Det finns många unga familjer som just nu skrinlägger sina planer på husköp eller husbygge. Det beror på inflationen som gör att familjer har allt mindre pengar till förfogande och dessutom höjer materialkostnader.
En annan orsak är de stigande räntorna som gör banklånen mycket dyrare. Det här betyder att man kan räkna med 300 000 eller 400 000 euro i kostnader för ett husbygge. Och då har man inte ens byggt något alldeles speciellt utan tagit ett vanligt huspaket som finns på marknaden.
Samtidigt finns det många hus till salu som är från 60- eller 70-talet som är i hyfsat skick och kostar under 100 000 euro. Köpläge, kunde man tycka med tanke på dagens priser, men så är det inte. Tvärtom.
De typiska egnahemshusen från den tiden som byggdes i ett plan med en bostadsyta på 120 kvadratmeter står inte alls högt i kurs, fastän de skulle vara hur lämpliga som helst för en liten familj med ett par barn.
Folk tycker att de är fula och kallar dem föraktfullt för skolådor. Vad beror det på? Är det för att många har växt upp i sådana hus och tycker att de är tråkiga och fyllda med tonårsångest? Eller är man helt enkelt för kräsna?
Fastighetsförmedlaren Dan Örndahl från Vasa har i många år funderat på orsakerna. Han vet att det är allt annat än lätt att sälja dylika hus i dagens läge fastän de är i utmärkt skick och finns på ett bra ställe.
Nästan mekaniskt skriver han 99 000 euro på husets prislapp och vet samtidigt att det därifrån finns bara en riktning: neråt. Tillsammans med honom tittar vi på ett hus som passar som hand i handske in i kategorin svårsålda hus.
– Det här huset är byggt 1967. Det har bara haft en ägare. Det behöver renoveras invändigt men utvändigt är det i ganska bra skick. Plåttaket är målat, väggarna är målade, en stor del av fönstren är bytta. Här kan man flytta in direkt och om man vill kan man renovera ett rum i taget.
Och så räknar han upp flera fördelar med det här huset: en stor och välskött trädgårdstomt med fin utsikt över åkrarna och dagis och skola är nära. Det är 12 km till Vasa och man kan ta sig dit på sju minuter eftersom motorvägen är rätt så nära.
– För en ganska billig peng får man ett helt okej hus, fortsätter Dan Örndahl. Det är också ganska enkel teknik i ett gammalt hus. Är det någonting som går sönder är det ofta inga krångliga saker.
För femtio år sedan var ett hus som det vi tittar på i ropet. Det var det här typens hus som unga familjer byggde åt sig. Hus som i dag känns hopplöst omoderna. Varför byggde man de här husen? Dan Örndahl vet svaren.
– På den tiden fanns det någonting som hette Aravalån och staten gick in som borgen. Man måste bygga på ett visst sätt: bostadsytan fick inte vara över 120 kvadratmeter och man skulle ha bastu med egen ingång på sidan om.
– Därför blev det som ett typhus helt enkelt som var relativt förmånligt att bygga och folk hade råd med det. Folk på sextiotalet hade betydligt mindre pengar än vad de har i dag.
Husesyn
Tillsammans tar vi oss en titt på huset. Köket och badrummet andas ren och skär sextiotal och de skulle man säkert renovera med detsamma. Ytorna är slitna och färgerna murriga.
Vardagsrummet däremot badar i ljus. Två av rummets väggar består enbart av fönster. Rummet domineras av en murad öppen spis som står som ett blickfång mitt i rummet.
Också rummets golv drar våra blickar till sig. Det består av en jättefin ekparkett som lätt kan slipas upp men man kan också ha den som den är: charmigt och inte alltför mycket sliten.
Vi tar oss också en titt på den fina och rymliga bastun, de väl tilltagna förrådsutrymmen, ett annex som hade använts som byrå och det stora garaget som går att värma upp. En titt i krypgrunden under huset visar att det är torrt där nere. En fuktighetsmätare där visar på en luftfuktighet på 70 procent, ett bra värde.
