Start

Ukrainas minröjare står inför en enorm uppgift – väldiga landområden måste göras trygga på nytt

Upp till en fjärdedel av Ukraina kan vara minerat efter över två år av krig. Arbetet med att röja minor och oexploderad ammunition är tidskrävande och arbetet är farligt.

Minröjningen går långsamt i de tidigare krigsområdena.

Området kring den tidigare frontorten Snihurivka domineras av vidsträckta åkrar. De väldiga öppna markområdena sträcker sig till horisonten.

Livet i regionen kretsar kring jordbruk och den bördiga svarta jorden ger rika skördar. Men i år pågår inget jordbruksarbete på åkrarna, i stället för traktorer arbetar två väldiga tyska minröjningsmaskiner på åkern.

– På den här åkern arbetar två GCS-200-minröjningsmaskiner. Arbetsprocessen är enkel och trygg för minröjarna, säger gruppens befäl Volodymyr Fedoruk.

Maskinerna är fjärrstyrda och minröjarna går några hundra meter bakom sin maskin. Avståndet ger trygghet och maskinen utgör samtidigt en sköld mot eventuellt splitter från explosioner.

Mekanisk minröjning i Mykolajev.
Minröjaren styr maskinerna från ett tryggt avstånd Bild: Juha Kivioja / Yle

De två maskinerna kan tugga sig igenom 1,5 hektar mark under ett arbetsskift.

- Den här åkern är drygt 85 hektar och vi har rensat 55 hektar. Det kommer att ta en och en halv eller två veckor innan vi är färdiga här, säger Fedoruk.

Sedan fortsätter arbetet på en annan plats. Enligt Volodymyr Fedoruk kommer det att ta tiotals år innan alla områden i regionen är röjda.

– Jag kan inte uttala mig om andra områden men det kommer att ta kring 20 år att röja alla områden i Mykolajevregionen.

En minvarningsskylt på en åker.
Minor och blindgångare utgör ett ständigt hot i stora delar av Ukraina. Bild: Juha Kivioja / Yle

Det ryska anfallskriget har skapat ett väldigt minproblem i Ukraina. Minor och oexploderad ammunition gör terrängen livsfarlig i stora områden.

Under 2024 har minst sex jordbrukare dödats och 14 skadats då de kört på minor på sina åkrar i Chersonregionen.

Det minerade området växer också hela tiden i takt med att striderna fortsätter och fronten rör sig.

Enligt en del uppskattningar måste 174 000 kvadratkilometer mark röjas innan de kan klassas som trygga. Uppskattningen är grov och de flesta experterna räknar med att den verkliga siffran sannolikt är lägre.

Slusatsen grundar sig på tidigare krig. De minerade områdena brukar i regel vara mindre än vad man befarat.

Oavsett hur stort det förorenade området är så är det fråga om ett väldigt problem.

Det är i praktiken omöjligt att hitta och oskadliggöra alla minor och oexploderade artillerigranater som spritts över Ukraina.

Ett minröjningsfordon och en minröjare på en åker i Ukraina.
Minröjningsmaskinerna arbetar relativt snabbt ute på de väldiga fälten. Bild: Juha Kivioja / Yle

En utländsk minröjare med tiotals års erfarenhet från konfliktzoner säger att den oexploderade ammunitionen sakta blir en del av terrängen.

Det har hänt i till exempel Tyskland där blindgångare fortfarande påträffas i samband med byggen i städer som bombades för över 80 år sedan.

Hundar letar efter sprängämnen

Men i dag handlar det fortfarande om att göra vardagen möjlig för människor i de värst drabbade områdena.

Ett tiotal kilometer från Snihurovka arbetar två minröjningshundar på en åker. Åkern låg tidigare mellan de ryska och de ukrainska ställningarna och hårda strider utkämpades här.

Minröjningsgruppens chef Oleksandr.
Minröjningsgruppens chef Oleksandr säger att fältet låg mellan de ryska och de ukrainska ställningarna. Bild: JUHA KIVIOJA

– Vi hittar flera olika typer av oexploderade bomber här, pansarminor, klusterbomber, pansarvärnsgranater och artillerigranater, säger Oleksandr som är chef för den specialiserade minröjningen i området.

Oleksandrs enhet har sex hundar, av dem arbetar två i Mykolajevregionen.

