Boken sägs avslöja vad som hände i kulisserna under regeringsförhandlingarna. Den som väntar sig saftiga avslöjanden från den senaste sommarens regeringsbildning blir kanske besviken - för då var boken redan nästan färdigskriven.
Men Anna-Maja Henriksson har varit med om åtskilliga regeringsförhandlingar under sin sjuttonåriga riksdagskarriär, så det serveras historier från tidigare omgångar i Ständerhuset, om än ganska sparsamt.
Partiledarposten på spel 2019
Boken avslöjar att Anna-Maja Henriksson i regeringsförhandlingarna år 2019 hotade med att avgå från partiordförandeposten, bara en vecka före partidagen. Det var ett vågspel, som skulle hjälpa att få igenom kravet på två ministrar i regeringen, och det lyckades.
– Jag var nog helt allvarlig med det. Jag var på riktigt beredd att avgå. På riktigt. Jag såg framför mig att jag helt enkelt inte kommer att orka jobba som den enda SFP-ministern, förklarar Anna-Maja Henriksson i en intervju om boken för Yle.
Statsministern Antti Rinne hade inte gett några klara besked om mandatfördelning, men talat om bara en plats för SFP. Anna-Maja Henriksson säger att hon flera gånger sa emot och meddelade att SFP måste ha två platser.
Under den sista veckan drog Henriksson fram hotet om att lämna partiordförandeposten och därmed skapa kaos med nya förhandlare från SFP i regeringsbildningen. Så långt gick det inte, utan Henriksson fick med sig Thomas Blomqvist i regeringen, där Sanna Marin blev statsminister ett år senare.
Det här var också viktigt för hälsan, betonar Anna-Maja Henriksson. En ”nästan-hjärninfarkt” har påminnt om behovet att vara mån om konditionen och sin tidtabell.
Sannfinländarna gav andra bekymmer
Efter valet 2023 slutade förhandlingarna med att SFP fick tre ministerposter för de två första åren. SFP:s relativa tyngd i den nya regeringen Orpo är en annan än den man hade i den föregående regeringen.
Men hela samarbetet med Sannfinländarna hotade kollapsa, enligt Anna-Maja Henriksson. Det har aldrig varit så nära för SFP, som när man sommaren 2023 förhandlade om klimatpolitiken och migrationsdelen.
Också nu blev de sista veckorna av förhandlingar avgörande. Dessutom kom förtroendeomröstningen som ledde till att sannfinländaren Vilhelm Junnila måste lämna regeringen.
Men den senaste regeringsbildningen kom för sent för boken, som egentligen skulle ha utkommit till våren.
Henriksson tillbakavisar ändå misstanken om att boken var tänkt som en kampanjbok för henne i presidentvalet. Det bara råkar sammanfalla. Och SFP:s partistyrelse har ju bestämt att inte ställa upp en egen kandidat i presidentvalet, tillägger hon.
Det började i Jakobstad
Anna-Maja Henriksson föddes och växte upp i Jakobstad. Boken berättar utförligt om den idrottande plugghästen som blev en detaljfokuserad arbetsmyra, som ställer höga krav på sig själv och sin omgivning.
Hon började studera juridik i Helsingfors, inspirerad av en amerikansk tv-serie om studenter vid Harvard. Hon blev antagen också vid Hanken, som verkade alltför lätt, berättar hon i boken. Efter studierna återvände hon till Jakobstad.
Hennes första sommarjobb räknas upp detaljerat, på drätselkontor, banker och advokatbyråer. Men en kvinna kan inte bli vikarierande länsman, fick hon veta av senare partikamraten Bo-Sanfrid Höglund.
Hon blev stadsjurist, men ville egentligen bli stadsdirektör. I kommunalpolitiken kom hon in via Juniorhandelskammaren i Jakobstad. Någon politisk broiler är hon inte, och hon förundrar sig över hur ointresserade både Svenska folkpartiet och Svensk ungdom var att värva henne som medlem.
Långvarighet?
Henriksson är den kvinna som kommit längst i SFP-hierarkin, den första kvinnliga ordföranden och den långvarigaste justitieministern i Finlands regering. Men vill hon också bli Finland långvarigaste undervisningsminister, som hon är sedan regering Orpo tillträdde?
– Det har jag nog inte planerat. Men jag hade inte planerat att vara den långvarigaste justitieministern heller. Jag har inte någon sådan ambition, säger Anna-Maja Henriksson.
