Provgropar med fem meters mellanrum blottar den ljusa moränen på sandåsen i Finnby i Borgå. Experter och amatörer delar på spadar och hinkar i det kyliga majvädret. Liksom tidigare år är utgrävningen en kurs som Borgå medborgarinstitut ordnar tillsammans med arkeologen Jan Fast.
En del gropar är djupare än andra, och gräver man ungefär en meter under markytan når man stenåldern.
Platsen där gruppen har gjort utgrävningar visar sig vara åtminstone 7 000 år gammal. Gruppen har hittat föremål av tidig kamkeramisk typ som tyder på det.
Utgrävningarna har pågått mellan den 10 och den 14 maj och bland föremålen gruppen hittat finns stenföremål, en liten mejsel, skrapor och olika föremål av kvarts, som är den hårdaste bergarten i Finland.
Jan Fast berättar att de har hittat en hel del brända djurben, rester efter sådana som folk har ätit.
– Det är sannolikt främst säl, men de måste gås igenom separat.
Borgånejden är ett område med lång historia och nära utgrävningsplatsen finns till exempel en gravplats från järnåldern.
Fast säger att det är lite problematiskt att gräva i Borgå eftersom de flesta fornlämningar och boplatser från stenåldern finns i markberedda områden. Arkeologerna ville hitta en orörd plats och den här åsen i Finnby var då den enda möjliga.
– Den här platsen hittades 2021 så vi ville ju förstås försöka åldersbestämma den och det har vi lyckats med.
Tusen år äldre i Vävarsbacka
Jan Fast har tidigare ordnat utgrävningar i Vävarsbacka i Illby. Också där fanns bosättning på stenåldern, men tidsmässigt skiljer de sig åt med nästan 1 000 år. I Illby hade man kanske redan börjat med tidigt jordbruk, medan man i Finnby levde i korsningen mellan yngre stenålder och jägarstenålder.
– Just det här med att man börjar göra krukor för att bevara saker på boplatserna, är intressant och keramikteknologiskt liknande, men tidsmässigt är de kulturellt väldigt olika, konstaterar Fast.
Det är för tidigt att beskriva hur vardagen kan ha sett ut för dem som bodde på åsen baserat på de få fynd gruppen har hittat.
Jan Fast beskriver bosättarna som tuffa killar och tjejer som försökt leva här året om i svåra förhållanden. Där Borgå å flyter idag, cirka två kilometer från åsen, trängde en djup havsvik in under stenåldern.
– Under stenåldern föredrog man sydsluttningar för värmens skull. Den här platsen är ovanligt nog vänd mot norr, man har sökt skydd mot vindar från öppna havet på norra sidan av backen, säger Fast.
Tuggkåda kan ge DNA
De senaste årtiondena har man gjort flera framsteg inom arkeologi och naturvetenskaplig forskning. Ett är DNA-forskningen som öppnat möjligheterna att bland annat få svar på vilka djur man jagat och ätit, men också vilka folkslag som bott på olika områden. Ett annat är pollenanalyser som kan berätta vilka vilda och odlade växter som funnits på specifika platser och när de blivit en del av kosten.
Under de här utgrävningarna i Finnby har man inte hittat rester av människor som skulle kunna ge DNA. Däremot har de hittat tuggkåda som kan innehålla DNA.
Tuggkådan är en form av björktjära som man har använt när man till exempel har fäst pilspetsar vid pilskaft. Den har stenåldersmänniskan någon gång tuggat för att få den rätta konsistensen.
Jan Fast betonar att de skulle behöva benrester efter människor, men de saknas eftersom den finska jordmånen är väldigt sur och ben därför förmultnar väldigt snabbt.
– Men med god tur och under goda förutsättningar så skulle det kunna vara möjligt, säger Fast
Provgrävningarna i Finnby är en del av ett större projekt i samarbete med Borgå medborgarinstitut som genomförs nästa sommar. Borgå står då värd för ett nordiskt, amatörarkeologiskt utgrävningsläger under de två sista veckorna i juli.
