Vid Station Lotsen har tiotals arbetslösa från Jakobstadsregionen sytt, reparerat, städat, inrett, betjänat kunder och organiserat varor de senaste åren.
Både personal och klienter har redan en längre tid vetat att det blir en nedläggning, och det har varit tårar under processen. Nu är nedläggningen ett faktum, men det är ändå svårt, säger arbetshandledare Tiina Kultalahti-Byskata.
– Vi tycker att vi har haft en plats här i Jakobstad och det känns svårt att vi inte har det längre, säger Tiina Kultalahti-Byskata.
Det finns mycket fint med just en återvinningsbutik, anser Kultalahti-Byskata. Inte minst för att återvinning är väldigt aktuellt. Men också för att det har varit så mångsidig verksamhet.
– Vi beskriver det som att det har varit riktigt arbete, det har känts som riktigt arbete. Våra klienter har inte fått lön men det har varit helt annorlunda än vad det kommer att bli, säger Kultalahti-Byskata.
Alla har fått ta fram sin kreativa sida och klienterna har fått växa i butiksmiljö, ger Kultalahti-Byskata som exempel. Men den nya gruppverksamhet som nu i stället införs kan också bli bra, påpekar hon.
– Man kanske inte kan jämföra att är det bättre eller sämre i långa loppet,säger Kultalahti-Byskata.
Varför kan ni inte fortsätta med butiken inom välfärdsområdet?
– När man har rehabiliterande arbetsverksamhet under vuxen socialarbete finns inte möjlighet att ha affärsverksamhet, säger Kultalahti-Byskata.
På Österbottens välfärdsområde konstaterar chefen för vuxensocialarbete, Virpi Kortemäki, att det är lagen som förbjuder affärsverksamhet i den här sortens rehabiliterande verksamhet.
Klienterna väljer mellan en rad grupper
När välfärdsområdena tar över en del av servicen för arbetslösa blir det i stället gruppverksamhet. I Jakobstad kommer det till exempel att finnas en städgrupp, en matgrupp, träslöjd, transport, finska, svensk, datateknik och motion.
Klienterna kommer att själva få välja vad de behöver eller vill tillverka.
– Vill man till exempel göra en butiksväska ser vi på olika modeller och gör av återvinningsmaterial.
Hur meningsfullt känns det jämfört med en återvinningsbutik?
– Jag säger så här: det är helt annorlunda. Det förstår man, det är helt annorlunda att ha en butik och sälja varor. Det är så mycket mer på gång där. Vi får se hur det känns om tre månader. Det vet vi ännu inte.
Kultalahti-Byskata säger att hon hoppas den nya verksamheten blir bra.
– Jag har haft stunder när jag har tänkt att det blir till absolut ingenting. Sedan har jag stunder då jag tänker att det här kan bli bra. Man vill försöka, våra klienter är det viktigaste.