Start

En del tjuvfiskare kommer lättare undan än andra: ”Det här är ett verkligt problem”

Straffen som delas ut för fiskebrott varierar. I värsta fall är de ojämlika. Det kan leda till att brotten upprepar sig, varnar övervakare.

En stor ryssja i en å.
Tjuvfiske av öring upptäcktes i Salo i fjol. Bild: Virtavesien hoitoyhdistys Virho

Centralförbundet för fiskerihushållning har granskat 25 domstolsbeslut varav 3 gick vidare från tingsrätten till hovrätten. Alla hade att göra med olagligt fiske av öring.

I vissa fall dömdes fiskaren till dagsböter och förverkandebelopp på tusentals euro medan andra kom lättare undan. En del friades för att brottet ansågs vara ringa. Två fall hade preskriberats.

Bland fiskefolk och övervakare väcker det irritation att påföljderna inte är enhetliga. Det finns också en upplevelse av att det tryter i det förebyggande arbetet.

– De här brotten upprepar sig när risken för att åka fast och bli dömd blir mindre, säger Thorbjörn Siren, fiskeövervakningskoordinator i Borgå-Sibbo fiskeriområde.

Thorbjörn Sirén fotograferad med sin fiskeövervakningsväst på sig.
Thorbjörn Sirén tycker att det är illa ifall fiskebrott inte leder till några påföljder. Bild: Thorbjörn Sirén.

Polisen: ”Svårt att prioritera”

Det är ofta polisen som ansvarar för att undersöka misstänkta fiskebrott, vid behov ge böter och överlämna saken för åtalsprövning. Polisen arbetar under resursbrist och är ofta tvungen att prioritera, vilket kan leda till variationer i hur ärenden sköts och förs vidare.

– Det kan vara mycket svårt att prioritera och skriva ut en hundra euros ordningsbot vid sidan av allt annat arbete. Det här är ett verkligt problem, säger kriminalöverkonstapel Simo Vartema vid Östra Nylands polisinrättning.

Öringar i vatten.
Då ett fall går till rätten handlar det oftast om tjuvfiske av öring. Bild: Virtavesien hoitoyhdistys Virho

Simo Vartemas önskemål är att fiskeövervakarens anmälan till polisen ska vara tillräckligt detaljerad genast från början. Med god basfakta förs ärendet mer sannolikt vidare och det blir också lättare att skapa enhetliga kutymer.

En stor del av övervakningen riktas i dag mot jakt, och inte fiske, trots att antalet fiskare är mångdubbelt jämfört med antalet jägare i Finland.

Vartemas personliga åsikt är att man kunde rikta om tyngdpunkten en aning.

Handlar om pengar

Frågan är vad annat som kunde göras för att förenhetliga behandlingen av fiskebrott och fiskeförseelser.

– Vi vet alla att det är frågan om pengar. Polismyndigheterna och åklagarmyndigheterna har inte tillräckligt stora budgetar för brottsförebyggande arbete, brottsundersökningar och fältarbete, säger Thorbjörn Sirén.

Brotten upprepar sig när risken för att bli dömd minskar

Thorbjörn Siren, fiskeövervakare

Tapio Gustafsson, specialexpert i fiskeri och kommunikation vid Centralförbundet för fiskerihushållning, säger att det måste spridas mer kunskap om fiske och fiskebrott också bland domarkåren.

Tapio Gustafsson fotograferad utomhus.
Tapio Gustafsson säger att myndigheterna inte vet tillräckligt mycket om fiskebrott. Bild: Anders Karlsson / Yle

Fiskebrotten utgör ingen stor helhet och en enskild domare kommer inte ofta i kontakt med dem.

– Det är vår skyldighet att sprida kunskap. Då frågan tas upp i offentligheten sker det förbättringar, säger Gustafsson.