I augusti blossade ett gräl upp mellan föräldrar och tränare samt övrig personal inom Vasa sports hockeyjuniorer. Grälet handlade bland annat om att Vasa sport i augusti valde att börja dela in juniorerna i olika nivåer. Föräldrar reagerade kraftigt och tränarna blev så nedringda att verksamhetsledaren såg sig tvungen att kontakta föräldrarna brevledes, i ett försök att lugna ner situationen.
Föräldrarna tycker att verksamhetsledaren förringar saken, samtidigt som de inte vågar vara öppet kritiska i rädsla för att deras barn ska straffas inom föreningen.
Indelning i nivåer, eller selektering, är i sig inte ett ovanligt fenomen utan har förekommit inom speciellt bollsporter under många år. Däremot blir selektering allt vanligare.
Frågan är om en nivåindelning inom junioridrotten utvecklar barnen eller tvärtom förstör deras motivation? Och i vems intresse är det att sålla ut en elit? Det diskuterades i onsdagens radiodebatt Slaget. Där deltog sportchef Christoffer Kloo från Wasa fotbollsakademi, och Basketförbundets Henrik Dettman.
”Inför selektering så sent som möjligt”
Experter inom olika idrotter har skilda uppfattningar om när nivåindelning bör införas, men både Dettman och Kloo är överens om att barnens bästa alltid måste stå i centrum.
– Jag anser att vi ska försöka skjuta upp selekteringen så länge som möjligt, konstaterar Dettmann.
Inom Wasa fotbollsakademi (WFA) samlar man spelare från fem olika lokala idrottsföreningar, från 13-årsålder. Då delar man också in tonåringar enligt olika nivåer, berättar sportchef Christoffer Kloo.
– Det finns ju de som delar in barnen enligt nivå redan vid åtta års ålder och har sin akademi på det viset. Men vi har valt 13 år, det är det året vi samlar alla tillsammans, säger Kloo.
Individen fattar sitt beslut oavsett system
Nyligen publicerade Riksidrottsförbundet i Sverige ett utlåtande där man kraftigt kritiserar tidig selektering. Bland annat menar man att det leder till att fler helt slutar idrotta. Motivationen skadas både hos dem som blir utvalda till det bättre laget, och hos dem som inte blir valda, menar Riksidrottsförbundet.
Det är en svår balansgång konstaterar Henrik Dettman.
– Vi kan bygga ett system som vi vill ha, men i slutändan är det individen som fattar sitt eget beslut. Om du inte gör idrotten tillräckligt attraktiv, så söker de som vill bli riktigt bra sig till andra ställen, säger Dettmann.
Leder då en indelning i olika nivåer i ett tidigt skede till att vi sållar fram en elit som klarar sig i internationell jämförelse?
– Jag skulle nästan svara nej, om jag måste ge ett svar. Men jag pratar som en basketmänniska, det kan hända att det kommer andra svar från andra idrotter, säger Dettmann.
Vad säger Christoffer Kloo, som fotbollsmänniska?
– Jag upplever att det viktigaste är att man kan utmana spelarna på den nivå de är idag. Jag tror att de mår bra när de får spela på den nivå de klarar av, säger Kloo.
Behöver vara möjligt att röra sig mellan olika nivåer
En komplicerande faktor är att barn utvecklas i olika takt, både fysiskt och mentalt. Kloo betonar vikten av att ta hänsyn till fysiologisk utveckling snarare än bara ålder.
– Vi kan ha femtonåriga pojkar som är fysiologiskt utvecklade som sjuttonåriga pojkar och vi kan ha femtonåriga pojkar och flickor som kan vara fysiologiskt utvecklade som trettonåringar, säger Kloo.
Han tillägger att WFA gör så kallade PHV-mätningar för att ha koll på den fysiologiska utvecklingen hos spelarna.
Både Dettmann och Kloo är överens om att flexibilitet är nödvändig. De förespråkar modeller där barn kan röra sig mellan olika nivåer beroende på sin utveckling.
Christoffer Kloo framhåller att det ska vara varierande. Inom WFA försöker de hålla sig till principen 25–50–25.
– En regel är att 25 procent av matcherna ska du spela mot sådana som är sämre än dig själv, 50 procent mot likasinnade och 25 procent mot de som är bättre, säger Kloo.
Inte tidig selektering utan passion!
Enligt Dettmann och Kloo är tidig selektering inte det som skapar framgångsrika idrottare, det är snarare passionen för sporten och förmågan att hantera motgångar som tar dig framåt.
– Det finns en benämning som heter resiliens, det vill säga att ungdomarna klarar av motgångarna och att de jobbar hårt, säger Kloo.
– Resiliens är love for the game. Utan det har du ingen chans att verkligen nå världstoppen, säger Dettmann.
I slutändan handlar det om att skapa en miljö där barnen trivs och utvecklas, oavsett nivå. Dettmann lyfter också fram ytterligare en aspekt som han anser har glömts bort:
– De här barnen, nu talar vi om yngre barn, de vill spela matcher. Låt dem spela matcher på sådan nivå där de kan tävla jämlikt mot motståndarna. Det blir lite spännande! Ibland vinner man och ibland förlorar man, säger Dettmann.
Vad anser du, är det rätt eller fel att dela in idrottande barn enligt vilken nivå de befinner sig på? I vilken ålder kan det vara lämpligt tycker du?