I mitten av 1990-talet fyllde Svenska Teatern salongen över 200 gånger då musikalen Hype tog både svensk- och finskspråkiga unga med storm. För de inblandade blev tiden en omvälvande upplevelse.
– Den förändrade allas våra liv, säger Marco Bjurström.
Bjurström stod för koreografin på scenen år 1994. 31 år senare har han axlat regissörens roll. Svenska Teatern har bytts ut till Alexandersteatern i Helsingfors och scenspråket har blivit en kombination av svenska och finska.
Unga skådespelare från dansskolan StepUp:s musikteaterskola Skene, för vilka pjäsen är helt ny, samsas nu på scenen med äldre som själva sett originalet.
Fem före premiär
Det är en lättsam stämning då den sista övningen i dansskolans lokaler i Berghäll i Helsingfors äger rum på valborgsmässoafton. Under premiärveckan flyttar produktionen för första gången in på Alexandersteatern.
Ännu har inte nervositeten inför onsdagens premiär slagit till på allvar. Skratt och vänligt småprat varvas mellan stretchövningar och dansnummer.
För de unga på scenen, som sökt sig till produktionen via en uttagning för ett år sedan, är den första versionen av Hype någonting de oftast bara har hört talas om.
– Min mamma såg den och hon sa ”du måste söka, det blir jättestort och jättecoolt”, säger 18-åriga Niilo Rautpalo.
Han spelar Clade, en roll som 1994–1995 innehades av Ville Pusa.
Rautpalo har tagit danslektioner sedan han var liten, men det här är den första produktionen han är med i som vuxen. Mycket med produktionen är nytt för honom.
– Technomusiken och nittiotals-känslan är något jag inte har upplevt.
Hans modersmål är finska men han har nyligen lärt sig flytande svenska på en musikalutbildning i Sverige.
Kärnbudskapet i musikalen fungerar lika bra i dag, tror han.
– Det att alla gör misstag och att man alltid kan bli bättre. Det finns en låt i musikalen som heter Du är vad du är. Det tycker jag är grejen med Hype, man är som man är och det räcker.
En dröm i uppfyllelse
26-åriga Cassandra Holmlund, även hon från Esbo, spelar karaktären Vanja.
Holmlund är utbildad fysioterapeut och jobbar till vardags som motionscoach i gymnasiet. Att få medverka i en musikal har länge funnits på önskelistan.
– Det att kunna syssla med teater, dans och sång samtidigt. Men också att kunna göra det tillsammans med andra, se vad man kan producera tillsammans och vilka känslor man kan väcka, säger Holmlund.
En av de få vuxenskådespelarna som är med i den nya versionen är 50-åriga Katja Karisukki. För drygt 30 år sedan satt hon i publikhavet på Svenska Teatern, fullkomligt överväldigad.
– Jag gick tillbaka och såg musikalen en andra gång.
Karisukki tror att Hype-upplevelsen de facto gjorde att hon senare i livet på heltid började syssla med sång, musik och teater.
– Men inte trodde jag då att jag en dag skulle vara med i samma musikal, allra minst då jag är 50! Men där ser man, allt är möjligt.
Marco Bjurström som nu regisserar musikalen, stod officiellt för koreografin år 1994, även om han i praktiken gjorde mer än så i och med att det var ett så intensivt samarbete mellan alla, minns han.
– Vi skrev om den många, många gånger. Därför blev Hype sedan så bra.
Handlingen och musiken är samma som år 1994.
– Storyn där det talas om miljöproblem och ministrar som försöker utnyttja systemet, den kunde skrivas i dag, säger Bjurström.
Bubblare
Det ursprungliga gänget bakom Hype har återkommande träffats under årens lopp. För fem år sedan gjordes en dokumentär som väckte många tankar. Och tanken på att på något sätt låta Hype återuppstå har länge funnits där.
– Vi har vår dansskola och söker alltid nya projekt för unga. Och plötsligt för två år sedan kom jag att tänka på Hype. Det är en så viktig musikal och om den inte görs nu så glöms den kanske bort tänkte jag, säger Bjurström.
Glömskan hade dessutom, efter 30 år, börjat göra sig gällande. Bjurström kontaktade förväntansfullt Svenska Teatern för att ta del av allt material relaterat till Hype.
– Då visade det sig att det endast fanns en liten låda kvar. Jag hade nästan mer hemma själv.
Då kändes det som att det här var kulturhistoriskt viktigt att göra.
– Nu finns den översatt till finska, fast vi spelar en tvåspråkig version, mest på finska. Och nu kan också andra, till exempel amatörteatrar, göra den, säger Bjurström.