Det blir för oss att pusta ut en stund uppe på bergskrönet mitt i skogen. Vägen dit går genom snår och delvis tät skog. Orörd skog är rätt så sällsynt i södra Finland, men markägare kan frivilligt freda sin skog mot en ersättning som staten betalar.
– Vi är nu på den vackraste och högsta platsen här i skogen, med stora tallar omkring oss och mossbeklädda stenar. Det här är lite som en trollskog, säger Stefan Backlund.
Skogen nära Stormossen i Borgå har gått i arv i fyra generationer och nu har Stefan Backlund fått den skyddad. Närings-, trafik- och miljöcentralen i Nyland (NTM) beslöt för lite på ett år sedan att inrätta ett naturskyddsområde enligt METSO-programmet.
– Skogen var väldigt kär för min hustru Susanne. Här plockade vi alltid bär och svampar. Det här smultronstället är en viktig plats för mig och barnen. Vi hade i åratal talat om att freda de här sju hektaren, så för mig var det var ett naturligt beslut, säger han.
Den nu fredade moskogen har inte rörts på de senaste 50-70 åren.
– Djuren tycker om sådana här täta skogar där de kan gömma sig. Många människor tycker ju hellre om skogar som liknar parker, men djuren tycker om den här skogen, säger han.
Enligt Backlund kom skogsbolagen från och till med förslag på affärer.
– De köper och hugger ju gärna allt man erbjuder dem, men sen har man ingen skog mer och pengarna finns bara en kort tid i plånboken, säger han.
Han tänker på skogen i ett åttio års perspektiv.
– Att skydda skog är viktigt särskilt här i södra Finland, där det är ont om gammal naturskön skog. Man behöver inte skydda allt men något borde vi i alla fall lämna kvar till våra barn, säger Stefan Backlund.
Med uppe på bergknallen i skogen är också överinspektör Juha Lumme. Han hör till de som på NTM-centralen beslutar om inrättande av naturskyddsområden. Det är inte första gången han vandrar just i den här skogen
– Jo, jag var här med Stefan förra året och man såg nog direkt att det här är ett bra skyddsobjekt som dessutom ligger intill redan befintliga skyddsområden. Skogen är rätt långt i naturtillstånd med många döda träd, säger han.
Juha Lumme ser sig omkring och noterar den stora mängden lavar på träden.
– Det är inte vanligt med så här gamla skogar i Östnyland. Överlag är de ganska sällsynta i södra Finland, säger han.
Under de senaste femton åren har NTM-centralen skyddat drygt 7 800 hektar skog och mark i Nyland genom METSO-programmet. Det har kostat staten fyrtio miljoner euro. Avsikten är att stödja den biologiska mångfalden i skogarna i Södra Finland.
– Med programmet försöker vi stoppa den negativa utvecklingen med att gammal skog försvinner. Jag tycker det har varit lyckat. Fast vi har haft mindre med medel de två senaste åren. Markägarna har bra tagit emot möjligheten till att freda skog, säger Juha Lumme.
För en tid sedan fredades stora delar av Haiko träsk i Borgå och Kasaberget i Pernå. Jämfört med Västnyland ligger Östnyland långt efter i statistiken.
– Delvis beror det på att det är lite bördigare mark i Västnyland. Vi söker efter lundar och bördigare moskogar. Av den allra kargaste skogstypen finns det ganska mycket av i Östnyland, säger Juha Lumme.
METSO-programmet upphör i år, men han tror starkt på en fortsättning. De slutliga besluten om det har Miljöministeriet ännu inte fattat.
Lite längre in i skogen stannar Juha Lumme upp vid några aspar.
– De fina stora asparna är speciella. Det här är ju moskog, men jag skulle säga att den här nog är en väldigt bördig moskog. Här växer många intressanta växter och är ett bra habitat för många sällsynta djur, finns här flygekorrar?
Några sådana djärva flygare har Stefan Backlund inte sett i skogen, men nog en hel del andra djur.
– Lon har varit här de senaste fem åren och tagit några vitsvanshjortar. Rävar finns det också samt vildsvin, men de kommer och far, och så förstås älgar. Vi har säkert nu här i området två fullvuxna och några kalvar, säger han.
Skogen är nu djurens.
– Jo, de har kvar sin skog och de känner sig trygga här. Skogen är så tät att man knappast kan skida igenom den på vintern. När jag kommer hit så glömmer jag allt. Jag bara sitter på en sten och tar det lugnt och njuter, säger Stefan Backlund.