Med tanke på att Onni tränade ganska mycket åt han alltför få kalorier per dag. De gånger han hade ätit fler kalorier än han hade planerat blev livet tungt.
– Jag började må otroligt illa och fick både stress och ångest. Det kändes otroligt fel och som att jag gjorde någonting som är väldigt förbjudet, väldigt dumt, beskriver han.
Helsingforsbon Onni Purhonen håller idag som 23-åring på att specialisera sig i ekologi och evolutionsbiologi. Hans ätstörning, mellan det att han var 18 och 20 år, har klassats som en odefinierad ätstörning närmast diagnosen ortorexi.
Många former av ätstörning
De flesta tänker sannolikt på en anorektiker när de hör ordet ätstörning. Men av många olika former av ätstörning är tre stycken ungefär jämnstarka: hetsätning, bulimi, och anorexi.
Av de här tre har hetsätningen klassats som den allra vanligaste. Sjukdomen fick sin diagnos i USA 2013, medan hetsätningen i Finland går under den diffusa diagnosen ”annan ätstörning”.
Helena började hetsäta
Småstadsbon Helena har lidit av hetsätning ända sedan ungdomen. Som yngre var hon mera anorektisk, nu som fyrtioåring pendlar hon mellan att ha perioder av hetsätning och perioder då hon inte äter något alls med socker i.
Hon kallar det att hon har sin off-knapp intryckt. När on-knappen är aktiverad slukar hon - ”sockeristen”, som hon kallar sig - i sig choklad, glass och annat sött så att hon till slut mår illa.
– Det kan hålla på i flera år för mig… Men också kan det bara vara kanske någon månad, berättar Helena.
Just nu är hon väldigt nöjd. Ända sedan årsskiftet har Helena lyckats ha off-knappen inne, vilket i hennes fall betyder att hon lyckats undvika allt med socker i.
Joona lyckades på egen hand komma ur sin ätstörning
En annan som har lidit av hetsätning är trettioåriga Esbobon Joona. Joona blev pappa som mycket ung och i samma veva började han banta. Det var då ätstörningen körde i gång.
Han tappade greppet om sitt matintag och sitt motionerande och rätt snart började han också hetsäta. Efter anfall av hetsätning kom alltid en fas av kompensation, då viktpåslaget skulle bort och han skulle kravla sig upp ur sitt illamående.
I Joonas fall innebar det väldigt mycket motion och tid utan att han åt alls. Det här fortsatte under flera år och till sist dominerade det hela hans liv.
I tjugofyraårsåldern var han så trött på sina negativa ätmönster att han småningom lyckades bryta den onda cirkeln på egen hand.
Terapin viktig för Onni
Onni Purhonen som insjuknade i ortorexi sökte småningom hjälp och är idag frisk.
– Jag har insett att jag saknade perspektiv, allting blev svartvitt, berättar Onni.
Det var hans dåvarande flickvän som tipsade honom om Ätstörningscentrum, en privat ätstörningsklinik, där han fick hjälp, bland annat genom terapi.
– Det är viktigt att förstå att det är okej att ha det tungt ibland, och att man kan ta sig ur det. Jag skulle påstå att jag är väldigt mycket starkare nu än jag var innan jag sökte hjälp.
Hjälp att förstå vad det handlar om
Eva Roos arbetar på Etelän-SYLI r.f. i Kabelfabriken i Helsingfors. Etelän-SYLI är en självständig medlemsförening under Ätstörningsförbundet.
Eva är uppvuxen i Ekenäs, där hon som femtonåring insjuknade i anorexi och hon var nitton när hon flyttade för studier i Åbo. Idag är hon frisk och aktiv och bor i Nummela med sin familj.
Roos berättar att hetsätningsstörningen, BED från Binge Eating Disorder, handlar om att man okontrollerat äter stora mängder mat under en rätt kort tid. De här skoven kan kallas för attacker, och de kan komma till exempel flera gånger per dag eller i veckan.
I bakgrunden finns ofta faktorer som att man är stressad, trött eller överlag har ångest, som man försöker dämpa med ätandet. Innan det har man för länge försökt att stå emot att äta det som man kanske mest skulle vilja ha och kanske rentav behöva. Det som man har försökt begränsa är ofta just det som man sedan hetsäter mängder av.
– Men i motsats till bulimi till exempel så försöker personen inte omedelbart göra sig av med maten. I de flesta hetsätningsstörningarna är det ju ofta tröst man söker, påpekar Roos.
Och de här hetsätningsattackerna ger först någon slags lindring. Men sedan kommer starka känslor av ångest och ensamhet.
– Man hetsäter ju när man är ensam. Så som med ätstörningar överlag, är man väldigt ensam i den här ångesten och upplevelsen och ofta handlar det mycket om vad och hur man tänker om sig själv, förtydligar hon.
Hon berättar att man efter attacken ofta känner sig extra misslyckad och kämpar med skamkänslor. Sedan följer den ena attacken efter den andra.
Och man har känslan av att man inte får någon paus mellan dem, konstaterar hon. Tillvaron är en ond cirkel.
Hjälp finns att få
Vilken ätstörning det än är frågan om erbjuder Etelän-SYLI r.f. ett kamratstöd både till de som har störningen, men också till de närstående. Dessutom finns de på föreningen också till för dem som yrkesmässigt arbetar med de här frågeställningarna.
– Vi har en väldigt omtyckt grupp för personer som lider av hetsätning och bulimi. Den och andra kamratstödsgrupper leds av volontärer, berättar Roos.
Därtill ordnas det öppna kaffestunder, både på Kabelfabriken och på distans. De leds av dem som arbetar på Etelän-SYLI r.f.
Till verksamheten hör också många olika kurser, som leds av professionella, exempelvis psykologer. Flera gånger per månad kan man delta i chattar eller följa webbinarier på distans.
Dessutom finns det möjlighet att träffa en volontär på tumanhand och få kamratstöd på det sättet. På finska kallas det vertaiskaveritoiminta.
Även om de fysiska mötena är i Huvudstadsregionen och i Borgå, så kan man delta i distansverksamheten i hela landet.
Men Roos beklagar att det för närvarande inte finns någon grupp på svenska. Det stöd man kan få av Etelän-SYLI r.f. på svenska är det hon själv kan ge.
– Det händer regelbundet att folk tar kontakt på svenska, berättar hon. Det har funnits en grupp och en chat för svenskspråkiga, men allt handlar om volontär resursen.
– För tillfället har vi inte tillräckligt med frivilliga som talar svenska för att kunna ha en svenskspråkig grupp, men förhoppningsvis får vi en sådan grupp igen, säger Eva Roos.
I dokumentären Hetsätning och ortorexi - Onni blev frisk från sin ätstörning med terapi som finns på Yle Arenan kan du höra Onni, Helena och Joona berätta om sin ätstörning.
Andra instanser som kan vara till hjälp vid ätstörningar är bland annat:
Ätstörningscentrum och Ätstörningsförbundet. I Österbotten finns exempelvis ätstörningsenheten vid Vasa centralsjukhus och Fredrikakliniken i Jakobstad.