Enligt en undersökning som anhörigföreningen FinFami lät göra nationellt i vintras var åsikterna rätt jämnt fördelade positivt och negativt gällande huruvida mentalvårdstjänsterna har förändrats efter övergången till välfärdsområden.
Det var inte många som svarade i FinFamis undersökning, 83 stycken i hela landet, men i det dagliga arbetet med anhöriga märker man en viss skillnad inom FinFami Österbotten.
– Enligt anhöriga finns det en oro om man får vård, att vårdplatserna är för få. Det är långa köer för att få stöd och hjälp, säger verksamhetsledare Leena Pakkanen på FinFami Österbotten.
Har det här förändrats?
– Det har alltid varit lite prat om det, men det känns som att det hela tiden har blivit sämre, säger Pakkanen.
Ulrika Vestergård-Denward har jobbat som anhörigrådgivare för FinFami sedan i augusti ifjol. Hon lyfter fram vikten av kontinuitet i vården.
– Det byter sjukskötare eller läkare som de möter, det finns ingen kontinuitet. Du kan få vänta ganska länge, tider skjuts upp eller avbokas. Men, de som kommer in på vård eller får in sina anhöriga på vård, är ofta ganska nöjda har jag upplevt, säger Ulrika Vestergård-Denward.
Trycket på specialsjukvården minskar via psykosociala center
Som förening har FinFami Österbotten en plats i olika samarbetsgrupper och för en kontinuerlig diskussion med välfärdsområdet. Leena Pakkanen säger att samarbetet har ökat och att det märks att alla behövs för att försöka ge stöd i tid åt dem som behöver det.
På Österbottens välfärdsområde berättar Kosti Hyvärinen, verksamhetsområdesdirektör för psykosocial service, att de har gjort en medveten satsning på att ta med också tredje sektorn i arbetet. Alla behövs helt enkelt för att få vården att fungera.
Kosti Hyvärinen säger att det är tråkigt att höra om de anhörigas upplevelse av vården och att det är svårt att få en plats.
– Vi har jourverksamhet 24/7 på vårt centralsjukhus här i Vasa. Om det är akut läge kommer man till jouren, men om det är något som kan vänta till morgonen har vi också psykosociala center och där behövs ingen remiss, säger Hyvärinen.
Välfärdsområdet driver psykosociala center i Jakobstad, Vasa och Närpes. Kosti Hyvärinen säger att det redan nu märks i Vasa att allt fler hittar till psykosociala centret och att trycket på specialsjukvården minskar.
– Specialsjukvårdens behov minskas lite och basnivån kommer att öka. Vi ser redan lite att klientmängden har ökat på psykosociala centret i Vasa, säger Hyvärinen.
Ett år långa köer
De längsta köerna inom det psykosociala området i Österbottens välfärdsområde är till nepsyutredningar. Med nepsy avses neuropsykiatriska drag, som beror på avvikelser i hjärnans funktion. Här ingår bland annat adhd, add, autismspektrum och Tourettes syndrom.
Köerna till sådana utredningar kan vara omkring ett år långa, men här jobbar man intensivt inom välfärdsområdet på att korta köerna. Man funderar bland annat på hur man kan göra om systemet så att de mesta av utredningarna görs på basnivå och att det mesta sedan är klart när det skickas till specialsjukvården för att fastställa diagnos och medicinering.
Kosti Hyvärinen berättar om olika projekt de arbetar med inom det psykosociala i Österbotten för att förbättra vården och förkorta köerna. Men det är svårt att säga när de är i mål med sitt arbete.
– Det skulle vara bra att kunna säga att vi är i mål då och då. Vi gör det här tillsammans. Vi har hunnit lite längre än andra välfärdsområden, de har också frågat oss hur vi har gjort. Vi är på rätt på väg, men vi måste ha tålamod, säger Hyvärinen.
Specialsjukvård kommer alltid att finnas
Genom åren har Yle Österbotten flertalet gånger rapporterat om långa köer inom psykiatrin, först inom Vasa sjukvårdsdistrikt och nu inom Österbottens välfärdsområde. Eftersom bristen på psykiatrer är nationellt, har välfärdsområdet nyligen avslutat en upphandling av inhyrda läkare.
Man skulle vilja anställa läkare, och det finns en förhoppning om att det kan lyckas längre fram i och med att en handfull läkare nu håller på med specialisering inom psykiatri i Vasa.
– Här kommer jag till vårdtrappan. Vi behöver specialsjukvård och det behovet kommer aldrig att försvinna. Men vi har gjort mycket via projekten och vi har skolat personalen på de psykosociala centren. Behöver man specialsjukvård eller kan man få vård i de psykosociala centren? Vi vill att trycket på specialsjukvården skulle gå till basnivån, och där har vi riktigt bra kunskap.
Både Leena Pakkanen och Ulrika Vestergård-Denward på FinFami Österbotten lyfter fram det värdefulla arbetet som görs inom förebyggande arbete. Men de betonar att specialsjukvård alltid kommer att behövas.
I en utopi, vad skulle ni önska?
– Det vi önskar är att alla får rätt vård och rätt stöd i rätt tid. Bryter man ett ben blir det gipsat direkt, man behöver inte vänta i tre månader på att få tid till läkaren och få benet gipsat. Samma skulle det vara med psykisk ohälsa, då personen säger och känner att man behöver stöd ska man också få det, säger Pakkanen.