– Jag var med och gjorde spåret mellan Höstves och Kvevlax jaktstuga, berättar Rose som var aktiv i idrottsföreningen Femman.
Initiativtagare till Botnialoppet var polarfararen Christer Boucht, samt Helge Gädda från IF Femman.
Rose stötte på Helge en dag då hon var ute i skogen. Hon undrade vad han höll på med och varför han röjde bland träden.
– Då sa han ”Vi ska börja skida ett långlopp som heter Botnialoppet. Nästa helg får du ta verktyg med och komma och hjälpa till”. Där började det då.
Det var stor uppslutning och utan talkokrafterna hade det inte blivit något av det hela. Det röjdes bort mycket stubb och sten där spåret skulle gå fram.
Botnialoppet var bland de första långloppen som ordnades, men sen kom flera till. Rose räknar upp: Maxmo, Fäboda...
Glasfiberskidorna gjorde susen
Det var självklart att Rose själv också skulle delta i Botnialoppet. Hon hade bra ”markunderhåll”, berättar hon.
– Jag bodde i Höstves då så jag hade egen servicepunkt där. De kokade kaffe åt mig.
Rose inspirerade också flera kvinnor från Höstves att börja skida långlopp. I det första Botnialoppet deltog ett fyrtiotal damer, att jämföra med de dryga 600 herrarna. Men redan följande år var det uppemot 80 kvinnor som ställde upp, minns Rose.
Rose har diplomen i behåll från skidtävlingarna. I det första Botnialoppet gick hon i mål på tiden 5:05:49. Den angivna sträckan, 48 kilometer, stämmer dock inte.
– Damerna fick skida bara en sträcka under 50 kilometer – de fick ju heller inte delta i Vasaloppet – vi skidade längre, men det angavs en kortare sträcka!
Följande år var resultatet 4:17:53 på tävlingssträckan 45 kilometer. År 1971 var sträckan samma 45 kilometer men tiden hela 5:56:28!
– Det var riktigt dåligt före, konstarerar Rose.
År 1972 förbättrade Rose tiden med besked: 45 kilometer på 3:45:19. En stor orsak var den tekniska utvecklingen.
– Jag hade säkert glasfiberskidorna första gången då. Jag skidade stafett i arbetet också och då sa pojkarna ”du måste nog ha bättre skidor”. Så de mätte och vägde mig och for till stan och köpte nya skidor och stavar åt mig.
Rose deltog i Botnialoppet åren 1969 – 1976. År 1977 hade hon förhinder i form av att hon låg på BB.
– Jag fick min dotter då, så det blev inget Botnialopp, men jag lyssnade på radion hela dagen. På ett vis var jag nöjd, för även det året var det eländigt väder med snöblandat regn.
Det blev nog fler tävlingar senare för Rose. Hon har också medalj från Botnialoppets efterträdare Botnia-Vasan, som anordnades första gången år 2006.