Hon är nu undervisningsminister ”så länge det behövs, känns meningsfullt och anförtros henne”. Men hon betonar att hon inte sitter och planerar exakt vad hon ska göra nästa år eller om tre år.
– Det kanske är skillnaden mellan mig och många andra politiker som gör ganska noggranna studier, säger Anna-Maja Henriksson till Svenska Yle.
Sexualbrott i riksdagstaxin
Anna-Maja Henriksson är nöjd med sin rekordlånga tid som justitieminister, i tre perioder. Nu sitter Sannfinländarna på posten, men Anna-Maja Henriksson är inte rädd för att hennes resultat ska försvinna eller förändras, då måste lagarna ändras först. Hon är speciellt nöjd med insatserna för en strängare lagstiftning för sexualbrott.
Boken innehåller påpekanden om machokultur och sexism i riksdagen - bland ledamöterna. Anna-Maja Henriksson berättar också om en händelse som inträffade i en taxi på väg till flygfältet tillsammans med tre kolleger, riksdagsmän, på väg till flygfältet.
En av riksdagsmännen började visa bilder av prostituerade kvinnor som han hade i sin telefon.
– Det var en för mig mycket motbjudande och totalt obegriplig händelse. Han lät förstå att han hade sällskap att erbjuda åt kollegan och så började man scrolla och det visade sig att det var bilder på kvinnor. Jag tyckte att det var helt ofattbart och mycket obehagligt. Jag var helt chockad faktiskt när jag steg ur den där bilen, säger Anna-Maja Henriksson.
Riksdagsmannen som erbjöds kvinnligt sällskap tog inte emot anbudet. Men hela händelsen blev en ytterst obehaglig upplevelse för Anna-Maja Henriksson som satt mellan männen i baksätet. Hon minns att hon var helt skärrad ännu när hon kom fram, och hade svårt att begripa att någon kunde agera på det här sättet.
Skulle inte gå idag
Idag skulle hon reagera annorlunda, men då tyckte hon inte att hon kunde agera, eller polisanmäla. Som första periodens riksdagsledamot med respekt för de äldre ledamöterna tänkte hon överhuvudtaget inte på den möjligheten.
– Vi kan väl säga att skulle det ha hänt i dag, 15 år senare, så skulle jag säkert ha sagt att ”herregud så där kan du ju inte hålla på, det där är ju förbjudet”.
Men jag tror ju samtidigt inte att någon skulle göra det idag. Om man skulle ha Finlands mest långvariga justitieminister med sig i bilen så skulle man kanske inte göra en sådan här sak, skämtar Anna-Maja Henriksson.
Hon har inte tänkt avslöja namnen på männen, om det nu inte kommer fram på något annat sätt. Mannen som erbjöd kvinnorna på sin telefon sitter inte kvar i riksdagen. Så mycket kan Anna-Maja Henriksson avslöja att han inte var österbottning. Och det var inte en SFP:are.
Besvikelser och utmaningar
Boken om Anna-Maja Henriksson kommenterar Carl Haglunds plötsliga avgång från partiordförandeposten och riksdagen.
Anna-Maja Henriksson säger sig vara besviken, men förstod att Haglund inte trivdes med rollen som oppositionspolitiker. I själva verket hade hela partiet svårigheter med oppositionspolitiken.
Hon gör också upp med en tidigare SFP-tradition att sällan uttala sig i plenisalen, eftersom det ansågs att huvuddelen av arbetet ska göras i regeringen eller i utskotten. Nu anses det viktigt att SFP gör sin röst hörd också i riksdagsdebatterna.
Ett av de svåraste uppdragen säger sig Anna-Maja Henriksson ha haft i Skarvarbetsgruppen, som hon ledde under flera års tid. Den satt tills den var färdig - och enhällig, betonar Anna-Maja Henriksson. Men ännu har förslagen inte förverkligats. Henriksson tror på bättre chanser under den nya regeringens tid.
Coronaåren får givetvis ett eget kapitel i boken. Anna-Maja Henriksson betonar sin respekt för kollegan Krista Kiuru, men räknar också upp alla de gånger hälsoministern soloåkte med egna strängare tolkningar av finländarnas rörelsefrihet. Författaren Annika Hällsten noterar att pandemin blev Anna-Maja Henrikssons genombrott i den finskspråkiga allmänheten, där hon representerade den juridiska kompetensen som behövdes i en orolig tid.