Du kanske är en sådan som helst löser konflikten så snabbt som möjligt genom att gräla en stund, reda ut, försonas och gå vidare.
Eller kanske du är den som ältar, är långsint och hoppas att den du är arg på ska läsa dina tankar och be om förlåtelse?
Och så finns ju det som på finska kallas ”mykkäkoulu” och på engelska ”silent treatment”. En lika etablerad svensk översättning finns inte, men straffande tystnad kommer ganska nära.
Det vill säga att bestraffa den du är sur på genom att tiga, inte svara på meddelanden eller i stort sett ignorera den andra. Som i detta exempel:
Min flickvän och jag har ett bra förhållande för det mesta, men när hon blir arg på mig kan hon behandla mig som luft i flera dagar. Det är det värsta jag vet, det är svårt att koncentrera sig på något annat när hon bara tiger. Fattar folk ens hur jävligt det är att bli utsatt för dylik ”mykkäkoulu”? Jag skulle föredra att hon skrek ut sin ilska för full hals så att jag fick chansen att reda ut saken direkt.
Ledsna särbon, 28
Straffande tystnad kanske inte känns som drastiskt för den som utsätter någon annan för dylik, men i själva verket är det fråga om en form av psykiskt våld och manipulation.
Ju längre du tiger, desto hårdare blir greppet om den andra. Så länge du är frostigt tyst pressas motparten till att rannsaka sig själv och kanske till och med be om ursäkt fast hen egentligen inte vill.
Har du blivit utsatt för straffande tystnad?
Var det fråga om en förälder, partner, vän eller annat?
Hur känns det att utsättas för detta? Hur skadlig upplever du att straffande tystnad är?
Vad föranledde tystnaden? Kändes det som att straffet stod i proportion till ”brottet”?
Brukar du själv tiga när du blir arg? Hur länge kan du hålla tyst om du är tillräckligt uppretad?
Eller tystnar du för att du inte vill eller kan ta itu med konflikten? Kan tystnaden vara en slags försvarsmekanism?
Vi ska gräva ner oss i fenomenet straffande tystnad i nästa poddavsnitt, så nu behöver vi dina funderingar kring temat.