Valle del Genal är kastanjeodlingens Mecka i Andalusien i södra Spanien. Här har det skördats tre miljoner kilo kastanjer varje år för export till hela Europa.
Men de senaste fem åren har man fått bara tio procent av den mängden. Många av byarna har redan börjat tömmas på människor och kastanjeträden står övergivna.
För att komma till Valle del Genal kör man längs med slingriga serpentinvägar norrut från Costa del Sol. Här ligger de små vita byarna på bergssluttningarna som små stänk av vit målarfärg. Byarna är små, bara mellan tvåhundra till trehundra människor bor i varje by.
Skördetiden är förbi och ännu ett år har skörden varit extremt dålig, det är nu femte året i följd.
Diego Guerrero är president för kastanjekooperativet och han är mycket bekymrad.
– Vi har haft det mycket svårt, fem år av torka har lett till att vi bara har fått tio procent av skördarna, säger Guerrero och ser ut över kastanjeträden.
Träden har ännu kvar en del av kopparfärgen, löven i orangegult som är typiska för kastanjeträd på hösten. Men i år har löven hängt kvar ovanligt länge.
– Det är värmen, det är inte normalt. Nu på sommaren har det varit 30-40 grader varmt, uppe i bergen brukar det aldrig vara så varmt. Träden har blivit svaga och angripits av svamp och insekter. Nu dör en del av träden, säger Guerrero.
Katastrof för byarna
Det är få unga som vill bli kvar och jobba med kastanjeodlingarna. Det är ett hårt jobb att plocka kastanjer, uppe i bergen kan plockningen inte ske mekaniskt, allt sker för hand.
Diego Guerrero har sett förändringen komma.
– Livet förändras, här går du och sliter hela året för dålig lön, så kommer plötslig hetta eller för mycket regn, träden angrips av en pest och så har hela årets arbete gått förlorat.
Många ger redan upp och jobbar på Solkusten inom turismen. Till Marbella kör man längs med slingrande vägar på en knapp timme. Där finns hotell, restauranger och en växande byggbransch som erbjuder jobb.
Kvar blir de övergivna byarna och kastanjeodlingarna. När kastanjeträden överges, finns det ingen som sköter dem, beskär dem eller ser till att det är putsat omkring dem. Då ökar också risken för skogsbränder.
En förtrollad stig blev vägen till nytt hopp
Men för den lilla byn Parauta med sina 272 invånare har Diego Guerrero hittat en lösning som gör att framtiden ser ljusare ut.
Han är skulptör och jobbar med olika slag av trä. Framför allt kastanjeträ gillar han, det är ädelt och lätt att jobba med. Just nu mejslar han fram ögonen på en jättegroda.
Diego Guerrero har jobbat som skulptör i femton år och haft flera internationella utställningar. När kastanjeskördarna blev katastrofalt dåliga fick han en idé.
Han skapade en förtrollad stig genom kastanjeskogen. Stigen är fylld av spännande varelser, tomtar, fjärilar och skogsväsen.
Hit kommer barnfamiljer för att se skogen. Samtidigt äter de på byns restaurang och köper kastanjer och honung. De för med sig pengar till byn. Stigen som var en vild idé har visat sig vara en succé.
Kanin i mandelsås, vildsvin med svamp, viltkött med kastanjer
Maria Theresa Blanco är 38 år och hon har precis tagit över restaurangen Anafe efter sin pappa. Restaurangen finns i ett typiskt vitt hus i två våningar med liten terrass med några bord och ett pyttelitet kök.
Blanco har aldrig brytt sig så mycket om arbetet med kastanjeskördarna.
– När jag var liten flicka odlade min pappa kastanjer och jag plockade dem. Men det tyckte jag inte om, jag ville hellre leka i byn. Nu i höstas var jag med en stund, men det är alldeles för hårt jobb och nu tar restaurangen all min tid, säger hon.
Många av rätterna på menyn har kastanj som en ingrediens. Maria Theresa Blanco rekommenderar kanin i mandelsås och vildsvin med svamp. I dag puttrar en gryta med viltkött och kastanjer på spisen.
– Det är ett traditionellt recept med timjan, rosmarin, anis, vitt vin och örter från bergen i grytan. Den är värmande och god.
Maria Theresa Blanco gläds över turisterna i byn.
– Byn har förändrats mycket, tidigare fanns här knappt några människor och inga turister. Nu kommer turisterna i hundratal på veckosluten. Parauta har blivit lite av en turistby, säger hon och ler lite snett.
Så trots allt är framtiden ljusare för den lilla byn Parauta. Det vill också Diego Guerrero tro – lite mindre kastanjer men mera turister hoppas han.
– Vi lever i en tid av förändring, tidigare fanns knappt någon i den här byn. Vi har inte längre kastanjeskördar som förr. Nu får vi hoppas att de kastanjeträd som finns kvar överlever. Men vi har något som intresserar turister, vi måste bara se till att skogen bevaras och att turismen är hållbar i framtiden, i en framtid som också är Parautas framtid, säger Diego Guerrero.