– Vi har märkt en ökning av människor som söker hjälp, speciellt det senaste året. Det märks i alla ålderskategorier och på senaste tiden också bland sådana som jobbar och som har egendom, säger diakonen Åsa Häggblom.
Det är alltså en helt ny målgrupp som söker hjälp hos diakonin, det vill säga personer och familjer som inte tidigare behövt ekonomiskt stöd.
– Allt fler som söker hjälp är i arbetsför ålder och i arbetslivet, men inkomster och utgifter är inte längre i balans. De kämpar med sina boendekostnader, hyror och elräkningar, säger tf diakoniarbetare Eva Kuhlefelt.
Båda jobbar vid Karis-Pojo svenska församling och de säger att det är regeringens sparprogram med nedskärningar inom den sociala tryggheten som har lett till att hjälpbehovet har ökat.
Välfärdsområdets klienter vänder sig till församlingen
Kontakterna till diakonimottagningarna har ökat i hela landet. Enligt kyrkans statistik hölls 665 000 möten mellan diakoniarbetare och klienter i fjol. Det här är enligt Eva Kuhlefelt en ökning på 15 000 från året innan, 2023.
– Pengar som diakonin för ut i samhället, för att stödja de mest utsatta, brukar vara runt åtta miljoner. Nu är vi uppe i tio miljoner euro, säger Eva Kuhlefelt.
– Vi har också märkt att välfärdsområdet skickar hit klienter, säger Åsa Häggblom.
Häggblom betonar att det är via välfärdsområdet eller Folkpensionsanstalten som den lagstadgade hjälpen borde gå, men att klienterna kommer till församlingen eftersom diakonin kan hjälpa med kort varsel.
– Vi hjälper ekonomiskt, men också med samtalsstöd och så funderar vi hur man kan gå vidare, säger Häggblom.
– Det är en stor utmaning, inte bara här på orten, utan också för diakonin och kyrkan. Det är det samhälleliga skyddsnätet som borde fungera, men som släpper genom allt fler människor. Vi kan ge råd, men vi kan inte producera socialtjänster eller erbjuda social service. Kyrkan har inte det mandatet, säger Eva Kuhlefelt.
Diakoniarbetarna, åtminstone i Karis-Pojo svenska församling, hjälper allt oftare sina klienter med är att hitta rätt bland välfärdsområdets alla tjänster.
– Vi fyller i blanketter tillsammans och vi hänvisar dem till rätt slags service. Övergången till välfärdsområdet har skapat en ganska stor förvirring bland människor vars funktionsförmåga inte är den allra bästa och kanske inte livshanteringen heller, säger Eva Kuhlefelt.
Kyrkans resurser är också begränsade
Församlingarna har inte heller någon stor kassakista att ösa pengar ur.
– Vi har olika riktlinjer som vi försöker följa, men det är knepigt ibland när folk har så stora ekonomiska problem, säger Åsa Häggblom.
Diakonin bidrar i första hand med mathjälp och i viss mån med annan ekonomisk hjälp enligt behov. Diakoniarbetarna hänvisar också till loppmarknaderna Karis missionstorg och Postilla som finns i Pojo.
– I sådana här tider brukar medborgarsamhällets roll växa. Vi får också donationer av både privatpersoner och lokala föreningar som ser oss som en pålitlig lågtröskelinstans, säger Eva Kuhlefelt.
Hur skulle ni beskriva situationen som den är i dag?
– Utmanande, både för dem som har problem och för oss som jobbar med att hjälpa, säger Åsa Häggblom.
– På väg mot katastrof, situationen är katastrofal, säger Eva Kuhlefelt.
Det att allt fler lever under fattigdomsgränsen ser Eva Kuhlefelt som väldigt oroväckande.
– Nu handlar det inte om att välja bort utlandsresor och kafébesök, nu handlar det om att välja mellan mat eller medicin. Det här gäller också på vårt område och det här är något jag inte tänkte skulle hända, eftersom jag växt upp i en tro på välfärdssamhället.
De bostadslösas natt ordnas den 17 oktober. Karis-Pojo församlingar kommer att delta i det evenemang som ordnas i Karis. Enligt officiell statistik finns det inga bostadslösa i Karis med omnejd, men enligt Kuhlefelt finns det människor utan bostad och fler som hotas av vräkning.
