Jari Vähänen hör till de tyngsta namnen i Spelfinland. Under sina 25 år på Veikkaus satt han på ett dussintal höga positioner i bolaget.
– Det är bara hr och juridik som jag aldrig har jobbat med, säger Vähänen.
Han sa upp sig våren 2020 och grundade sedan, tillsammans med en tidigare kollega, ett eget bolag: The Finnish Gambling Consultants.
Frustrationen över det nya spelbolaget Veikkaus, som i början av 2017 sammanslogs med RAY och Fintoto, är påtaglig – trots att han själv först tyckte att fusionen var en bra idé.
– Ärligt sagt kändes det nya Veikkaus aldrig eget. Jag hade avvikande åsikter om bolagets strategi. Då jag satt på en ledande post, och konstaterade att min åsikt inte kommer att vinna, var det lika bra att tacka för sig.
I samband med fusionen uppdateras lotterilagen och strax därpå började Veikkaus siffror rasa. Vähänen menar att den reviderade lotterilagen blev för strikt – och Veikkaus handlingsförlamat. Samtidigt kunde de utländska konkurrenterna fortsätta som om inget hade hänt.
– Vi gjorde en del felbeslut. Fusionen är den största orsaken till att den här förändringen är på gång.
Han syftar på licensmodellen som kan ersätta spelmonopolet.
”Veikkaus var inte passivt”
I lagen står det att Veikkaus uppgift är att förhindra och förebygga spelproblem. Vähänen säger att Veikkaus försökte få in en skrivning om att bolaget också skulle få jobba för att locka till sig finländska kunder.
– I praktiken skulle det ha inneburit att Veikkaus hade fått lov att utveckla motsvarande inhemska alternativ då utländska spelbolag kom med något nytt.
Det var ändå inte möjligt. Enligt Vähänen var Polisstyrelsens svar alltid det samma: ”På vilket sätt minskar det spelproblemen här hemma?”.
– Det kan se ut som att Veikkaus var passivt, men jag försvarar bolaget. Veikkaus fick inte lov att göra nya grejer.
Sedan gick det som det gick. Coronaviruset lamslog landet och spelandet flyttades i större grad över till internet. Framtidsutsikterna blev tröstlösa.
– Jag tror att det var orsaken till att ledningen gick ut och sa: Nu räcker det.
Veikkaus bidrog med en miljard, ingen vågade göra någonting
Vähänen hänvisar till höstens spelsnackis. Veikkaus vd Olli Sarekoski deklarerade i delårsrapporten att bolagets marknadsandel på nätet endast är drygt 50 procent och att situationen riskerar att bli ohållbar på sikt.
Kritiker har länge pekat på att spelmonopolet inte kommer att överleva den digitala utvecklingen och att en övergång till en licensmodell är oundviklig. Vähänen medger att Veikkaus togs på sängen.
– I ledningen har man insett att utvecklingen inte går att stoppa, men förändringstakten kom ändå som en överraskning. Så snabb var den. Internt diskuterade vi alternativ 2015–2016, men då var tiden inte mogen, säger Vähänen.
Då var Veikkaus årliga bidrag en bra bit över en miljard euro.
– Summan var så stor att ingen vågade göra någonting radikalt.
Under vintern har Jari Vähänens bolag kalkylerat på olika scenarier. I analysen, som blickar mot 2028, jämförs monopolmodellen med ett licenssystem som påminner om det danska och svenska.
I licensmodellen skulle statens totala spelintäkter öka med cirka 50 procent och återgå till nivån runt en miljard euro. Även finländarnas spelande skulle öka, men inte i lika stor utsträckning. Uppskattningen är 15–20 procent.
”Systemet spelar ingen större roll”
Vähänen har koll på hur penningspel arrangeras i andra europeiska länder och har en hälsning till beslutsfattarna om monopolet ryker: En hög kanaliseringsgrad är ett måste för ett fungerande system. Och då kan politikerna inte plocka russinen ur kakan.
Om spelskatten är hög vill bolagen ha valuta för pengarna. Det kunde innebära rejäla marknadsföringsmöjligheter och rätten till bonuserbjudanden, som är populära bland spelare.
– Varför skulle spelbolag ansöka om licens i Finland om skatten är hög och bolagen inte kan utöva näringsverksamhet?
Om skatten är låg kan staten ställa striktare krav på bolagen och ändå få dem att ansöka om licens.
De som handskas med avigsidorna, problemspelare och spelberoende, slår inte volter över tanken på fler legitimerade aktörer på marknaden. Samtidigt börjar resonemanget om att just monopolmodellen skulle vara ett sätt att förebygga problem bli förlegad.
– Forskningen säger att själva systemet inte spelar någon större roll, säger Inka Silvennoinen som är chef för hjälplinjen Peluuri.
– Det är viktigare hur spelandet styrs, regleras och övervakas.
Skatten påverkar, helheten avgör
Nivån på spelskatten är central. I närområdet finns två olika referenser att titta på: I Sverige är spelskatten låg (18 procent), i Danmark hög (28 procent).
– Det är ett politiskt beslut om spelskatten ska vara hög eller låg. Det viktiga är att förstå att det handlar om en helhet, slår Vähänen fast.
Penningspel har tidigare diskuterats sparsamt. Monopolmodellen har varit starkt förankrad och inom partierna har intresset och kunskapen för spelpolitiken varit begränsad. Det medgav flera politiker under ett diskussionstillfälle i Helsingfors för ett par veckor sedan.
Har Veikkaus haft ett för stort inflytande på de politiska beslut som har berört dem själva?
– Absolut är det så. Men i Finland har det inte funnits oberoende expertis på det här området, säger Vähänen.
Det kryllar av svenskar
Finländare gillar att spela om pengar och då spelandet nu flyttar över till nätet sker det allt oftare hos spelbolag med svensk koppling.
För 25 år sedan startade svenska entreprenörer på löpande band upp spelbolag på Malta, samtidigt som den finländska spelexpertisen fanns kvar i monopolmiljön. Kindred, som tidigare hette Unibet, och Betsson är numera två speljättar på Stockholmsbörsen.
Vähänen säger att det fortsättningsvis kryllar av svenskar då han är ute på arbetsresor i Europa, medan det är svårare att få syn på finländare. Det har med andra ord funnits begränsat med kunskap utanför monopolbolaget.
– Politikernas frågor har alltid har gått till Veikkaus, men vem hade politikerna annars kunnat fråga, konstaterar Vähänen.
Tidigare pekade kritiker på det osunda i att en stor del av förmånstagarnas pengar kom ur spelmissbrukares fickor. Nu är Veikkauspengarna inte längre öronmärkta, utan går rakt in i statsbudgeten.
– Den förändringen resulterade i att vi nu kan diskutera själva modellen. Annars hade Veikkaus kanske inte vågat gå ut med sitt förslag, säger Vähänen.
Vähänen menar att Veikkaus inte behövde anstränga sig för att påverka opinionen, eftersom förmånstagarna villigt tog hand om intressebevakningen för bolagets räkning. Nu har tongångarna mattats av.
– Tidigare har diskussionen inte cirkulerat kring modellen, utan kring förmånstagarnas pengar. Då lotterilagen senast uppdaterades var en stor del av de hörda förmånstagare. Och de är inte experter på hur spel ska anordnas, säger Vähänen.