henne, så att hans
ögon nästan kommo i jämhöjd med hennes. Det låg någonting så
öppet och intagande i hans blick och ton, snarare än i orden, att
Valérie helt och hållet blidkades. Hon såg leende opp till honom och
lutade sig i och med detsamma tillbaka i stolen, som om hon med
fägnad ämnade utlåta sig i ett samtal. Därvid sträkte hon omedvetet
fram ett par små, näpna, i bronsfärgade läderskor instuckna fötter.
Croft blickade ned på dem, liksom hvarje karl i hans ställe hade
gjort, och såg, att sagda skor voro prydda med röda bandrosetter.

— Jaså, de hunno ändå bli ditsydda! utropade han ofrivilligt.

Valérie satt åter rak som ett ljus och betraktade honom med ett
uttryck af gränslös förvåning och förbittring.

— Hvad menar ni därmed? utropade hon; är det möjligt, att ni —

att ni förstår ungerska?

Croft blef plötsligt blossande röd.

— Jag var några år attaché i Wien, sade han mycket ödmjukt, jag
fruktar, att jag förstår ungerska ganska bra.

Valéries stora, mörka ögon tyktes riktigt flamma af vrede; den

glödande rodnad, som färgat hennes kinder, spred sig nu äfven öfver
nacken och pannan.
 — Då förstod ni faktiskt alt, hvad vi i kupén talade med
hvarandra? hviskade hon alldeles utom sig.

— Jag förstod hvarje ord, sade John dystert.

— Det var ohederligt! uthrast Valérie.

John Croft rätade på sig.

— Godt, sade han, vi skola antaga det som bevisadt. Men säg
mig, mademoiselle, huru hade ni väl blifvit till mods, om jag midt
under edra förtroliga utgjutelser plötsligt hade underrättat eder om,
att jag förstod hvad ni sade. Tror ni inte situationen hade blifvit
ganska obehaglig? Betänk, att jag inte under några omständigheter
kunde befria er från min närvara? och att jag inte kunde låta bli att
höra edra ord, om jag inta rent af stoppade till mina öron. Jag
försäkrar, att jag gjorde mig den största möda att ej höra hvad ni
sade, jag skrynklade till och med ihop min tidning för att förtaga
ljudet af edra röster.

Valérie hade mycket sinne för humor och nu började hon skratta.

— Jag kommer ihåg, huru ni prasslade med er tidning.

John begagnade sig genast af den fördel han vunnit.

— Och betänk också, ätt jag inte kunde ha någon aning om, att
jag skulle få återse eder som gäster på Brackenhurst, fortfor han.
Det föll mig icke in, att vi någonsin mera skulle återse hvarandra.
Medgif, att det egentligen är bra orätt af er att vara ond på mig.

— Jag är inte mera ond på er, svarade Valérie, hvilken lugnat sig
lika hastigt som hon blifvit förargad. Det är egentligen riktigt roligt,
att ni kan ungerska. Nu skola vi tala ungerska, så kunna vi säga
hvilka elakheter vi vilja om de andra utan att de förstå oss.

Men innan denna lilla älskvärda plan hann bli utförd kom lady
Mary
Bracken tvärs öfver rummet.

— Vi ville gärna höra litet musik. Hvar är ert instrument,

mademoiselle?

— Jag förstod, att konserten inte skulle vara förr än i morgon,

genmälde Valérie vresigt.

— Ja, konserten är i morgon, men jag hoppas, att ni äfven i dag

låter oss höra er.

— Jag är mycket trött i dag, protesterade Valérie vidare.

Margot kom skyndsamt fram till henne.

— Du spelar förstås, ma mignonne, bad hon ömt. Lady Mary

Brackens vänner vilja så gärna höra dig.

Valérie fläktade sig långsamt med solfjädern, men svarade

ingenting.

— Jag ber er, var så god och spela, sade sir John så sakta, att
endast hon kunde höra honom, visa mig på det sättet, att ni inte
längre är ond på mig.

Hennes motstånd var brutet och hon reste sig för att gå och
hämta sin fiol.
 — Får jag skicka någon för att hämta den? frågade lady Mary. Nej,
kanske det är bättre, att ni själf går dit upp, så stämmer ni den där.
Jag kan inte tåla det där stämmandet.

Valérie lämnade rummet utan att fästa afseende vid hennes ord
och strax därpå kom hon tillbaka med fiolen i dess låda och gick raka
vägen fram till Margot, som redan satt vid pianot.

