– Grannarna fanns där för oss från första stund. De har hjälpt oss väldigt mycket. De är inte bara grannar utan goda vänner.
Tillsammans med sambon Peter Lüttge, flyttade Schulte-Basta från Berlin in i Abramsgården i Vörå, som Svenska Litteratursällskapets stipendiater.
Paret har skapat ett kulturhus som välkomnar alla från när och fjärran.
Med betoning på när. För dem är det nämligen viktigast att just grannar och bybor tar del av deras verksamhet, som kan vara allt från författarbesök och plantbytardag till påskbrasa.
– Folk behöver träffas, inte bara för att umgås, utan för att diskutera normer och värderingar.
Dorothee Schulte-Basta
Från fjärran kommer också gästkonstnärer som stannar en längre tid i det som paret kallar artists in family, vilket innebär att konstnärerna bor hos dem en kortare eller längre tid.
– Det är viktigt att skapa ställen där människor kan träffas och delta i kulturella evenemang, framhåller Schulte-Basta.
Det är också viktigt att det finns ett kulturellt utbud på glesbygden.
– Folk behöver träffas, inte bara för att umgås, utan för att diskutera normer och värderingar.
Genom sin forskning, som doktorand inom socialpolitik vid Åbo Akademi, har Schulte-Basta kommit fram till att kulturen har en viktig funktion i samhället.
– Man kan se hur den har inverkan på inte bara gemenskap och lokal identitet utan också på ekonomi och befolkning.
Saknar stamkrogen i Berlin
Det var ändå kärleken som förde Dorothee Schulte-Basta till Finland.
– En riktig klassiker, skrattar Schulte-Basta. Vi bodde tillsammans först i Berlin och sedan gick flyttlasset till Finland.
En av de största skillnaderna mellan storstaden Berlin och landsortskommunen Vörå är lugnet, som finns i Andkil.
– Här har man kanske mer tålamod med varandra, säger Schulte-Basta.
Förutom familjen är det inte mycket hon saknar från Tyskland.
– Jag har två barn, och mamma och hennes man. Och så vännerna, förstås.
Storstadens brus saknar hon inte. Men en brist har hon ändå upptäckt på landsbygden.
– Jag saknar min stamkrog. En sådan finns inte i Vörå.
Kontakten till familj och vänner sker främst via telefon. Med mamman talar hon ofta i telefon och med barnen är det videosamtal som gäller.
– Med min dotter brukar vi ha en riktig kvällsträff. Till exempel kan vi gemensamt tillreda en cocktail eller avnjuter samma vin och så sitter vi tillsammans hela kvällen.
Fullt hus kontra egentid
Abramsgården, med anor från sekelskiftet 1800, fungerar enligt öppet hus-principen, vilket innebär att folk ofta kommer på besök till gården.
– Det var klart för oss från början, så det är inga problem för oss, försäkrar Schulte-Basta.
Men efter en period med mycket gäster är det skönt då lugnet infinner sig. Hon minns deras första sommar i Vörå. Under en period på tre månader hade de konstant folk på besök.
– Det blev för mytji, säger Schulte-Basta på klingande Vörådialekt.
– Jag är också jättelycklig när jag får bada bastu och titta på havet. Det är enkelt men perfekt.
Dorothee Schulte-Basta
Så också egentid är viktig för Schulte-Basta, som gärna kopplar av med promenader, löpturer och gymträning.
– Jag är också jättelycklig när jag får bada bastu och titta på havet. Det är enkelt men perfekt.
Naturligtvis var det spännande att komma in i ett nytt samhälle. Redan innan flytten påbörjade Schulte-Basta sina studier i svenska. Väl i Finland har hon tagit kurser via Öppna universitet och tagit hjälp av en app.
– Bäst lärde jag mig ändå tack vare min goda vän Johanna som rättade mig på ett bra sätt.
Vill stanna i Finland
Om framtiden tänker Schulte-Basta att hon gärna vill stanna i Finland. Hon hoppas på att barnen kunde komma på längre besök, kanske studera här. Hon behöver också beakta att hennes mamma blir äldre.
– Men om jag får bestämma så stannar vi länge här på Abramsgården. Det känns som rätt ställe för oss och vi har många idéer vi vill förverkliga här.
Paret Schulte-Basta och Lüttge har nyligen fått besked att de får stanna ytterligare tre år på Abramsgården.
– Varje dag är jag tacksam att jag kan bo här för jag vet att det här livet inte är någon självklarhet.