Kompostjorden bidrar till att odlingen och trädgårdsväxterna trivs och frodas. Dessutom sparar du pengar då du inte behöver köpa jord i säckar.
Sist i artikeln hittar du en tabell, som snabbt ger lösningen på alla eventuella problem du kan tänkas få med din kompost.
Komposten är ett fantastiskt jordförbättringsmaterial
Kompost är naturligt nedbrutet organiskt material, som innehåller massor av liv. Mikrolivet i komposten och alla småkryp och maskar gör inte bara näringsämnena tillgängliga för växterna utan förbättrar också jordens struktur och pH-värde. Jorden får helt enkelt nytt liv.
Den allra enklaste formen av kompost är en hög med trädgårdsavfall. Avfallet bryts ner med tiden fast det kan ta flera år och hel del näringsämnen kan gå förlorade, antingen genom avdunstning eller att det lakas ur. Dessutom kan ogräsrötter, frön och sjukdomsalstrare i värsta fall leva vidare och spridas i trädgården eftersom jorden inte alstrar särskilt mycket värme under nedbrytningsprocessen. Bäst kontroll över sitt jordförbättringsmaterial får man om man köper eller bygger någon typ av kompost.
Bygg en kompost av lastpallar för trädgårdsavfall
Komposten på Strömsö har två öppna fack, ett som man samlar trädgårdsavfall i under säsongen och det andra dit man sätter den gamla komposten så att den får mogna. Kort och gott - den ena fyller man och den andra tömmer man. Optimalt vore att ha ett tredje fack där man kan samla torra löv och annat strömaterial om hösten.
Antal och storlek på facken kan variera enligt ens egna behov, men en dryg kubik är bra volym för att processen skall fungera som bäst, alltså så att det inte blir för lite material eller för torrt eller kallt. En mindre kompost är mer beroende av varm temperatur och jämn fukt.
Strömsös kompost gjordes av lastpallar i storleken 1 x 1,2 m. Vi återbrukade även lite plåt att ha på insidan för att skydda lastpallarna. Plåten kan hålla värmen varma dagar, men också kyla på vintern.
Plåten är inget måste. Det viktigaste är att bygga en konstruktion som håller komposten på plats och att virket man bygger av inte är behandlat med gifter som kan störa processen i komposten. Konstruktionen behöver ingen botten, det är bara bra att kompostmaterialet kommer i kontakt med jorden så att småkryp kommer åt avfallet underifrån. Dessutom erbjuder en öppen och bottenlös kompost skydd och boplats för djur som till exempel paddor eller igelkottar.
Placera komposten i vandrande skugga
Placeringen av komposten avgör hur den skall skötas. I full sol kan det bli för torrt och då behöver man tillföra fukt oftare. I skugga kan det ta längre tid innan komposteringen kommer igång på våren och det kan bli för vått och kallt om det inte finns sol och värme. Vandrande skugga är den bästa platsen för en kompost.
Att placera komposten nära köksträdgården är praktiskt, det är en fördel att inte behöva transportera trädgårdsavfall och kompost långa vägar.
Lämpliga mängder brunt och grönt gör komposten effektiv
I en fungerande kompost behöver man rätt kombination av kol och kväve för att mikrolivet skall kunna arbeta effektivt. Det krävs cirka 30 delar kol till 1 del kväve. Volymmässigt betyder det tre delar kolrikt material mot en del kväverikt material.
På kompostspråk kallas det kolrika materialet brunt och det kväverika materialet grönt.
Det bruna, kolrika materialet är gulnat och visset såsom bark, sågspån, torra löv, halm, kvistar och fils, samt kartong och tidningspapper.
Grönt, kväverikt material är gräsklipp, trädgårdsrens, grönsaksblast, potatisskal, blommor, torkat gräs och hö, men även kaffesump, gödsel och jord. Kaffesump, gödsel och jord är brunt till färgen men innehåller ändå mycket kväve.
Om man på våren har kvar fjolårskompost kan man antingen använda den i trädgården eller blanda med i årets kompost.
En och samma växt kan höra till både det bruna och det gröna materialet beroende på om den vissnat eller torkat. Hos vissna växtdelar har kvävet gått ner i rötterna eller upp i fröna, medan kvävet i torkade växtdelar finns kvar, fastän de kan se brunaktiga ut.
Vissa bruna material har högre kolmängd än andra, vilket man kommer att lära sig då man jobbar med sin kompost. Färska sågspån, till exempel, har mycket stor mängd kol i förhållande till kväve (400-600:1), vilket betyder att det inte behövs lika stora mängder som om man använder vissna löv (cirka 60:1). I en del komposter kan därför förhållandet 50:50 mellan kol och kväve räcka.
Vi har ju olika tillgång till organiskt material, vilket gör varje kompost unik. Småningom hittar man en fungerande balans för sin egen kompost. I en fungerande kompost stiger värmen väldigt snabbt. På 1-3 dagar kan man komma upp till 50-60 grader. Komposten på Strömsö steg till 56 grader på några dagar fastän den anlades i mitten av september.