— Gif mig ton, sade hon och lockade fram en mängd marterande
ljud, under hvilka lady Mary högljudt protesterade. Sedan började
hon spela en rysk aria med variationer. Croft hade väntat någonting
framstående, men han var icke förberedd på en så utsökt prestation.
Det led intet tvifvel: Valérie Kostolitz var en stor konstnärinna. Han
var förvånad öfver den lilla varelsens styrka. Hvilken lidelse! Hvilken
eld! Medan hon spelade tyktes hon glömma alla och alt utom sin
konst; hennes stora ögon blefvo ännu större; ja, hennes hållning var
så drottninglik som man ej hade tilltrott henne. Det var som om
hennes egen genius hade höjt henne. Hon afbröt spelet plötsligt och
kastade en snabb blick på åhörarekretsen — en ifrig, nästan
bedjande blick.

Ett ögonblick var det alldeles tyst i rummet, sedan hördes ett
svagt "förtjusande" från en aflägsen vrå. Lady Mary, som till en
början lyssnat mycket uppmärksamt, kände, att morgondagen
mycket berodde af hennes skyddslings framgång och hade därför
vågat sig fram med sitt: "förtjusande". Men en gammal herre yttrade
däremot sin åsikt, att ingenting passade så bra i en salong som en
banjo — hans döttrar höllo just på att lära sig spela banjo, sade han
till sin granne. Valéries blick hvilade en sekund på Rosamunda Gorst,
som lojt besvarade blicken och tyktes kväfva en gäspning. Sedan såg
hon på Croft.
 — Ni tykte åtminstone om det? sade hon.

— Ja, jag tykte om det.

— Då skall jag en annan gång också spela för er. Men nu skola de
här goda människorna få någonting, som de kunna förstå.

Hon började åter spela och efter en skrämd och förstörd blick lät
Margot händerna sjunka ned från tangenterna.

Emellan besynnerliga små driller ooh löpningar hördes plötsligt en

fasansfull melodi, hvilken Croft blott alt för väl kände igen.

Det var afgjordt en förträfflig prestation. Variationerna voro

beundransvärda, infallet sällsamt. Men en sådan djärfhet!

Croft kände bokstafligen, huru han rodnade. Margot tyktes efter

ett ögonblick ha återvunnit sin själfbehärskning och — smittad af
systerns satiriska lynne anslog hon då och då ett ackord, som blott
ökade det groteska i föredraget. Nu pratade ingen mera; alla
lyssnade med förvånade, nästan häpna miner; den gamle herrn,
som så oförbehållsamt yttrat sin förkärlek för banjon, slog takt med
hufvudet. Lady Mary smålog med ett något förvirradt uttryck, medan
Rosamunda Gorst, full af högmodig förvåning, stirrade på
konstnärinnan. Strax därpå slutade Valérie med en drill och lady
Mary reste sig från sin plats.

— Jag tackar så mycket. Det var värkligen vackert — men det är

för besynnerligt — melodin förefaller mig så bekant.

— Jag förmodar, att vi alla känna den, sade ett annat fruntimmer
kärft.
 — Ja — jag tänkte också ett ögonblick att — men det kunde det
naturligtvis icke vara.

— Det var "Ta-ra-ra-boom-de-ay", utbrast Algy. Vacker melodi,

icke sant?

— Dumma pojke! sade hans faster. Men allvarsamt, fröken

Kostolitz, det påminner värkligen om —

— Det är "Ta-ra-ra-boom-de-ay", svarade Valérie med högtidligt

allvar.

— Du milde! sade lady Mary. Jag tykte väl, att jag kände igen den.
Vi kände allesamman igen den, icke sant? — Hon såg sig förtjust
omkring. När man hör den så här är det en riktigt vacker melodi.
Men den är litet annorlunda satt, ni har väl själf transponerat den?

— Ja, svarade Valérie helt lugnt, arrangementet är af mig. Jag

tykte det skulle vara trefligt, om jag spelade något, som allo
förstodo.

— En präktig idé, sade banjoherrn.

— Arrangementet är mycket originelt, lofordade en af damerna.

— Men det är skada, att ni valde en så simpel melodi.

Valérie stämde emellertid åter sin fiol utan att bry sig om de
anmärkningar, som surrade omkring henne.

— Valérie, huru kunde du göra det? hviskade Margot under det

allmänna virrvarret af röster. Ser du huru jag darrar! Då så mycket
står på spel.
 — Låt mig vara i fred, sade Valérie; sedan såg hon hastigt upp till
Croft och frågade; Hvad tykte ni?

— Om jag säger det kommer det icke att fägna er.

— Jag vill i alla fall veta det.

— Nåväl, svarade sir John mycket allvarsamt, jag tykte det var
ganska impertinent.

