Den katastrofala explosionen i Beiruts hamn dödade minst 235 människor och skadade mer än hälften av staden.
Över 6 000 människor skadades. Omkring 300 000 människor blev hemlösa på en natt.
Lagringen av tusentals ton ammoniumnitrat – som används i sprängämnen – hade försummats i åratal.
Lagret i Beiruts hamn exploderade tillsammans med flera ton fyrverkeripjäser och behållare med fotogen och syra, något som har beskrivits som ”den perfekta bomben”.
Staden såg ut som om den hade drabbats av en jordbävning
Explosionen skickade upp ett svampmoln över Beirut och kändes av i en radie på 250 kilometer, ända till Cypern.
De historiska delarna av Beirut har till stor del byggts om, och restauranger och barer har öppnat igen. Men stadens hamn, där enorma mängder av det explosiva ammoniumnitratet antändes, ligger fortfarande till stor del i spillror.
Amnesty:Tre år att utreda katastrofen, men ingen ses som skyldig
Kemikalierna som förvarades i Beiruts hamn hade skickats till Libanon år 2013.
Högt uppsatta politiska tjänstemän och säkerhetstjänstemän kände till lagret och den potentiella fara det utgjorde, men gjorde ingenting.
Libanons mäktiga och korrupta politiska aktörer har upprepade gånger ingripit i rättsväsendets arbete, skriver The Washington Post.
Ingen har gjort anspråk på innehållet i lagret och olika parter har varit intrasslade i juridiska konflikter.
De libanesiska myndigheterna har haft tre år på sig att undersöka vad som orsakade den förödande explosionen och att ställa dem som misstänks för brott till svars.
– Ändå har absolut ingen hållits ansvarig, säger Aya Majzoub biträdande direktör för Amnesty Internationals avdelning för Mellanöstern och Nordafrika.
– I stället har myndigheterna på många sätt skamlöst undergrävt och hindrat den inhemska utredningen för att skydda sig från ansvarsskyldighet, och för att uppehålla kulturen av straffrihet i landet, säger Majzoub.
De tusentals människor som skadades i katastrofen, och de avlidnas familjer, har fört en lång kamp i sitt sökande efter rättvisa.
Domare och politiker insyltade
De överlevande har många obesvarade frågor, och många har gett upp hoppet om att få veta sanningen. Utredningarna kring det som skedde i hamnen har helt stannat av.
Både libanesiska och internationella instanser har i olika sammanhang gång på gång krävt att orsakerna till explosionen utreds grundligt och att man identifierar de skyldiga.
Libanons egen utredning av Beirutexplosionen är avbruten sedan december 2021 på grund av en rad rättsliga problem kring den ledande utredaren och en rad domare och politiker.
Libanons interna utredning kommer inte att leda till resultat så länge den här politiska klassen styr landet
En man som upplevde explosionen
Faran med lagrat ammoniumnitrat i Beiruts hamn var känd.
Människorättsorganisationen Human Rights Watch har skrivit en rapport där man drog slutsatsen att det fanns starka bevis som tydde på att libanesiska tjänstemän kände till och underförstått också hade accepterat de dödliga riskerna med ammoniumnitrat som lagrades i Beiruts hamn.
I mars 2023 publicerade Australien ett gemensamt uttalande på uppdrag av 38 stater vid FN:s råd för mänskliga rättigheter där man uttryckte stark oro över att den inhemska utredningen av explosionen hade hävts av diverse störningar, hot och politiska återvändsgränder.
Det tog mig 10–15 minuter att inse att explosionen inte hade skett här på gatan, utan i hela Beirut
Kvinna som upplevde den våldsamma explosionen
Libaneserna hårt drabbade av slag efter slag
Libanon drabbades 2019 av en svår finanskris. Det libanesiska pundet blev allt mer instabilt och löntagarnas inkomster krympte. Dessutom höjdes skatterna.
När finanskrisen slog till var devalveringen av det libanesiska pundet enorm. Löner raderades ut över en natt och förlorade cirka 90 procent av sitt värde.
Folket demonstrerade, och bankerna stängdes under protesterna. När de öppnade igen nekades insättare tillgång till sina besparingar. Människors pengar bara försvann.
I början av år 2020 kom pandemin. Och explosionen, som inträffade den 4 augusti 2020, blev ytterligare ett våldsamt slag mot libaneserna.
Gatorna fylldes med krossat glas och fötternas knaster mot glassplittret blev till ett konstant bakgrundsbrus som vi hörde i flera veckor
Kvinna som upplevde explosionen
Ilskan över den förödande explosionen ledde till stora demonstrationer.
Den 8 augusti 2020 stormade libanesiska demonstranter utrikesministeriet där de brände ett porträtt av dåvarande president Michel Aoun, som för många representerade den politiska klass som har styrt Libanon i årtionden och som de betraktade som skyldig till det nuvarande kaoset i landet.
Källor: Reuters, The Guardian, Amnesty International, The Washington Post, AP, AFP