I en sluten kompost kan man kompostera hushållsavfall
Fördelen med en sluten kompost är att man kan kompostera även hushållsavfall utan att behöva vara rädd för gnagare. Observera att många kommuner också kräver att kärlet skall vara slutet för att förhindra att råttor, möss och andra djur kan ta sig in.
Bokashi är ett sätt att kompostera hemma i köket och går alldeles utmärkt att kombinera med vanlig, traditionell kompostering. Efter efterjäsningen kan bokashi blandas upp med kompostjord i en jordstation utomhus, i väntan på att få komma ner i odlingen. Hushållsavfall är kväverikt och gör gott i komposten. Här kan du läsa mer om hur du gör matjord av köksavfall med bokashimetoden.
Allt organiskt hör inte hemma i en kompost
Grönväxter kan innehålla tillväxthämmande medel eller bekämpningsmedel som kan påverka komposten negativt. Observera att även rester från icke-ekologiskt odlad mat kan innehålla rester av bekämpningsmedel. Skal från citrusfrukter kan innehålla svampdödande medel som kan skada mikrolivet i din kompost.
Sjukdomsangripet material skall man sortera som brännbart avfall och inte sätta i komposten. Fastän mycket förstörs vid temperaturer över 65 grader så är det ändå säkrast att också de svåraste ogräsen sorteras som brännbart avfall.
Undvik att tillsätta kalk i komposten eftersom det är lätt att överdosera, värdefullt kväve avdunstar. Aska kan höja pH-värdet men innehåller kadmium. Aska skall därför användas med försiktighet, max 2 dl per 100 liter kompost.
Icke-organiskt material förmultnar inte i komposten. Stenar kan tillföra mineraler, men man skall inte ha större mängder sten i komposten eftersom de inte förmultnar.
Kompostering från början till slut
Börja med att grunda komposten med grovt material som grenar, kvistar, flis eller liknande. Samla avfall och varva i ganska tunna lager brunt och grönt material.
Fyll på i komposten allt efter som avfall uppstår under säsongen. Genom att finfördela materialet kommer processen igång snabbare. Använd gräsklippare, sekatör eller kompostkvarn.
Komposten på Strömsö anlades i mitten av september och största delen av materialet, cirka 1 kubik, hade brutits ner då vi vände den i början av juni följande år. Man kan alltså anlägga en kompost när som helst på året.
Anlägger man sin kompost på våren har man hjälp av värmen under sommaren. Det finns mikrober (psykrofiler), som är väldigt köldtåliga och som klarar av att jobba även i temperaturer under noll grader. Under vintern kommer alltså processen att fortsätta ett bra tag även om det blir kallt, men processen är långsammare ju lägre temperaturen är.
Nedbrytningen av det organiska materialet är ett samarbete mellan olika typer av småkryp, maskar, mikrober, svampar och bakterier. Dessa arbetare är ett välfungerande team, där de största börjar jobba med det grövsta materialet. Deras avföring och kroppsdelar blir sedan föda för nästa gäng som finfördelar materialet ytterligare tills allt blir en luftig, mörk och väldoftande kompost.
Till befintliga odlingar tillsätter man 3-5 cm kompostjord varje höst. Anlägger man ett nytt odlingsområde brer man ut cirka 20 cm kompostjord på ett lager kartong. Läs mer om No dig-odling här.
Komposten går igenom fyra värmefaser
Det är då kolet förbränns i bakteriernas kroppar som temperaturen stiger. Då värmen stiger tar nya typer av organismer vid och deras avföring och döda kroppar blir i sin tur mat till nästa grupp. Hög temperatur är alltså resultatet av den biologiska aktiviteten, inte en förutsättning för den. Upp till cirka 20 grader är det psykrofilerna som jobbar i komposten, långsamt men målmedvetet.
Startfas: 20-40 grader.
Då temperaturen stiger över 20 grader tar mesofilerna vid. De här mikroberna, bakterierna och svampsporerna, förökar sig och dör i rask takt, vilket gör att värmen stiger snabbt. I den här fasen trivs de allra flesta mikroberna och tillsammans med både mindre och större jordorganismer bryter de ner avfallet mycket effektivt.
Värmefas: 40-70 grader
Komposten är som effektivast vid temperaturer mellan 35 och 55 grader, men nedbrytningens absoluta topphastighet sker vid 40-50 grader.
Då temperaturen stiger till 40-50 grader söker sig de större organismerna till svalare delar av komposten medan de mer värmetåliga mikroberna, termofilerna, tar vid.
Det är viktigt att säkerställa att temperaturen hålls mellan 55 och 65 grader i ett par dagar för att ogräsfrön och sjukdomsalstrare skall dö. Många vanliga patogena bakterier och parasiter dör redan efter några timmar. Det här kan ske även vid lägre temperaturer, men då går det långsammare.