Ett fint hus, summa summarum. Skulle det vara brädfodrat och i två våningar skulle det gå åt som smör i solen, men men...
Vi undrar vad som skulle krävas för att huset skulle kännas fräschare och modernare än det är nu. Ska man bejaka sextiotalskänslan och till och med förstärka den eller ska man försöka dölja den och klä in den i något annat.
Kan vara ett kap
Andreas Bergvik är vd för en byggfirma som renoverar gamla hus. Det är inte så ofta han har att göra med gamla hus och när han får in ett sådant objekt är det med lite blandade känslor han tar sig an jobbet.
– De har ju vissa typfel som man lär sig att se efter när man går in i sådana hus. Det finns både bra och dåliga av dem. Det gäller att ha den där kunskapen och har man den inte är det bra att fråga en i branschen som kan ge lite råd och tips vad man ska se på. Men hittar man ett bra objekt som är torr då kan man nog göra en bra affär.
Hur lätt är det att göra ändringar i de här husen?
– Nog går det oftast att ändra på rumsindelningar. Det är överlag ganska enkelt.
Vad skulle du alltid renovera i ett sådant hus?
– Kök och badrum är oftast i dåligt skick. När det har bott en och samma familj i fyrtio år där ser man inte längre hur slitna de är. Som ny ägare vill du ha ett fräscht kök och badrum. Det är samtidigt de två dyraste utrymmen att renovera, men nog en viktig sak.
Är det alltså en bra idé att köpa ett gammalt hus?
– Nu får man en hel del för pengarna om man tänker efter vad det kostar att bygga nytt i dag. Bara man håller ögonen på att man får ett friskt hus. Det är också dyrt att renovera, om man inte väljer att göra en del själv. Så länge de här bassakerna är i skick, att huset är torrt och inte vått underifrån, och man ser att det fanns någon som har skött om huset, kan det vara ett bra kap.
Är unga köpare för kräsna?
Men tillbaka till rubrikens fråga: Är dagens unga husköpare för kräsna?
– De är nog för kräsna i dag, så är det nog bara, tycker Dan Örndahl. Så var det inte när jag började sälja hus för dryga 25 år sedan. Då sålda jag väldigt många sådana äldre hus och det var alltid yngre som köpte dem och renoverade upp dem med de medlen de hade råd med. Många av dem bor fortsättningsvis där.
Vi funderar också om människor i dag är mera bortskämda. Eller om allt numera handlar om en tävling på Instagram där folk lägger ut sina hus till beskådning. Kan man då få dåligt samvete om man bor i ett sextiotalshus?
Dan Örndahl tycker att det är dagens melodi att allt ska vara nytt och fint och att man kan få köpa allt det man önskar sig.
– De som är unga i dag har blivit vana med att man kan skaffa sig det man vill ha. Och har man inte råd så lånar man pengarna, eftersom pengarna inte har kostat någonting.
– Sedan finns det också de som köper second hand och använder äldre saker och det finns många unga i dag som söker äldre hus. Men då faller de här sextio- och sjuttiotalshusen emellan. Det ska vara den här typen från början av nittonhundratalet, timmerhus. Där hamnar man tyvärr ofta på en väldigt väldigt stor och dyr renovering.
Till sist drar Dan Örndahl en sista lans för köpet av hus från sextio- och sjuttiotalet:
– Du bor faktiskt bra i de här husen och du har inte det där skuldberget som ligger på hela tiden. Det kan ju inte vara riktigt trevligt i dag att ha ett lån på flera hundratusen och veta att man egentligen inte ha råd att betala amorteringar när räntorna är dyra. Jag tror att man mår mycket bättre när man inte har den där piskan på sig hela tiden.
Är det vettigt att köpa ett gammalt hus när man är en ung familj som letar efter ett egnahemshus? Eller ska man hellre låta bli? Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tycker.