En rysk oligark pumpar in pengar i de nätverk i EU som vill förbjuda abort och motarbeta könsminoriteters mänskliga rättigheter. Amerikanska evangelikala och ultrakonservativa organisationer bidrar med pengar och påverkan.
Hur kommer det sig att aborten blivit en nyckelfråga för de konservativa i Europa? Och varför är även homosexuellas rättigheter under attack?
Under de senaste åren har organisationer och partier som anses höra till antigenusrörelsen i Europa fått allt större donationer. Sammanlagt motsvarar summan 1,2 miljarder amerikanska dollar under åren 2019–2023. De summor som strömmar in är nästan dubbelt så stora som 2009–2018.
Vi har granskat hur konservativa kristna och ytterhögern i Europa har gått samman i kampen mot sexuella rättigheter, abort och kvinnors rättigheter.
Samvetsfrihet kan göra det svårare att få abort
År 2015 introducerades begreppet samvetsfrihet i den finländska politiska debatten genom ett medborgarinitiativ. Den kristdemokratiska riksdagsledamoten Sari Tanus låg bakom förslaget, som gick ut på att ge läkare och barnmorskor rätt att vägra utföra abort av samvetsskäl.
Samvetsfrihet finns redan i flera EU-länder och har särskilt i Italien försvårat tillgången till abort. Kristdemokraterna försökte införa det här även i Finland. Timo Soini, den dåvarande utrikesministern för Sannfinländarna, röstade för initiativet. Förslaget röstades ändå ner i riksdagen.
Kristdemokraterna försökte få med samvetsfrihet i regeringsprogrammet 2023, men blev nobbade av statsminister Petteri Orpo.
Enligt EPF-kartan från 2021 som kartlägger aborträtten i olika länder är det enbart Finland, Sverige och Litauen som saknar en lag om samvetsfrihet, men det finns praktiska hinder för samvetsfrihet i flera andra länder.
En organisation som har lobbat för samvetsfrihet är amerikanska Alliance Defending Freedom och dess internationella gren ADF International, som också har haft täta kontakter med kristdemokraterna.
Från abortmotstånd till kamp mot ”genusideologin”
Neil Datta ger oss en intervju när han precis har återvänt till Bryssel från en av sina många resor. Han arbetar med att försvara sexuella och reproduktiva rättigheter inom EU.
Datta är generalsekreterare för EU-parlamentets Forum for Sexual and Reproductive Rights.
– De aktiva partierna som engagerade sig mot abort och sexuella minoriteters rättigheter var till en början någon form av kristdemokrater. Katolska kyrkan och konservativa protestanter allierade sig tidigt, senare har ortodoxa kyrkan och ytterhögerpartier kommit med, säger Datta.
I boken The Christian Right in Europe beskriver Datta hur antigenusrörelsen uppstod: De främsta aktörerna på 1990-talet var medborgarorganisationer med kopplingar till kyrkan som arbetade mot abort.
Omkring år 2000 började samma organisationer även motarbeta sexuella minoriteter och det de kallar ”genusideologin”.
Konservativa kristna allierar sig med ytterhögerpartier
De senaste sju åren har de konservativa kristna i allt högre grad fått sällskap av ytterhögerpartier, som har tagit sig an antigenusfrågor med stor entusiasm. Datta säger att de nu befinner sig i ”epicentrum för verksamheten”.
Neil Datta menar att det finns en koppling mellan abortmotstånd och hbtq-frågor, som handlar om en religiös idé.
– De tänker att mänsklig sexualitet endast har som syfte att leda till förökning. Om man har sex av någon annan anledning än förökning, så gör man fel. Följaktligen är det fel med abort, preventivmedel och hbtq-relationer.
Sexualupplysning är också något man svartmålar inom antigenusrörelsen. I Finland väckte den sannfinländska finansministern Riikka Purra uppmärksamhet när hon i vintras hävdade att eleverna i finländska skolor lär sig ”perversiteter”.
– Det här är typiska påståenden. I Belgien ledde några timmars sexualupplysning till mordbrand mot sex franskspråkiga skolor, säger Datta.
Riksdagsledamot Päivi Räsänen har beklagat att det är svårt att få till stånd en politisk debatt om abort i Finland. Datta säger att det här stämmer för länder som Finland, Sverige och Storbritannien där en stor majoritet godkänner rätten till abort.
– I dessa länder brukar antigenus-politikerna i stället angripa transpersoners rättigheter.
Varifrån härstammar pengarna och vem tar emot dem?
Neil Datta och hans forskarteam arbetar med en ny studie som ska publiceras i juni i år.
– Den visar att en summa motsvarande 1,2 miljarder amerikanska dollar (över en miljard euro) i finansiering kom in till antigenusrörelsen 2019–2023. Pengarna härstammar till största delen från europeiska privatpersoner, stiftelser och företag.
Även kyrkliga organisationer och Vatikanen har traditionellt varit bidragsgivare. Och stödet från Ryssland och USA är betydande.
– Den ryska andelen har fördubblats till 20–25 procent av all finansiering, medan påverkansorganisationer från USA står för åtta procent av understödet, säger Datta.
De ryska pengarna når inte längre utanför Rysslands gränser efter att anfallskriget mot Ukraina inleddes 2022.
Men från Ryssland sprids desinformation om jämställdhet och hbtq-rättigheter till andra länder i Europa.
