Diabetesforskare Timo Otonkoski var åren 2012–2013 med och valde ut forskningsprojekt som skulle få anslag av Diabetes Wellness-stiftelserna. Han blir upprörd när han tar del av Svenska Yles granskning.
– Det är överraskande och chockerande att stiftelsen bara har gett några ynka procent av de insamlade medlen till diabetesforskning.
Stiftelsen Diabetes Wellness Finland har gett mindre än fyra procent av de insamlade medlen till forskning under åren 2012–2024, fastän budskapet till givarna har varit att pengarna ska gå till diabetesforskning.
Otonkoski är professor emeritus och aktiv forskare. Omkring 2012 blev han medlem i Diabetes Wellness-stiftelsernas vetenskapliga kommitté. Den finlandssvenska diabetesforskaren Leif Groop bad honom gå med.
– Den vetenskapliga sidan var det inget fel på. Vi bedömde högklassiga forskningsplaner och delade ut rejäla stipendier i Sverige.
Det här var när den finländska verksamheten nyss hade startat. Kommittén sammanträdde i Sverige och det var svenska forskare som fick anslagen.
På ett möte såg Otonkoski siffror som visade höga ”övriga kostnader”, pengar som gick till annat än diabetesforskning.
– Jag tyckte inte om deras sätt att samla in pengar heller, så jag bestämde mig för att lämna kommittén i förtid.
Otonkoski har inte haft något med Diabetes Wellness-stiftelserna att göra sedan 2013.
Mindre än tre procent till forskning i Finland 2020–2024
När Svenska Yle och SVT har granskat de nordiska Diabetes Wellness-stiftelserna ser vi att stiftelsen i Sverige under åren 2020–2024 har gett drygt 20 procent av insamlade medel till forskningsanslag. I Finland var andelen tre procent och i Norge 0,6 procent.
Av de dryga 14 miljoner euro som stiftelsen Diabetes Wellness Finland har fått in under åren 2012–2024 har mindre än fyra procent (drygt 550 000 euro) delats ut till diabetesforskning.
Över 90 procent av den ordinarie verksamheten utgörs av ”övriga kostnader”. Stiftelsen har satsat över 80 procent av nettointäkterna på insamlingsbrev med information om diabetes, gåvor och inbetalningskort.
Breven köper stiftelsen av moderstiftelsen i USA.
”De behöver göra en helomvändning”
Leif Groop är på grund av sjukdom oförmögen att ge en intervju. Vi möter hans yngre bror Per-Henrik Groop, även han diabetesforskare.
Per-Henrik Groop är professor emeritus och pensionerad från arbetet som överläkare vid HUS. Han arbetar fortfarande heltid som forskare.
– Diabetesforskning är otroligt viktigt. Allt fler människor drabbas av diabetes och det behövs mycket medel för forskningen.
Därför ogillar Groop att stiftelsen Diabetes Wellness använder största delen av de insamlade pengarna till att sända insamlingsbrev.
– Jag tycker det är fel. De behöver göra en helomvändning.
Om man samlar in pengar under premissen att det ska stödja diabetesforskning ska de också användas till att stödja diabetesforskning, säger han.
De sakkunniga i kommittén känner inte till helheten
Vi har före intervjun skickat listan över de forskare som nu är medlemmar i den rådgivande kommittén till Per-Henrik Groop.
– Jag blev ganska upprörd när jag såg alla namn på toppforskare runt om i Norden och i Storbritannien. Jag undrade om de duperats att tro att merparten av de insamlade medlen går till forskning.
På en kongress i september 2025 mötte Groop David Matthews, den brittiska diabetesforskare som undertecknar de insamlingsbrev som sänds ut i Finland. Han är sakkunnig för systerstiftelsen i Storbritannien.
– Jag frågade honom specifikt om han känner till hur pengarna rör sig i stiftelsen i Finland och hur höga de ”övriga kostnaderna” är. Svaret var nej.
Groop fick liknande svar av en nuvarande medlem i den rådgivande kommittén. Han drar slutsatsen att de sakkunniga bara ser hur mycket pengar som står till buds för forskning, och inte har insyn i hela verksamheten.
Professor emeritus David Matthews bekräftar det Groop säger. Han berättar i telefon att han inte har skrivit insamlingsbreven själv, men att han alltid kontrollerar att fakta stämmer.
– Jag hade ingen aning om hur pengarna fördelas i Finland. Att mindre än fyra procent går till forskning låter galet, säger Matthews.
Matthews har gett tillstånd till att använda sitt namn i insamlingsbrev i USA och Storbritannien. Han har inte känt till att han också undertecknade breven i Finland.
Rekommenderar Stiftelsen för Diabetesforskning i stället
Per-Henrik Groop och Timo Otonkoski rekommenderar att den som vill ge pengar till diabetesforskning väljer Stiftelsen för Diabetesforskning, en inhemsk stiftelse som står Diabetesförbundet nära. Per-Henrik Groop har tidigare hört till styrelsen.
Den stiftelsen har i dag ett kapital på 14,5 miljoner, vilket motsvarar den summa Diabetes Wellness Finland har samlat in under alla sina 13 år i Finland.
Men Stiftelsen för diabetesforskning delar i år ut 600 000 euro till diabetesforskning. Det är mera än Stiftelsen Diabetes Wellness sammanräknat har delat ut under tretton års tid i Finland.
Tidigare donator blir förbannad
Barbro Lindblom i Esbo hör till dem som har donerat pengar till Stiftelsen Diabetes Wellness Finland.
Av de drygt 1 000 euro som hon donerat under årens lopp har uppskattningsvis 30 euro gått till forskning, medan över 800 euro har gått till att finansiera brevutskick.
Barbro Lindblom blir arg när hon hör hur pengarna har fördelats:
Daniel Saarinen är barnbarn till Barbro Lindblom och intressebevakare för henne. Han är ledsen och arg för att Diabetes Wellness har använt största delen av de insamlade medlen till annat än forskning.
– Mormor är givmild och villig att hjälpa, hon har själv varit krigsbarn i Sverige och upplever att hon har fått hjälp då. Att hon ska bli lurad när hon är gammal känns väldigt orättvist.
Diabetes Wellness Finland vill ”öka bidrag till forskning”
Sedan Svenska Yle och SVT publicerade sin granskning av stiftelsen Diabetes Wellness och dess nordiska systerstiftelser har stiftelserna i Sverige och Finland publicerat frågor och svar på sina webbsidor.
Stiftelsen Diabetes Wellness Finland intygar att man ”arbetar för att öka våra bidrag till forskning i Finland”.
Att man ger mindre till forskning i Finland än i Sverige ”beror framför allt på att kostnaderna för porto är högre i Finland, men också på att verksamheten har funnits längre i Sverige än i Finland.”