En del av artikelns innehåll är möjligtvis inte tillgängligt till exempel med en skärmläsare.
1995 offentliggjordes det så kallade Dogma 95-manifestet i Paris som förnyade dansk film.
Regissörer som Lars von Trier och Thomas Winterberg filmade utan stativ, i naturligt ljus och utan filmkulisser. Att göra Dogma-film innebar att ge ett visst slags kyskhetslöfte och följa givna regler för hur film fick se ut.
Bröt man mot reglerna fick man be om ursäkt offentligt.
Winterbergs Festen (1998) och von Triers Idioterna (1998) var de två första filmerna i en konstnärlig rörelse som ville förändra det faktum att ”all film som gjorts under de senaste tio åren är skit”, för att citera von Trier.
Under filmfestivalen i Cannes under veckoslutet lanserade en ny generation danska och svenska filmskapare ett nytt, uppdaterat manifest.
Manifestet Dogma 25 ses som ett räddningsuppdrag och som kulturell resning.
Man vill rädda filmkonsten från att bli en överprocesserad konsumtionsprodukt, samt värna om konstnärlig frihet och en mångfald av röster.
Naturliga filmprocesser och inget ai-tjafs
Exempel på hur den uppdaterade Dogma-filmen kan se ut är att filmskaparen inte får låta mejka skådespelaren, hälften av filmen bör sakna dialog och regissören bör själv ha skrivit manuskriptet.
För att motarbeta överkonsumtion skall de objekt som syns i filmen vara hyrda, lånade, hittade eller använda.
Man får heller inte använda internet i skapelseprocessen och filmen skall spelas in där berättelsen äger rum. Dessutom ska manuskripten skrivas för hand.
Filmskapare som förbundit sig till manifestet är danskarna May el Toukhy, Annika Berg och Jesper Just, samt svenskarna Isabella Eklöf och Milad Alami. Bland annat HS, Sveriges Radio och The Guardian har rapporterat om manifestet.