Sammanlagt 320 miljoner euro. Det är vad de kommande två veckornas strejker kommer att kosta i förlorad bruttonationalinkomst. Det har de finländska arbetsgivarnas och företagens centralorganisation EK räknat ut. Totalförlusten för de senaste månadernas arbetskonflikter och strejker mot regeringen överstiger en miljard euro, enligt EK.
Andra anser att strejken kostar betydligt mera. Joakim Strand talade i Slaget efter 12 om en förlust för näringslivet på 400 miljoner om dagen, om hamnarna stängs så att importen och exporten stoppas.
Hur stor skada vill facket förorsaka?
Från fackets sida säger man sig försöka minimera skador för hälsa och säkerhet för vanliga finländare. Till exempel drabbas inte passagerartrafiken till lands eller sjöss, bara varutransporterna. Det ska framförallt kännas hos företagen och aktieägarna.
Helsingin Sanomats skribent Robert Sundman tycker sig se en strategiförändring i Finlands Fackförbunds Centralorganisation FFC:s agerande. FFC har trappat upp kampen mot regeringen, från korta utmarscher från arbetsplatserna till en två veckor lång strejk med början på måndag.
Strejkerna genomförs med 7000 löntagare, men det blir ingen massaktion. Det skulle förorsaka kännbara kostnader också i strejkkassan.
Facket vill inte heller förlora finländarnas sympati. Däremot vill man tvinga regeringen att bromsa reformförslagen, kanske med hjälp av arbetsgivarna.
Kan bli dyrt att strejka
Vad man bland annat protesterar mot är planerna på att bötfälla olagliga strejker, både de strejkande själva och deras fackorganisationer.
Enligt lagförslaget skulle böterna som döms ut för olagliga arbetskonflikter höjas, till mellan 10 000 och 150 000 euro. Om en arbetstagare fortsätter att delta i en strejk som en domstol har fastställt vara en olaglig arbetskonflikt, ska arbetstagaren betala böter på 200 euro.
På FFC:s högkvarter i Helsingfors har ingen veterligen räknat ut vad de kommande två veckornas strejk skulle kosta i strejkböter om den nya lagen var i kraft, säger arbetsmarknadschefen Rami Lindström.
Ändå är det just det nästa veckas strejker handlar om – en protest mot att strejker skulle kunna förbjudas. Om lagförslaget går igenom skulle olagliga politiska strejkar kunna bötfällas, både på organisationsnivå och för var och en strejkande.
Regeringen har få möjligheter
När statsminister Petteri Orpo (Saml) på fredagen möter arbetsmarknadens parter är den formella orsaken förslagen om en koppling av lönerna till exportbranschen. Den så kallade exportmodellen betyder att andra branscher inte kan få mer i löneökning än exportindustrin.
Förmodligen kan också andra delar av konflikten mellan facket och regeringen komma upp. FFC har sagt sig vara beredd till långtgående kompromisser för att öppna knuten på arbetsmarknaden. Facket har fått till svar att regeringen inte tänker överge sin plan på någon punkt.
Ett förslag om lokala avtal är som bäst på remissbehandling, innan regeringen avger lagförslaget till riksdagen. Lönemodellerna som bygger på exportindustrin är också på väg.
Regeringen anses ha tre alternativ: att driva igenom lagförslagen i enlighet med regeringsprogrammet, förändra lagarna genom kompromisser i riksdagsutskotten, eller dra tillbaka lagförslagen och göra om dem.
Några av de lagförslag som kritiseras har redan lämnat regeringen och nått riksdagen. En del nedskärningar i arbetslöshetsförmåner har redan godkänts och genomförts i samband med statsbudgeten. Mer är på väg, bland annat en gradering av arbetslöshetsunderstöden.
Har arbetsministern förtroende?
När riksdagen samlas på torsdag fortsätter remissdebatten om de omstridda lagförslagen som berör kollektivavtal och medling i arbetstvister. Regeringen vill att lagen kan träda i kraft den 1 juli i år.
Regeringen vill ha nya regler för stridsåtgärder på arbetsmarknaden. En maxtid för politiska arbetskonflikter skulle införas, där strejker på mer än 24 timmar skulle bestraffas med böter och andra stridsåtgärder skulle få pågå maximalt två veckor.
När det finns ett giltigt kollektivavtal och fredsplikt råder, skulle sympatiaktioner inte få genomföras om de medför ”oproportionerligt skadliga följder” för arbetsgivarna.
Dessutom skulle riksförlikningsmannen få ett delvis förändrat arbete och en ny titel, på svenska ”riksmedlare”.
I samband med torsdagens riksdagsbehandling ska riksdagen också rösta om arbetsminister Arto Satonens (Saml) förtroende. Socialdemokraterna och Vänsterförbundet föreslår misstroende för arbetsministern. Omröstningen sker efter riksdagens frågestund på eftermiddagen.
Eventuell kompromiss om ”revolutionsstrejker”
Enligt arbetsgivarna riktas de politiska strejkerna mot riksdagen och regeringen. Betalarna blir löntagarna och företagen. Senast de här aktionerna visar att politiska strejker i den här formen hör till en förgången tid, säger EK:s verkställande direktör Jyri Häkämies. Statsminister Petteri Orpo har uttryckt sig i samma tongångar.
Från FFC:s sida vill man ändå skilja på olika slags politiska strejker. De strejker som berör kollektivavtalsförhandlingarna skulle hur som helst kunna fortsätta, och hotas inte av regeringens planer. Politiska strejker är i själva verket ganska ovanliga, enligt facket.
Men från facklig sida är man beredd att låta regeringen förbjuda det som FFC:s ordförande Jarkko Eloranta kallar ”revolutionsstrejker”.
Politiska strejker som enbart riktar sig mot det politiska systemet är redan förbjudna i många europeiska länder. FFC kan gott acceptera att de förbjuds också i Finland, har bland annat Eloranta meddelat.
