Hur bedöms samtycke i rätten vid misstänkta våldtäktsfall? Frågan har diskuterats intensivt efter att Helsingin Sanomat rapporterade om en dom i ett fall nära Malms sjukhus i slutet av april.
Åklagaren krävde att tre män skulle straffas för grov våldtäkt av en 17-årig flicka, men Helsingfors tingsrätt förkastade åtalen. Beslutet har väckt mycket debatt.
Tingsdomaren Antti Tapanila vid Birkalands tingsrätt har själv lett domstolens arbete i många sexualbrottsmål. Han beskriver händelseförloppet som tas upp i domen som exceptionellt.
Han säger ändå att domen är välskriven och att den innehåller noggrann och detaljerad argumentation.
Det som enligt Tapanila gör bevisvärderingen svår är att målsägande och de tre svarande var berusade.
Flickan minns väldigt lite av händelserna och är osäker på hur saker och ting har gått till. Det skapar stor osäkerhet kring händelseförloppet, enligt Tapanila.
Han konstaterar att det är vanligt att parterna i misstänkta våldtäktsfall är berusade.
Uppsåt är centralt i sexbrott
I den nuvarande sexualbrottslagstiftningen finns ett krav på att samtycke för samlag måste uttryckas genom ord, handlingar eller på annat sätt. Man får inte heller inleda samlag om den andra personen inte kan bilda eller uttrycka sin vilja, till exempel på grund av berusning eller rädsla.
Centrala frågor i Malmfallet är därmed ifall flickan var för berusad eller rädd för att kunna uttrycka sitt samtycke.
I och med att sexualbrott endast är straffbara om de är uppsåtliga, spelar det också roll ifall de tre åtalade männen medvetet har kunnat inse att flickan var så kraftigt berusad eller rädd att hon inte kunde uttrycka samtycke.
– Det går inte att utesluta något av alternativen med den bevisning som finns, konstaterar Tapanila.
Han säger att tröskeln för att vara oförmögen att ge samtycke på grund av berusning är hög.
Enligt domen har de misstänkta gärningsmännen diskuterat samtycke med flickan. Hon själv minns inte diskussionen, men uppger att den kan ha varit möjlig.
De åtalade säger att flickan har varit berusad men på gott humör. Parterna kommunicerade på knagglig engelska och med hjälp av översättningsverktyg.
Enligt Tapanila har domstolens beslut sannolikt påverkats av övervakningsvideor där tingsrätten bedömt att målsäganden frivilligt följde med männen. Han säger ändå att det är möjligt att situationen senare har förändrats, men det är svårt att bevisa.
Fallet kan ännu behandlas i hovrätten
Målsäganden har meddelat missnöje med domen och har ungefär en vecka på sig att formellt överklaga den. Åklagaren har beslutat att inte ta ärendet vidare.
Enligt Tapanila är det inte omöjligt att hovrätten kommer till samma slutsats som tingsrätten om bevisen är de samma.
Tingsrättens dom har kritiserats i offentligheten och det har också startats en penninginsamling för att täcka eventuella rättegångskostnader om flickan beslutar att överklaga domen.
Antti Tapanila säger att sexualbrott ofta väcker känslor och att sexualmoraliska fördomar kan spela in i hur nyheten om domen har tagits emot.
– Bara för att en händelsekedja är märklig och kanske känns moraliskt förkastlig räcker det inte i ett brottmål, säger Tapanila.
Han betonar att domstolen inte förmedlar moral, utan rättvisa.
Forskare: Förståelsen för sexuellt våld behöver öka
Specialforskaren, juris doktor Heini Kainulainen vid Diskrimineringsombudsmannens byrå, kommenterar inte direkt det misstänkta våldtäktsfallet i Malm, men hon konstaterar att tröskeln för att anmäla sexualbrott till myndigheterna är hög.
Kainulainen har studerat rättsprocessen i sexualbrott och påpekar att kvinnors sårbarhet ofta förbises. Hon talar om just kvinnors sårbarhet, eftersom våldtäkt är ett könsrelaterat fenomen där gärningspersonen typiskt sett är en man och offret en kvinna.
Enligt henne har domstolarna svårt att identifiera den paralysering som kan uppstå hos våldtäktsoffer på grund av rädsla. År 2020 undersökte Kainulainen domar där åtalet för våldtäkt hade förkastats, och i 48 procent av fallen hade offret varit paralyserad av rädsla.
– Praxis och kompetensnivån hos domare varierar, vilket utgör ett stort rättssäkerhetsproblem ur våldtagna kvinnors perspektiv, säger hon.
En enkätundersökning från människorättsorganisationen Amnesty visar att 56 procent av de tillfrågade har litet eller inget förtroende för att rättsväsendet behandlar våldtäktsutsatta rättvist.
Kainulainen säger att domare kunde bli bättre på att ta i beaktande våldtäktsoffrens rädslor och hur de påverkar offrets beteende.
Hon betonar att många kvinnor känner dödsångest i våldtäktssituationer och då kan en försvarsstrategi vara att låta våldtäkten ske för att inte bli utsatt för mer våld.
– Det betyder inte att man skulle ha sagt ja till samlag. Man borde öka förståelsen för vad sexuellt våld är, säger Kainulainen.