Fick lära sig kommandon på främmande språk

Solen gassar ned över det öppna fältet där hundarna nosar sig igenom ett utstakat området. De söker igenom ett tio gånger tio meter stort område i taget. När hunden hittar något markerar den platsen och sätter sig ned, förklarar hundföraren Jevhen.

– Sedan markerar jag platsen och för hunden i säkerhet. Efter det återvänder jag och kontrollerar platsen med en metalldetektor.

Jevhens hund, Alf, är en två och ett halvt år gammal malinois. Alf är utbildad i Bosnien.

Minhunden Alf och minröjaren Jevhen.
Minhunden Alf och minröjaren Jevhen. Bild: JUHA KIVIOJA

– Hunden förstår kommandon på ett annat lands språk – så vi fick lära oss de här kommandona för att kunna jobba med hundarna, säger Jevhen.

Hundarna kan i medeltal söka igenom ett kring 700 kvadratmeter stort område per skift, men terrängen och vädret kan sakta ned arbetet. Tät undervegetation och blåsigt väder gör det svårare för hunden att arbeta.

Minhunden Alf.
Malinoishunden Alf arbetar med att röja minor i södra Ukraina. Bild: Juha Kivioja / Yle

Hunden behöver också ta pauser för att dricka och vila i skuggan om vädret är hett.

– Man kan säga att det inte är ett lätt jobb. Vi tränade med honom i sex månader och nu kan vi arbeta här i ett område där strider pågick, säger Jevhen.

Hundratals granater ligger i skogen

I Ivankiv-regionen kring en och en halv timmes körväg norr om Kiev är terrängen ännu svårare för minröjarna.

Här städar den danska organisationen DRC upp resterna av ett ryskt ammunitionslager som exploderade under vintern 2022.

Lagret låg i ett skogsområde och träffades av ukrainsk artillerield. Explosionen slungade oexploderad ammunition över ett stort område och antände skogen.

Skogen antändes då det ryska ammunitionslagret exploderade.
Explosionen kastade ammunition över ett stort område och antände en skogsbrand. Bild: JUHA KIVIOJA

‒ Vi har arbetat här sedan november 2022, men det är tyvärr ett svårt område. Det finns många träd och det förorenade området är rätt stort. Om allt går bra så kan vi avsluta arbetet i år, säger Pavlo Sitjkartjuk som leder DRC:s humanitära minröjning i Ukraina.

Arbetet är tidskrävande och minröjarna arbetar stegvis. Först går man igenom området med metalldetektorer, sedan röjer man undervegetationen för att kunna ta in en större detektor som kan hitta minor och granater som är begravda under marken.

Jag gör nytta för mitt land, säger minröjaren Pavlo Sitjkartjuk.

Knott och undervegetation

Röjningsarbetet är tungt och täta svärmar av knott surrar runt minröjarna då de arbetar.

Sitjkartjuk säger att det finns flera andra platser i Ivankiv som måste kontrolleras och eventuellt röjas.

‒ I Ivankivområdet i Kievregionen har vi tolv polygoner och i Poliske har vi två soptippar. Arbetet på de här platserna är röjning av krigsområde och det finns skäl att misstänka att där finns både pansar- och infanteriminor. Det är fråga om minfält, säger han.

Spår av det exploderade ryska ammunitionslagret i Zhereva norr om Kiev.
Spåren av explosionen syns på flera håll i skogen. Bild: JUHA KIVIOJA

Sitjkartjuk säger att arbetet är belönande trots omständigheterna och det till synes oändliga antalet minor i skogarna.

‒ Jag städar upp mitt land, jag gör något nyttigt för mitt folk, därför ska vi göra det.

‒ Vi känner faran, men om vi följer DRC:s procedurer och regler, bär skyddsutrustning hela tiden och använder all utrustning på rätt sätt så är det tryggt. Men man måste kontrollera allt varje gång.

För andra är känslorna mer på ytan. Utanför Snihurivka säger Volodymyr Fedoruk att han inte vet vad han ska säga om situationen.

chefen för en minröjargrupp i södra Ukraina.
Jag vet inte hur det här ska ta slut, säger chefen för den mekaniska minröjargruppen, Volodymyr Fedoruk. Bild: Juha Kivioja / Yle

Ukraina har blivit anfallet av Ryssland och nu när de ryska ockupationsstyrkorna har drivits tillbaka är det hans jobb att städa upp.

‒ Jag förstår inte under vilka förhållanden det här ska ta slut. Det finns platser där allt är så totalt förstört att ingen kommer att kunna leva där. Jag vet inte vad jag ska säga.