När Annika Sandlund började jobba för FN som 25-åring ville hon jobba ”där det händer saker”. Hennes första FN-jobb var i Irak, året var 2000 och Saddam Hussein hade fortfarande makten. Gatorna var mestadels tomma och inflationen skenade, så risken att bli rånad var minimal.
– Få länder är så säkra som de som styrs av diktatorer.
Trots att Annika Sandlund rörde sig i krigs- och konfliktzoner var hon inte rädd. De beväpnade männen och de narkotikapåverkade barnsoldaterna skrämde henne inte eftersom hon visste att hon som FN-arbetare inte var en måltavla.
Annika Sandlund sommarpratar bland annat om vad det är som får FN-arbetare att orka jobba i krigszoner.
Under min tid i FN har antalet humanitära arbetare som dödats på sin post fördubblats
Annika Sandlund
Tre år senare förändrades allt. Den 19 augusti 2003 kördes en lastbil full med sprängämnen in i FN:s kontor i Bagdad. Tjugotvå FN-arbetare miste livet och många fler skadades.
– Jag tror att det var då som pendeln svängde. Det var då som det blev legitimt att ta livet av hjälparbetare.
I snart 25 år har Annika Sandlund jobbat inom FN. I dag är hon nordisk och baltisk chef för FN:s flyktingorgan UNHCR, men innan dess jobbade hon som fältarbetare i Asien, Mellanöstern och Afrika.
Under de drygt två decennier som Annika Sandlund jobbade på fältet har hon märkt att arbetet har förändrats, och särskilt att riskerna har ökat.
– I dag är alla biståndsarbetare rädda. Under min tid i FN har antalet humanitära arbetare som dödats på sin post fördubblats.
Bara under den första månaden av krig mellan Israel och Hamas dödades fler än 150 biståndsarbetare.
Drygt 100 av dem var FN-anställda. Det här är det högsta antalet hjälparbetare som dödats under så kort tid i FN:s historia, och resulterade i att år 2023 blev det dödligaste året någonsin för hjälparbetare.
– Om en part urskillningslöst bombar civila finns risken att också FN-arbetare stryker med. Vi är ju civila, som alla andra. Civila och hjälparbetare, som visserligen borde skyddas, men regler betyder naturligtvis inte mycket om de inte efterföljs.
I sitt sommarprat berättar Annika Sandlund om sina erfarenheter av att jobba i krigszoner, om människomöten som har format henne och om den enda gången som hon var riktigt rädd.
Skulle du kunna tänka dig att bli biståndsarbetare? Varför, varför inte? Berätta i kommentarerna.