En aprilmorgon 1888 öppnade Alfred Nobel tidningen Le Figaro och satte morgonkaffet i vrångstrupen när han läste sin egen dödsruna, påstås det. Rubriken: ”Le marchand de la mort est mort” – Dödens handelsman är död. Problemet var bara att Alfred Nobel fortfarande levde. Det var hans bror Ludvig Nobel som just hade gått bort.
Det sägs att Alfred Nobel blev så skakad av omvärldens bild av honom att han bestämde sig för att instifta Nobelpriset. En bra historia – men knappast sann.
Forskare har inte hittat några tidningar från 1888 som innehåller som innehåller det berömda citatet. I själva verket verkar citatet ha uppstått först i en biografi från 1959. Och i Alfred Nobels egna brev och anteckningar finns inget som tyder på att episoden var avgörande för hans testamente.
Från fattig och sjuk till dynamitkung
Alfred Nobels barndom präglades av fattigdom, ensamhet och sjukdom, i en familj som ofta levde på ruinens brant. Fadern Immanuel Nobel, ingenjör och uppfinnare även han, gick i konkurs i Stockholm men fick senare framgång i Sankt Petersburg, bland annat tack vare sjöminor han konstruerat som användes under Krimkriget. För första gången fick familjen råd med utbildning för sönerna.
Den unga Alfred Nobel studerade språk och kemi i Paris, där han mötte kemisten Ascanio Sobrero, uppfinnaren av nitroglycerin. Sobrero ville egentligen hitta läkemedel mot kärlkramp, men upptäckte i stället en vätska mer explosiv än något världen sett tidigare.
Problemet med nitroglycerinet var instabiliteten: en enda stöt kunde få hela flaskan att explodera. Alfred Nobel såg både faran och möjligheten. Till en början med betoning på fara: hans egen yngre bror Emil Nobel dog i en nitroglycerinrelaterad laboratorieolycka 1864. Alfred Nobel kände skuld för olyckan resten av sitt liv. Men han fortsatte söka efter ett sätt att tämja ämnet.
Lösningen blev att blanda nitroglycerin med kiselgur, en porös jordart bestående av uråldriga, fossiliserade kiselalger. Resultatet kallade han dynamit, från grekiskans dynamis (styrka) – betydligt säkrare att transportera och använda. Med hjälp av en ny sorts tändhatt som Alfred Nobel också uppfann kunde dynamiten dessutom avfyras på ett kontrollerat sätt.
Dynamiten förändrade världen
Från 1867 revolutionerade dynamiten gruvor, järnvägar, tunnlar och kanalbyggen. Utan Nobels uppfinning hade varken den transsibiriska järnvägen eller Panamakanalen kunnat byggas.
Men snart fick uppfinningen också en mörkare sida. Pionjärstrupper i arméer världen över lärde sig använda dynamiten för sabotage, och anarkistiska grupper använde den till att skapa vad som i praktiken var den moderna terrorismen.
I New York inträffade tusentals sprängdåd kring sekelskiftet 1900, många med dynamit som redskap.
Alfred Nobel, som i början stolt demonstrerade säkerheten genom att slänga en väska full av dynamitgubbar på bordet framför journalisterna, fick nu se sin uppfinning förknippas med kaos och död.
”Sätta stopp för krig snabbare än fredskongresser”
Trots sina 355 patent och fabriker i tjugo länder var Alfred Nobel en ensam och olycklig man. Han gifte sig aldrig, fick inga barn och beskrev sig själv som ”en ensam atom, utan verklig glädje i livet”. Hans viktigaste vän var fredsaktivisten Bertha von Suttner, senare den första kvinnan som fick Nobels fredspris (1905).
Nobel hade blandade känslor inför sin uppfinning. Han konstaterade bittert att vem vet, kanske skulle hans uppfinning ”sätta stopp för krig snabbare än fredskongresser, när två arméer kan utplåna varandra på en sekund”. Orden påminner om fysikern Robert Oppenheimers känslor åttio år senare när han såg den första atombomben explodera.
Testamentet som förändrade allt
När Alfred Nobel dog 1896 i San Remo var han en av Europas rikaste män. Förmögenheten motsvarar omkring 320 miljoner euro i vår tids pengar. Men testamentet chockade hans släktingar: Hela 94 procent av arvet gick till en fond avsedd att belöna dem som ”gjort mänskligheten den största nytta”.
”Dynamitkungen” fick som han ville till slut. medicin, litteratur och fred blev Alfred Nobels verkliga arv. I dag är namnet Nobel mer förknippat med vetenskap, litteratur och fred än med explosioner och blodspillan.
Om det var idealism eller skuldkänslor som drev honom spelar kanske ingen roll. Det viktiga är att han skapade ett pris som fortsatt att inspirera världens forskare, författare och fredskämpar i över ett sekel.
Hör mer om Alfred Nobels två ansikten i Kvanthopp.