Observera att temperaturen i en kompost inte är jämnt fördelad. Högst temperatur är det i mitten och ju längre ut mot sidorna man kommer, desto svalare blir det, speciellt i en öppen kompost. Därför är det svårt att garantera sjukdomsbekämpning och att allt ogräs dör.
Värmen kommer att stiga så länge man tillför nytt grönt kväverikt material till komposten. Håll gärna temperaturen mellan 40 och 55 grader tills materialet är så nedbrutet så att man inte kan känna igen det man lagt dit. Man kan sänka temperaturen genom att vända komposten.
Stabiliseringsfas: 30-40 grader
Då materialet är nedbrutet låter man komposten svalna och fler organismer såsom hoppstjärtar, tusenfotingar och maskar återvänder och fortsätter bygga humus och stabilisera pH-värdet.
Mognadsfas: under 30 grader
Då temperaturen sjunkit under 30 grader finns det massor av liv i det nedbrutna kompostmaterialet och det är klart för din trädgård.
Då mullen återvänder till odlingen kommer jorden att bli bördigare och bättre på att hålla näring, vatten och syre. Är man osäker om kompostjorden är klar att användas kan man så in några rädisfrön. Om de gror är komposten klar!
Checklista för en välfungerande kompost
- Materialbalans. Det bör finnas både kol och kväve i en kompost, helst i förhållandet 30:1. I volym betyder detta ca 1/3 kol (brunt material) och 2/3 kväve (grönt material). Kväverikt, “grönt” material är till exempel gräsklipp, färskt trädgårdsavfall, köksavfall, blad, kaffesump och stallgödsel. Kolrikt, eller så kallat “brunt” material är till exempel torra löv, bark, halm, kottar, sågspån, kartong och tidningar.
- Syre krävs för att förhindra lukt och förruttnelse. Materialet får inte bli för kompakt. Lufta och/eller vänd komposten. Ha i tillräckligt med brunt material med grövre struktur.
- Optimal fuktighetsgrad i en kompost är 50-60%. Om man klämmer materialet i händerna skall det kännas som en urkramad tvättsvamp. Droppar det flera droppar vatten ur näven är komposten för våt. Blanda då i mer strömaterial. Är komposten för torr bör man vattna med vatten eller kväverikt gödselvatten, t.ex. guldvatten eller nässelvatten, för att rivstarta processen.
- Värme. Optimal temperatur i en kompost är 40-55 grader, då komposteras materialet som snabbast, flest organismer är aktiva. Aktivitet och liv finns i komposten ända ner till -5 grader, men det går långsammare. För att ogräsfrön och rötter skall dö, krävs en temperatur på 55-65 grader under någon dag.
- Undvik temperaturer över 68 grader, då börjar kolet gå upp i rök och det är risk att komposten fattar eld. Om punkterna 1-3 efterföljs, kommer värmen att stiga automatiskt. Reglera värmen genom att vända komposten. Vänd ner mer grönt, kväverikt material om tempen sjunker innan nedbrytningen är klar.
Problem i komposten – felsök och lösningar
| Problem | Orsak | Lösning |
| Mögel | Komposten är för våt och syrefattig. | Vänd komposten och tillför mer brunt material, gärna med struktur. |
| Flugor | Det är för mycket kväverikt material överst. Flugor lägger ägg i kväverikt material. Det kan också vara för kallt i komposten. | Lägg brunt material överst. Få upp värmen, då värmen stiger försvinner flugorna. |
| Myror | Komposten är för torr. Fuktnivån skall vara ca 50%. Komposten skall kännas fuktig, men det skall inte droppa vatten då man klämmer. Det kan också vara för kallt i komposten. | Vattna med vatten eller gödselvatten för att starta processen. Håll komposten varm genom rätt materialbalans och fuktighet, så hålls myror borta. |
| Ingenting händer | Det kan bero på att komposten är a) för torr, b) för blöt, c) för kall. | Om det är för torrt: Varva brunt och grönt material i tunna skikt och vattna med t.ex. guldvatten för att starta komposten. Kväverika material startar nedbrytningen. Om det är för blött: Blanda in strömaterial om den är för våt, dvs. om det droppar vatten från handen då du klämmer materialet. Om det är för kallt: Om komposten kallnar kan den vändas och startas om med t.ex. guldvatten eller annat kväverikt material. |
| För hett | Det kan bero på för stor syretillgång. Är det över 68 grader i komposten förbränns kolet och går upp i rök. Om komposten är för torr då den blir varm kan den fatta eld. | Vattna och försök pressa ihop komposten. |
| Dålig lukt | Komposten är för syrefattig och materialet är för kompakt. | Lufta komposten och varva med mera brunt material med grövre struktur. |
| Ogräs | Komposten kan vara för kall. En temperatur på 55-65 grader i några dagar dödar eventuella ogräsfrön och sjukdomsalstrare. | Vattna med guldvatten som kickstartar komposten och bränner ogräsfrön. |