I vår sommarserie om Borgås historia pratar museilektor Hannele Tenhovuori från Borgå museum med reporter Hanna Othman om pandemin som nådde Finland hösten 1710.
Uppe på Näsebacken, på andra sidan Borgå å från domkyrkan, står ett minnesmärke över offren som dog i pesten då den härjade på orten i början av 1700-talet.
Den gången kom pesten till Finland i september 1710, men epidemin var förbi redan i januari 1711.
Det är aningen oklart hur många som verkligen dog, trots att man försökt räkna döda i kyrkböckerna. I hela Finland räknar man ändå med att en tredjedel av invånarna dog.
Karantän rekommenderades
På minnesmärket står siffran 652, men den siffran kan vara lite ditåt. Det fanns också andra pestgravar i socknen. I staden bodde vid den här tiden bara lite på 1 000 personer.
– Man visste att en epidemi härjade på andra sidan Finska viken i bland annat Estland. Man försökte hindra den från att nå Finland, men misslyckades, säger Tenhovuori.
Det var meningen att bland annat fartyg på väg till Finland skulle ankra ute till havs och vänta i sex veckor innan de fick närma sig en hamn. Men det var svårt att övervaka att skeppen verkligen gjorde det.
I slutändan tog det inte många dagar för pesten att nå staden efter att den kommit i land i Borgå skärgård.
En pestgravgård etablerades uppe på åsen på andra sidan ån, och trafiken dit var livlig under månaderna som epidemin härjade.
– Om någon hade dött framför din trappa under natten var det din uppgift att begrava henne eller honom följande dag, säger Tenhovuori.
Museilektor Hannele Tenhovuori säger att epidemin var kort men kraftfull.
– Det var en stor katastrof på alla håll i Finland, och städerna längs kusten låg extra mycket i farozonen.