Hon rodnade, men rykte genast åter på axlarna.

— Impertinent! Ett sådant uttryck! Jag gjorde ett experiment, qui

a, du reste, complètement reussi. Tycker ni inte det är snält, tillade
hon med ett förtrollande leende, då man bjuder till att rätta sig efter
andras smak, till och med då man icke själf förstår den?

— Till och med, sade sir John, som alt ännu var mycket allvarsam
och märkvärdigt nog kände sig personligt sårad af Valéries val, till
och med, om ni därigenom förråder en brist på god ton.

— Pour le coup, monsieur, inföll Margot, jag tycker, att det ni nu

säger ingalunda vittnar om alt för god ton.

Valéries ansikte strålade af belåtenhet.

— Nå, nu börja ni två gräla, sade hon, och därtill finnes det
värkligen ingen anledning. Monsieur känner sig sårad af mig,
emedan han tror, att jag tillåtit mig ett dumt skämt. Du är förargad
på honom, emedan du anser, att ingen annan än du bör få hålla
moralpredikningar för mig. Men jag är inte ond på någon. Se på mig
— jag är belåten! Se på människorna — de äro likaledes belåtna!
Allons, allons, ne vous fâches pas. Nu skall jag spela någonting för
er.

Ögonblicket därpå strömmade Kreutzer-sonatens första toner

genom salen. Nu behöfde man icke mera påbjuda tystnad, nu var
nyfikenheten väkt och ehuru denna komposition var af ett helt annat
slag fängslade dess underbara skönhet likväl de prosaiska och
omusikaliska sinnena.

Croft var som förtrollad; tårarna stodo i ögonen på honom, det

föreföll honom som om Valéries fina fingrar dragit hjärtat ur hans
bröst. Det var en riktig dröm, han hade ännu aldrig hört en så
fulländad, så gripande och förtrollande musik.

Då hon slutat brast en riktig bifallsstorm lös; människorna trängde

sig omkring henne med lyckönskningar och utrop af beundran.

— Du överträffade dig själf, sade Margot helt upprörd. Valérie

kastade en förstulen blick på Croft och smålog belåtet, då hon lade
märke till den sinnesrörelse, hennes spel väkt hos honom.

Med en drottninglik åtbörd räkte hon sin fiol åt systern, för att hon
skulle lägga in den i lådan; sedan gick hon fram till lady Mary
Bracken och gjorde en lätt bugning för henne.

— Jag har spelat tre gånger, sade hon. Månne det icke är nog?
Jag är mycket trött och ville gärna komma i ro.

Sedan skakade hon hand med värdinnan och styrde, åtföljd af

Margot, kosan rakt mot dörren. På sin väg genom salen hälsade de
åt höger och vänster med de sällsammaste, högtidligaste bugningar
som om de varit ett härskarepar.
III.

Molto espressivo.

— Du milde himmel, i dag är det då mycket att göra, förkunnade

lady
Mary ifrigt morgonen därpå.

— Låt oss för all del i världen i ro äta vår frukost! svarade hennes
nevö tämligen otåligt och tillade sedan högst inkonsekvent: Hvad ha
vi då att göra? Konserten eger ju inte rum förr än på eftermiddagen?

— Klockan precis tre, sade lady Mary. Men teaterrepresentationen

försiggår ju på torsdag och i dag på förmiddagen måste vi alldeles
afgjordt ha den första repetitionen. Jag hoppas, att du kan din roll,
käre John?

— Om jag skall bekänna sanningen, svarade sir John med ett

sorglöst skratt, så har jag ännu icke sett på den; men det går nog.
Du ställer väl inte till repetitionen före tolf? Då har jag ju god tid på
mig.
 — Hvad spelar ni då för en roll? frågade Valérie, som satt midt
emot honom.

— Åh, jag är alltid le jeune prémier. Vågar jag fråga, hvad det är
som så roar er, mademoiselle? — Ty Valérie brast plötsligt ut i ett
klingande skratt.

— Ah, I ären värkligen för roliga! ropade hon. Jag har redan förut
sett det. Ni tager emot hufvudrollen i ett stycke: Ni kastar icke ens
en blick på den tils just före repetitionen och sedan inbillar ni er, att
ni kan spela den!

— Det hoppas jag! sade sir John mycket stött. Jag tror att man i
allmänhet tycker, att jag kan spela, icke sant, tant Mary? Jag vet, att
det ofta faller sig besvärligt för mig att jämt nödgas vara med och
spela.

— Han anses för en af de bästa dilettanterna i England, svarade

lady Mary förvånad och tillika en smula retligt. Han kommer aldrig,
aldrig af sig!