En betydande mängd pengar till tankesmedjor härstammar från Ungern. De stöder enligt Datta en ultrakonservativ politik i linje med premiärminister Viktor Orbáns i andra EU-länder.
Vilka är det då som har tagit emot pengarna på 1,2 miljarder?
Mottagarna är omkring 30 organisationer, och bland dem finns politiska partier och tankesmedjor.
– De tankesmedjor som ytterhögerpartierna har grundat får ofta statsstöd i EU-länder. Därför kommer en del av pengarna för deras demokratifientliga kampanjer från hemlandets statliga budget.
De organisationer som mottar den här finansieringen finns i Europa, Ryssland och Storbritannien medräknat.
Ryssland påverkade Agenda Europe-nätverket
På 2010-talet fanns ett nätverk vid namn Agenda Europe, där europarlamentariker samarbetade med ryska Aleksej Komov som stod Kreml nära. Också den ultrakonservativa kristna amerikanska organisationen Alliance Defending Freedom var med och påverkade i nätverket.
Ett kristet parti hade nyligen grundats inom EU, European Christian Political Movement (ECPM), och fick EU-medel för sin verksamhet. Några personer i ECPM var aktiva inom nätverket och såg till att förmedla pengar till Agenda Europe.
Agenda Europe initierade folkomröstningar om att förbjuda samkönade äktenskap i Slovenien och Kroatien. Det här ledde till en lagändring och förbud i Kroatien. Den polska stiftelsen Ordo Iuris, som var medlem i nätverket, var med om att driva igenom abortförbudet i Polen.
ECPM föremål för rysk ”mjuk makt”
EU-partiet ECPM har senare bett om ursäkt för att det bidrog med att förmedla EU-medel till Agenda Europe och dess internationella möten.
ECPM beskrevs som ett ”ryskt brohuvud i Bryssel” av Konstantin Malofejev, som fått smeknamnet ”den ortodoxa oligarken”.
I ett läckt dokument, troligen skrivet våren 2013, listade Malofejev sina mjuk makt-projekt mot Europa. Här nämner han ECPM som ”den viktigaste partnern” och ett ”interparlamentariskt forum mellan Ryssland och Europa”.
Peter Östman har inte känt till rysk påverkan
Den finländska riksdagsledamoten Peter Östman (KD) var ordförande för ECPM åren 2013–2016, den tid när den här ryska påverkan pågick.
Östman säger sig vara förvånad över de uppgifter som kommit fram i de läckta mejlen.
– Jag har inte haft vetskap om nätverket Agenda Europe och inte om innehållet i de läckta epostdiskussionerna. Jag har inte själv någonsin deltagit i något politiskt möte i Ryssland.
Östman framhäver att han hållit kontakt med ukrainska parlamentariker och har träffat representanter för den självständiga ukrainska ortodoxa kyrkan.
– ECPM:s årsmöte gjorde en resolution 2015 där vi starkt försvarade Ukrainas suveränitet gällande Krim, Luhansk och Donetsk.
Östman säger att han inte heller kände till att ECPM har bett om ursäkt för sitt finansiella stöd till Agenda Europe.
”Oetiskt att ta emot pengar”, säger Sirpa Pietikäinen
Varje gång orden ”sexuella och reproduktiva rättigheter” kommer upp i EU-parlamentet finns det grupper i parlamentet som kräver att de stryks. Det finns parlamentariker som konsekvent motsätter sig abort eller som hävdar att det bara finns två kön.
– De anser att frågor som rör kvinnor eller sexuella fri- och rättigheter inte är relevanta och inte behöver finansiering, säger europaparlamentariker Sirpa Pietikäinen.
Tills vidare är de här ”genuskritiska” parlamentarikerna i minoritet. Så när det blir omröstning brukar de förlora.
– Jag skulle uppskatta att de är mellan 25 och 30 procent av medlemmarna i parlamentet.
Enligt finländsk lag får politiker inte ta emot finansiering från utlandet när de gör valkampanj. Det samma borde enligt Sirpa Pietikäinen gälla också när politikerna är invalda.
– Det samma gäller inom EU, parlamentariker och partier borde inte ta emot bidrag från tredje länder eller från några som helst externa organisationer, företag eller individer. Det är varken etiskt eller acceptabelt.
De vill skydda majoritetens rättigheter
Det pågår intensiv forskning om antigenusrörelsen inom EU. En av forskarna är Julian Honkasalo vid Helsingfors universitet.
Han säger att de aktörer som verkar inom rörelsen har en vanställd uppfattning om demokrati.
– De struntar egentligen i mänskliga rättigheter. De kräver att regeringarna ska skydda majoritetens rättigheter, de kristna eller de vita, de heterosexuella och de konservativa. Följaktligen ser de kvinnors eller sexuella och könsminoriteters rättigheter som överlopps, något staten inte ska betala för ur sin budget, säger Honkasalo.
Rättelse 26.5 klockan 17:34:
Tidigare stod det i artikeln: ”Under de senaste åren har organisationer och partier som anses höra till antigenusrörelsen i EU fått allt större donationer. ”
Vi har rättat meningen: ”Under de senaste åren har organisationer och partier som anses höra till antigenusrörelsen i Europa fått allt större donationer. ”
Dessutom har vi lagt till en precisering som gäller Neil Dattas studie: ”De organisationer som mottar den här finansieringen finns i Europa, Ryssland och Storbritannien medräknat.”