Vårdexperter, administratörer, mellanchefer och tjänstemän - kritiken mot samkommunsdirektören Sofia Ulfstedt är utbredd och hård. 57 personer inom personalen - uttryckligen i de kategorier jag räknar upp ovan - ställer sig bakom en protestskrift som riktar sig mot ledningen.
Med ledningen avser man samkommunsdirektören Sofia Ulfstedt, tidigare personalchefen Jeanette Gripenberg som nyligen lämnat sin post, verksamhetschefen Otto Domars och också styrelseordförande Anna-Lena Karlsson-Finne (SFP).
Jag har gjort ett uppriktigt försök att få reda på var skon klämmer inom Kårkulla samkommun. Vad är det som händer? Varför mår personalen dåligt?
Att det finns ett utbrett missnöje med samkommunsdirektören är uppenbart.
57 personer på expert- och mellanchefsnivå inom Kårkulla vågar inte kritisera sin samkommunsdirektör under eget namn. Varför inte?
Det är hårda anklagelser personalen kommer med - det uppfattar den som klarar av att läsa mellan raderna. Den vanliga nyhetskonsumenten som läser personalens skrivelse och hoppas få reda på vad missnöjet och allt bråk inom samkommunen handlar om kan nämligen lätt bli besviken och förvirrad eftersom formuleringarna ändå förblir på en rätt abstrakt nivå.
Vad är det egentligen personalen är missnöjd med? Vad har ledningen gjort så fel att 57 experter, tjänstemän och mellanchefer inte ser en annan utväg än att vädja till de förtroendevalda att ta deras oro och missnöje på allvar?
57 personer motsvarar ungefär 40 procent av alla dem som jobbar med den här typens uppgifter inom Kårkulla.
Personalen har nämligen gjort flera ansatser att nå ut med sitt budskap. Senast under Kårkullas fullmäktigemöte i december. Då behandlades deras protestskrift inte alls. På torsdag gör man ett nytt försök, den här gången tas skrivelsen upp som ett anmälningsärende i styrelsen, med fullmäktige som slutlig adress. Förbluffande nog har inte en enda av de 57 personerna vågat ställa sig bakom skriften med eget namn.
Reaktionen är överraskad och sedan nästan chockad: “Aldrig!”
Person ur personalen svarar på frågan om hen kan ställa upp för en intervju
57 personer på expert- och mellanchefsnivå inom Kårkulla vågar inte kritisera sin samkommunsdirektör under eget namn. Varför inte?
Efter ett långt telefonsamtal med en av dem som ställer sig bakom skrivelsen frågar jag om hen kunde tänka sig att berätta om sina erfarenheter i en intervju, med eget namn?
Reaktionen är överraskad och sedan nästan chockad: “Aldrig!”
Samma svar får jag av flera andra jag talar med. De är rädda för repressalier, att livet skulle bli alltför surt på arbetsplatsen. Kan jag då inte som reporter helt enkelt återge det jag har fått höra? Nej, för en journalist och för hela Svenska Yle är anonymitet något vi försöker undvika så långt det bara går.
Man måste våga stå bakom sin kritik. Varför vågar inte 57 personer i ledande positioner gå ut med sin kritik under eget namn?
Personalens skrivelse hänger också samman med den inflammerade situationen i styrelsen. I offentligheten har man förklarat att grälet inom Kårkullas styrelse skulle ha startat med en varning som samkommunsdirektören gav åt fastighetschefen i våras. Den upplevdes som oskälig och fick bägaren att rinna över hos en del av Kårkullas styrelsemedlemmar.
Enligt personer som ställer sig bakom protestskriften är det här nonsens. Missnöjet mot ledningen handlar inte om en enskild varning.
Vad handlar det då om?
Något står uppenbarligen inte rätt till då Kårkullas styrelsearbete har slutat fungera, då fullmäktigeförsamlingen är tvungen att rösta om förtroendet för samkommunsdirektören, då den ena efter den andraav Kårkullas chefer säger upp sig. Då 57 personer inom personalen inte vågar kritisera sin ledning öppet och under eget namn.
Det finns också ett missnöje över att ledningen har slutat lyssna på sin personal
Det finns ett missnöje över att man upplever att olika regioner inom Kårkulla behandlas på olika sätt - många hävdar att Expert- och utvecklingscentret i Pargas gynnas på regionernas bekostnad.
Det finns också en stor oro för hur verksamheten för klienterna ska se ut efter social- och hälsovårdsreformen. Har Kårkullas ledning verkligen prioriterat rätt och gjort allt för att se till att man är välförberedd inför reformen - också om lagtexten inte till punkt och pricka följer ledningens önskan?
Har man försummat möjligheter till samarbete för att halsstarrigt hålla fast vid tanken om att Kårkulla trots allt ska bestå?
Det finns också ett missnöje över att ledningen har slutat lyssna på sin personal. Ett missnöje med en kultur som inte tillåter kritik. Där personal ignoreras och avfärdas.
Många verkar vara frustrerade, uppgivna och en del uppriktigt rädda. Rädda för att öppet kritisera och rädda för att mista sitt jobb om de gör det.
På torsdag får styrelsen ta itu med två ärenden - personalens protest å ena sidan (ett anmälningsärende på sin väg till fullmäktige) och ett initiativ om att avsätta hela styrelsen å andra sidan (också det med fullmäktige som slutdestination).
Det finns också de som hävdar att just dessa “bråkstakar” är de enda inom styrelsen som har valt att lyssna på personalen.
Ärendet om att fälla styrelsen har beretts av ordförande Anna-Lena Karlsson-Finne som i en intervju i Tv-nytt den 17 december säger att konflikten inte finns inom Kårkulla, utan enbart inom styrelsen. Att det handlar om "några individer inom styrelsen som inte vet sin uppgift, som för en personlig vendetta mot samkommunsdirektören".
Det finns också de som hävdar att just dessa “bråkstakar” är de enda inom styrelsen som har valt att lyssna på personalen. Och att det är det som kampen nu handlar om.
Kårkullas personal gör ett otroligt viktigt jobb. De ser till att minoriteten i minoriteten - den som inte kan hävda sig på marknadens villkor - får en god vård. Tumultet inom Kårkulla är inte bra för organisationen, inte bra för personalen, och i förlängningen inte heller bra för klienterna.
Är båda lägren säkra på att de har rätt lägesbild? Kunde styrelseordförande Anna-Lena Karlsson-Finne fungera som en neutral part som lyssnar på bägge sidor?
För det verkar vara en bristvara inom Kårkulla just nu. Förmågan att lyssna på varandra.
Artikeln har uppdaterats 28.1 kl 16:20: Ordet regionchef har ändrats till mellanchef.