— Han kommer aldrig af sig! utropade Valérie strålande af

belåtenhet. Som om det vore alt! Ah, dessa dilettanter! Se på
värkliga skådespelare, folk, som hela lifvet igenom endast spela
teater. Hvad göra de, när de skola uppträda i ett nytt stycke? De
studera, studera och studera! De ha i veckor och månadtal repetition
två gånger om dagen; de inöfva hvarje detalj. Men när dilettanter
taga ihop med ett stycke — nå ja, omedvetet, komiskt härmande.
John Croft — stycket skall uppföras i öfvermorgon. Bra! Och första
repetitionen blir om par timmar. Enorm tid! De ha ännu icke sett på
sina roller — men de bli nog färdiga! Ack, slutade hon, återfallande i
sin vanliga ton, hvad det är komiskt.
 Croft rodnade ända upp i pannan; han var tillräckligt ung för att
finna det obehagligt att bli utskrattad. Han vände sig därför till den
bredvid honom sittande Margot och sade med en skymt af djärfhet i
sin ton:

— Er syster tyckes vara mycket noga underrättad om

skådespelarekonsten. Kanske hon haft för afsikt att bli
skådespelerska?

Margot rätade upp sig i hela sin värdighet.

— Min syster nöjer sig med att vara konstnärinna i musik. Orsaken
hvarför hon har så noga reda på skådespelarekonsten är, tillade hon
rodnande, att en mängd ryktbara skådespelare umgingos i vårt
föräldrahem. Det gjorde dem ofta ett nöje att gifva min syster
dramatisk undervisning, ehuru hon blott var ett barn.

Den enkla förklaringen besegrade Croft helt och hållet och han
bedyrade i försonlig ton, att detta värkligen var en fördel, som kom
ytterst få till del.

Men lady Mary försökte genast draga praktisk nytta af Margots

förklaring och sade, att det var en god sak att vinna två så väl
förberedda krafter för sin representation.

— I skolen båda två få roller i mitt stycke, sade hon skrattande

och lämnade sällskapet åt dess konstnärliga debatter.

Då sir John hörde, att de båda unga damerna äfven skulle spela
med i stycket, ville han icke stå efter för dem, utan började flitigt
läsa på sin roll. Men han hade aldrig varit så styf och stel på någon
repetition. Han råkade ur den ena förlägenheten i den andra och
slutligen märkte han, att han var föremål för sina medspelandes
munterhet.

Hans roll fordrade, att han skulle göra den lilla fiolspelerskan sin
kur. I den afgörande scenen skulle hon snyfta och gråta af svartsjuka
och han skulle vara mycket olycklig däröfver och använda alla de
ömma konster, medels hvilka man vågar hoppas att kunna lugna en
svartsjuk älskarinna. Sir John föll tillbörligen på knä och började sina
bedyranden. Han kämpade formligen efter ord, men utan att gifva
akt på sina repliker. Valérie tyktes värkligen också vara mycket
upprörd och brast ut i hjärtslitande snyftningar; men det föreföll
honom slutligen, som om det rykt i hennes ansikte, hvilket hon
försökte gömma bakom näsduken, och som om ett leende glidit fram
öfver detsamma och småningom öfvergått till ett häjdlöst, om också
undertrykt skratt.

— Det vore bra roligt att veta hvad det var, som beredde er ett så
stort nöje, sade han, då scenen var förbi.

— Ni var värkligen för komisk, skrattade Valérie, medan hon

torkade tårarna ur ögonen. Edra kärleksförklaringar läto med er
engelska mauvaise honte så stela som en konfessionel bordsbön.

— Huru skulle jag då säga det? frågade Croft med denna

utmanande djärfhet, som så ofta utgör den förolämpade unge
mannens enda resurs.

— Jag skall visa er det, om vi hinna, efter lunchen och om vi få

reda på någon lugn och stilla plats, där vi kunna repetera, svarade
Valérie. —
Welcome to our website – the ideal destination for book lovers and
knowledge seekers. With a mission to inspire endlessly, we offer a
vast collection of books, ranging from classic literary works to
specialized publications, self-development books, and children's
literature. Each book is a new journey of discovery, expanding
knowledge and enriching the soul of the reade

Our website is not just a platform for buying books, but a bridge
connecting readers to the timeless values of culture and wisdom. With
an elegant, user-friendly interface and an intelligent search system,
we are committed to providing a quick and convenient shopping
experience. Additionally, our special promotions and home delivery
services ensure that you save time and fully enjoy the joy of reading.

Let us accompany you on the journey of exploring knowledge and

personal growth!

ebookluna.com