Tinni Snåre, Sveta Pahlman och Johanna Fredenberg träffades på en keramikkurs på Pargas Kombi och beslutade sig för att göra kvinnoskulpturer i naturlig storlek.
– The bigger the better. Och så var det en utmaning. Ingen av oss hade gjort något större än 20-30 centimeters grejer tidigare, säger Fredenberg.
Och det var från början klart att det skulle vara skulpturer av kvinnor, för det har funnits så många viktiga kvinnor i Pargas. Gruppen har på Facebook fått historier om personer som skulle vara värda att bli ihågkomna - starka kvinnor som såg till att cementsäckarna var i skick och att cementen blev packad, kvinnor som skötte stensorteringen på Pargas Kalks tid.
Nu är de första kvinnoskulpturerna färdiga och kommer att placeras ut i Pargas. Snåre, Pahlman och Fredenberg har jobbat tillsammans med dem och gjort kvinnor av kvinnor.
Gruppen gjorde först två kvinnor, för läraren Cornelius Colliander varnade dem för att vad som helst kan hända under tillverkningen och bränningen av skulpturer.
– Men ingen har gått sönder. Och vi har obegränsat med idéer för fler skulpturer, säger Pahlman.
– Tanken är att vi ska lyfta fram Pargas och alla fina kvinnor som har jobbat hårt i det här brukssamhället, säger Snåre.
Den allra första skulpturen, Kvinnan ur berget, Kvinnan ur berget, Kvinnan, urberget, kommer att placeras högst uppe på Hundbanans motionstrappa.
– När det handlar om en brukskvinna, så passar det bra att hon där tittar ut över gruvan, säger Snåre.
Skulptörerna fick av Nordkalk lov att välja ut en sten i gruvan som underlag för skulpturen. Den står färdig högst uppe på Hundbanan och väntar på att motionstrappan och skulpturen invigs, lördagen den 23 oktober.
Det är en plats där skulpturen syns bra. Både motionärer och kulturintresserade tycker är en bra plats.
– Man kan se det som en belöning då man gått upp för alla 470 trappsteg, säger kulturchef Fia Isaksson.
För man mår bra av motion, men man mår också bra av att få titta på konst, att få diskutera vad konstnären har tänkt.
– Vi behöver någonting att titta på och att diskutera. Om vi mår bra av skönhet och estetik, säger Isaksson.
I Pargas finns både skulpturer, reliefer, minnesmärken och konstverk som man får leka i. Men i dagens ekonomiska situation är det ingen självklarhet att alla ser nyttan med offentlig konst, särskilt inte om den är placerad i något av stadens mötesrum, servicehus eller skolklasser.
– Därför har jag själv kört den linjen att konst ska vara på sådana ställen, ofta utomhus, där alla kan ta del av det. Om det finns konst där människor rör sig så gör det gott, säger Isaksson.