I Vårberga skolas gymnastiksal viner bordtennisbollarna genom luften. Tempot är högt på de nio bordtennisbord som är uppställda i salen. Den som ser bordtennis som en avslappnad och fin umgängessport har inte sett Maratons bordtennisklubb träna. Medlemmarna, som är allt från nybörjare till veteraner, visar att sporten både är intensiv och inkluderande.
Men när matcherna drar igång går inte ens bordtennisklubbens ordförande Jens Weckström säker. Han blir snabbt tillsagd att flytta på sig då han går för nära ett bord under pågående match.
– Kan du akta på dig, vi är mitt i en match här, säger en vänlig men bestämd bordtennislirare samtidigt som han plockar upp en boll från golvet.
Jens Weckström ler och tar det inte så hårt. Han förstår att varje poäng är värdefull när spelet pågår. Ibland stannar han upp och tittar med nöjd blick ut över de fullsatta borden. Framtiden för Maraton ser ljus ut – en påtaglig förändring jämfört med de utmaningar klubben stod inför för tio år sedan.
– Jag tog över ordförandeskapet för nästan tio år sedan. Framtidsutsikterna för klubben var lite dåliga då. Jag sade till mina kamrater att jag vill att klubben finns kvar även när jag blir gammal och så blev jag ordförande, säger Jens Weckström.
Sedan han blev ordförande har antalet medlemmar ökat. Enligt Weckström har flera före detta spelare hittat tillbaka till sporten.
– Vi är drygt 40 medlemmar i dag. På förra träningen var vi 28 spelare, så vi börjar nästan få lite platsbrist.
Att sporten kan locka både unga och äldre spelare och föra dem samman är, enligt Weckström, en av sportens styrkor.
– Vi har en åttaåring som är med och spelar och en annan som är 85 år. De kan spela med varandra.
Medlem sedan 1956 – tävlar ännu i senior-VM
Weckström pekar stolt ut klubbens senaste tillskott. Förutom de unga talangerna har Maraton också en imponerande veteran i sina led, nämligen den tidigare nämnda 85-åringen, Taisto Penttinen.
– Jag anslöt mig till föreningen år 1956 och då var jag 13 år gammal. Jag spelade min första seriematch för föreningen året efter, säger Penttinen.
Den som tror att 85-åringen är med på nåder, har väldigt fel. Taisto Penttinen är ingen dussinspelare – han har vunnit alla matcher han varit involverad i den här dagen. När bollen är i spel visar han att reaktionerna finns kvar och att han inte är någon som lever på gamla meriter.
– Jag har deltagit i två världsmästerskap för veteraner. Senaste tillfället var i Rom i juli. Jag har spelat hundratals seriematcher på alla möjliga nivåer.
Att Penttinen ännu är en lirare att räkna med överraskar ibland nya medlemmar.
– Det är inget skryt, men jag hänger fortfarande med riktigt bra. Det finns förstås de som är bättre än mig, men de tränar oftare än mig. Jag brukar nöja mig med tre-fyra gånger i veckan.
Vänskapen är en viktig del av sporten
Ändå är det inte vinsterna som han lyfter upp som det centrala. Mest värdesätter han den sociala kontaktyta som bordtennisen erbjuder honom och de andra medlemmarna.
– Jag hade mycket bra kamrater då jag började spela. Vi spelade först i Hammars på Borgå ungdomsförening, innan jag anslöt mig till Maraton.
Vänskapen finns kvar som en röd tråd än i dag och det blir många fina samtal mellan matcherna.
De flesta är bra mycket yngre än Taisto Penttinen och det glädjer honom att ungdomarna fortfarande hittar till bordtennisen.
– Det här är en sådan sport som alla kan utöva. Vi har många ungdomar och barn här och det är viktigt att vi håller dem borta från onda aktiviteter och gatorna.
Taisto Penttinen avslutar sitt resonemang med ett leende och tillägger:
– Det tycker jag är allra bäst.
