I en tatueringsstudio i centrala Vasa förbereder Robin Kodial sig för en tatueringssession. På britsen framför honom ligger en kund vars arm ska bli omtatuerad. Studion är svart och på väggarna hänger bilder på tatueringar: mönster, en dödskalle i rött och gult och detaljerade skisser av olika slag.
Robin Kodial har arbetat som tatuerare i över 17 år och är specialist på så kallade cover ups – tatueringar som döljer gamla motiv.
– Jag gillar den här biomekaniska stilen och att arbeta med folks anatomi, använda deras kropp som del av konstverket, berättar Kodial, vars egen kropp är täckt av svarta och röda mönster.
Kodial har under sina år som tatuerare täckt över allt från gamla kärleksnamn till nazistsymboler.
Varför vill folk dölja sina tatueringar? Han ser många skäl: dåligt utförda tatueringar, symboler som förlorat sin mening eller blivit socialt oacceptabla.
– Det är oftast de meningsfulla tatueringarna som tappar sin mening över tiden.
Ett namn på en före detta partner eller en symbol för något man inte längre står för – plötsligt vill man bara bli av med det.
Själv har Kodial låtit ta bort sin första tatuering, ett messianskt sigill, med laser. Sitt kristna arv har han lämnat bakom sig, men på ryggen finns fortfarande en skyddsängel – även den på väg att täckas över.
Laser ett alternativ
Men ibland räcker det inte att måla över det gamla. Vill man sudda ut historien helt krävs något mer drastiskt.
På en laserklinik i Helsingfors förbereder sig laserterapeuten Malin Ehnqvist för ett ingrepp. Hon plockar fram gummihandskar, desinficeringsmedel och startar lasermaskinen. Fläkten dånar i gång och det hörs ett elektriskt tickande när den röda laserstrålen träffar det svarta bläcket.
På behandlingsbänken ligger Frida, som önskar förekomma i artikeln med endast sitt förnamn. Hon har en blommande gren intatuerad på sitt knä – ett motiv som förvandlats från ett konstverk till en börda. Området är insmort med bedövningskräm. Detta är hennes sjunde behandlingsgång.
– Att ta bort tatueringar gör mer ont än att ta dem, men ingreppet går snabbare, konstaterar hon.
Malin Ehnqvist förklarar att kroppen bara klarar av en behandling på cirka tio minuter åt gången. Sedan måste området vila minst en månad innan nästa behandling.
Frida beskriver smärtan:
– Det är som när man smäller med ett spänt gummiband mot huden.
Det är de små färgkapslarna som exploderar av lasern och bryts ner till små partiklar som kroppen sedan klarar av att avlägsna.
Från en liten text till helkroppstatuering
Frida tog sin första tatuering som 18-åring, en liten text, men efter det ville hon göra något mer drastiskt. Hon tatuerade en stor påfågel som täcker hela ryggen och delar av höften.
– Det var häftigt.
Hon älskade det stora formatet. Tio år senare gjorde hon en fortsättning på tatueringen, vilket hon kom att ångra efteråt.
– Jag var inte i rätt sinnestillstånd då. Det var en turbulent tid, ett förhållande som tog slut mitt under en period av utbrändhet.
Tatueringen började symbolisera allt det som kändes som misslyckanden. Att ta bort den blev ett sätt för henne att gå vidare.
Att sudda ut det förflutna
Malin Ehnqvist är andra generationens laserterapeut.
– Min mamma började med medicinsk laser och var först med att ta bort tatueringar. Jag och min syster har följt hennes fotspår, så vi är en riktig laserfamilj!
Hon berättar att hennes mamma hade en liten ros på vristen, men att hon tog bort den när verksamheten startade.
Den som tar en tatuering utgår ifrån att den ska finnas där för evigt, säger Ehnqvist
Därför handlar att ta bort tatueringar om mer än teknik. Med i rummet finns ofta många känslor, också av skuld.
– Vi förändras. Jag ser ofta lättnad hos kunden när tatueringen till slut är borta.
Är tatueringen stor, djupt lagd och innehåller många färger, kan processen att få bort den vara lång och dyr. Det kan kosta tusentals euro.
– Att ta bort en tatuering är inte något som går på en dag. Det kräver tid, tålamod och en vilja att förändras. Det är viktigt att kunden är medveten om det här, innan processen inleds.
Malin Ehnqvist har under flera års tid haft kunder som kommer till henne från fängelset. Ofta är det före detta gängkriminella som vill avlägsna gängtatueringar från sin kropp. De eskorteras till laserkliniken av fångvaktare som sitter i väntrummet medan ingreppet görs.
– Kunderna vill få bort gängtatueringarna för att kunna ta avstånd från den kriminella identiteten och börja ett nytt liv.
Huden som berättar om förändring
En som låtit omtatuera sig är Perttu Honkanen. Hans kropp är så gott som täckt av texter, dödskallar och mytologiska figurer. Sin allra första gängtatuering tog han som 25-åring när han blev godkänd som medlem i den kriminella, och i dag förbjudna, motorcykelklubben Cannonball.
I dag är det fem år sedan han tog sig ur det kriminella. Perttu Honkanen har täckt över sina gängtatueringar med andra symboler eller tatuerat över området med helsvart.
På handen har han en vackert utslagen ros. Rosen täcker det han velat dölja, en röd kanonkula, MC-klubbens emblem.
I dag jobbar Perttu Honkanen med att hjälpa personer med kriminell bakgrund att ta sig ur kriminaliteten.
Han har levt ett laglydigt liv sen han blev frisläppt från fängelset år 2020. Han ser i dag på sin tatuerade kropp som på en målarbok med fyllda sidor.
Vissa tatueringar är övertäckta med nya motiv. Han ångrar dem inte, utan ser på dem som en del av honom och hans förflutna.
Tatueringar är kanske för livet – men livet förändras och ibland måste även berättelserna på huden skrivas om.