– Rysslands president Vladimir Putin är helt besatt av Krim. Ukraina är viktigt för honom, men Krim är det viktigaste av allt och dessutom ett mycket unikt område, säger forskaren Jussi Lassila vid Utrikespolitiska institutet (FIIA).
Också för lejonparten av ryssarna har Krim en stor betydelse, visar opinionsundersökningar som gjorts efter 2014. Man ser Krim som något som hör till Ryssland och "det ryska", något som är starkt kopplat till tanken om det ryska imperiet. Man erkänner alltså inte att Krim hör till ett annat land.
Putin vill stärka den imperialistiska myten och idén om att Ukraina inte är en stat
"Det sovjetiska arvet har präglat Krim"
Det osmanska riket förlorade Krim i det rysk–turkiska kriget 1768–74 då ryska trupper erövrade hela Krimhalvön. Krim infogades i det ryska imperiet 1783 och en stor del av krimtatarernas jordegendomar övertogs då av inflyttade ryssar.
År 1921 upprättades den autonoma sovjetrepubliken Krim.
Den sovjetiska befolkningspolitiken innebar att stora befolkningsgrupper flyttades runt om i landet. På Krim blev det främst krimtatarerna som tvingades flytta bort från halvön.
– Krim skulle bindas starkt till Ryssland och kom bland annat att bli en viktig semesterort för ryssarna, med hela svartahavskusten, Sotji inberäknat. Befolkningen blev väldigt rysksinnad och till stor del ryskspråkig. Det sovjetiska arvet har präglat Krim.
Lassila konstaterar att många ryssar anser att Krim tillhör Ryssland, och att den sovjetiska ledaren Nikita Chrusjtjov handlade orättvist då han gav Krimhalvön i gåva till sovjetrepubliken Ukraina år 1954.
Då Sovjetunionens kollapsade ville Ryssland behålla Krim – men halvön blev ändå ukrainsk
– Sedan då Sovjetunionen kollapsade år 1991 ansåg ryssarna att Ukraina – och alldeles speciellt Krim – ändå utgjorde en del av Ryssland. Den här tanken stöddes av det faktum att befolkningen var mycket rysksinnad - eller egentligen sovjetsinnad och sovjetnostalgisk.
Men det forna sovjetiska området Krim var en del av Ukraina, och blev en autonom parlamentarisk republik med visst självstyre inom den ukrainska staten.
År 1994 undertecknades i Budapest överenskommelser gällande den forna ukrainska socialistiska sovjetrepublikens status, bland annat kärnvapnens öde. Samtidigt slogs det fast att Krim tillhörde det självständiga Ukraina. Den ryska flottbasen Sevastopol skulle dock fortsättningsvis finnas kvar vid Svarta havet. Ryssland skulle respektera Ukrainas militära integritet.
Putins popularitet i Ryssland ökade kraftigt efter annekteringen av Krim
Putins politiska drag att erövra Krim 2014 lyckades, och hans popularitet sköt i höjden. Den ryska annekteringen av Krim fick omfattande inrikespolitiska följder i Ryssland. Stödet för Putin hade före den ryska operationen i Ukraina 2014 sjunkit, men nu ökade hans popularitet kraftigt.
– Putin lyckades stärka den imperialistiska myten och idén om att Ukraina inte är en stat. Han försökte samtidigt visa att det som skedde på Krim betydde att ukrainarna sökte samhörighet med Ryssland.
"Typisk imperialistisk blindhet"
Putin försökte alltså förklara att Krim var jämförbart med resten av Ukraina.
– Det här skedde i östra Ukraina då Ryssland försökte få till stånd en liknande situation som på Krim - det vill säga något slags lokalt uppror som skulle visa att folket ville förenas med Ryssland. Men det stämde ju inte alls; inte i områden som Donbass, för att inte tala om till exempel Charkiv där liknande försök förekom.
Lassila konstaterar att det nu i cirka åtta års tid har pågått något som ur rysk synvinkel är ett inbördeskrig i östra Ukraina - men som i praktiken är ett krig som provocerats fram av Ryssland.
Enligt Lassila finns det bakom allt det här en rysk idé om att Ukraina faktiskt är villigt att ansluta sig till Ryssland, och att det inte finns någon äkta ukrainsk nationalitetskänsla.
– Typisk imperialistisk blindhet.
Putins stora illusion: Krim och Ukraina är samma sak
– Till saken hör ändå att Krim historiskt sett i olika perioder har hört till diverse olika områden. Men i folkets sinne och i imperiets mytologi har Krim en alldeles särskild position.
Lassila säger att det här har varit utgångspunkten för Putins beslut att inleda det här meninglösa kriget - illusionen om att alla i Ukraina fungerar som invånarna på Krim.
Han påpekar att den här typens känslomässiga argument inte får sammanblandas med de internationella avtal som gäller i dag.
"Rysslands stora misstag var att ta hela Krim"
Jussi Lassila anser att Ryssland begick ett misstag med den snabba annekteringen och folkomröstning på Krim (som redan i sig var olagligt och bröt mot internationella överenskommelser). Enligt honom skulle det ha funnits goda förutsättningar att på ett betydligt klokare sätt utnyttja det stöd som fanns bland befolkningen för en rysk annektering av Krim.
– Ryssland kunde med skydd av internationella överenskommelser ha haft en fullständigt legitim rätt att behålla sin flottbas i Sevastopol.
I stället tog Ryssland hela Krim i sin besittning.
– Ryssland kunde på ett betydligt mer hållbart och internationellt trovärdigt sätt ha haft en möjlighet att kvarhålla sitt inflytande på Krim och indirekt också i hela Ukraina genom att hålla fast vid den situation som rådde före 2014. Rysslands annektering av Krim var alltså ett politiskt sett dåligt drag – utöver det faktum att det bröt mot internationella avtal.
Vad innebär explosionerna på Krim ?
Den 9 augusti skedde en rad explosioner vid den ryska militärflygbasen på Krimhalvön.
Jussi Lassila konstaterar att Ukraina i princip har rätt att försvara sitt eget land, och att man kan se det som helt berättigat att slå till mot Krim. Enligt honom har man hittills kanske frågat sig om Ukraina har en tillräckligt stark militär styrka att göra det.
– Det här sätter ett hårt tryck på Ryssland eftersom man inser att inte ens Krim är tryggat. Det kan också påverka förhandlingar i framtiden. Det här är en chock för Ryssland som kanske nu också tvingas inse att den starka ryskvänliga attityd som existerade år 2014 inte längre är så stark.
Lassila påpekar också att Ryssland har bedrivit en förtryckspolitik på Krim under de senaste 7-8 åren, och att det är svårt att bedöma vilka känslor som råder där.
– Till exempel krimtatarerna har blivit svårt förföljda och förtryckta. Där finns en stark oppositionsanda, och ingen hurrar över den ryska ockupationen.
Lassila bedömer att det är mycket möjligt att stämningarna på Krim – i likhet med de som råder i östra och södra Ukraina – nu är helt andra än de som rådde år 2014 då atmosfären var betydligt ryskvänligare och då det folkliga uppvaknande i Ukraina var svagare än i dag.
