För SFP:s tidigare partiordförande Anna-Maja Henriksson kom det som en överraskning hur nära Samlingspartiet stod Sannfinländarna i invandringsfrågor under regeringsförhandlingarna 2023.
Detta framgår också i politiska journalisten Teemu Luukkas färska bok Petteri Orpo ja oikeistovallan paluu (översätts ”Petteri Orpo och högermaktens återkomst”).
– Vi blev förvånade många gånger under förhandlingarna. Vi började känna att vi inte fick tillräckligt med stöd från Samlingspartiet i frågor som är viktiga för oss. Det var ett annat Samlingsparti än vi varit vana vid, säger Anna-Maja Henriksson nu.
Hon upplever att Samlingspartiet förändrats och att den konservativa falangen fått ökat inflytande, särskilt i invandringspolitiken.
– Det var uppenbart att den konservativa falangen fick hålla i taktpinnen när det gällde Samlingspartiets synpunkter i invandringsfrågorna.
På frågan om SFP blivit förda bakom ljuset om Samlingspartiets linje i invandringspolitiken svarar Henriksson att hon inte vill uttrycka det så, men att hon ändå blev överraskad över hur okomplicerade vissa frågor var för Samlingspartiet, samtidigt som de var svåra för SFP.
Svårt beslut för SFP
Det var långt ifrån självklart att SFP skulle gå med i regeringen. Henriksson berättar att det ändå var ”det minst dåliga alternativet”, eftersom att sitta i opposition skulle ha inneburit mindre inflytande.
Då skulle SFP inte kunnat driva igenom till exempel sametingslagen nämner Henriksson.
– Att medverka i regeringen är aldrig lätt för ett mindre parti. Vi såg att fördelarna ändå övervägde nackdelarna, säger Henriksson.
Hon vill inte spekulera i om SFP skulle fatta samma beslut i dag, men understryker att politiska beslut alltid måste tas utifrån den information och de förutsättningar som råder i stunden.
– Det finns ingen kristallkula som kan säga hur det kommer att gå. Man måste agera med den vetskap man har just då.
Men var det rätt beslut att SFP gick med i den här regeringen?
– I det sammanhanget ansåg en stor majoritet av Svenska folkpartiet, både inom riksdagsgruppen och inom partistyrelsen, att det var det rätta beslutet då.
Det är inte någonting som du ser tillbaka på där du skulle göra annorlunda?
– Det var ett mycket, mycket svårt beslut och det är ju alltid så att du kan vara efterklok. Sen måste du försöka handla på bästa tänkbara sätt i den besvärliga situation där du är just då.
– Och jag tror att samerna till exempel är väldigt tacksamma för att Svenska Folkpartiet valde att sitta i regeringen. Många föräldrar med barn i skolan och småbarnspedagogiken uppskattar att regeringen inte velat skära i den grundläggande utbildningen.
Rasismmeddelandet var en nödvändig kompromiss
Kort efter att regeringen bildats hamnade den i kris på grund av en rad sannfinländska rasismskandaler. SFP krävde därför att regeringen skulle enas om ett gemensamt meddelande om likabehandling och motverkande av rasism.
I Luukkas bok berättar finansminister och Sannfinländarnas ordförande Riikka Purra att hon tycker meddelandet var ett misstag, och att hon inte heller förstod varför det behövdes.
Henriksson är kritisk till uttalandet och tydlig i sitt svar:
– Det var alldeles solklart varför det behövdes. Utan det hade regeringen inte kunnat fortsätta, säger Henriksson.
Tycker du att regeringens meddelande om likabehandling har fungerat?
– Det får nuvarande partiordförande ta ställning till, för nu har jag ju inte suttit i regeringen under det här senaste året.
Samtidigt konstaterar hon att det är sorgligt att se hur frågan hanterats i samband med bland annat den senaste budgetdebatten, och betonar att det nu är upp till Sannfinländarna att visa att de följer överenskommelsen.
Statsminister Petteri Orpo har enligt Henriksson en nyckelroll i att ta detta på största allvar.
Adlercreutz: ”Samlingspartiets högersväng ingen överraskning”
Till skillnad från Henriksson säger SFP:s nuvarande ordförande Anders Adlercreutz att det redan innan förhandlingarna var tydligt att Samlingspartiet hade närmat sig Sannfinländarna i invandringsfrågor. Han säger att partiets högersväng inte kom som en överraskning.
– Jag var mycket väl medveten om det, säger Adlercreutz och hänvisar till Samlingspartiets invandringspolitiska program från förra riksdagsperioden, som enligt Adlercreutz var ”ett klart steg närmare den sannfinländska linjen”.
Också enligt Adlercreutz var alternativen för SFP få efter riksdagsvalet 2023.
Om du hade varit partiordförande då, skulle du ha bestämt att SFP ska ingå i den här regeringen?
– Det var ett gemensamt beslut. Alternativen var ganska få, och vi såg att vi kunde påverka viktiga frågor som ekonomi och sysselsättning. Som alltid i en koalitionsregering finns både delar som ligger nära SFP:s linje och sådana som ligger längre bort.
Liksom Henriksson anser Adlercreutz att det gemensamma regeringsmeddelandet om likabehandling var avgörande för att regeringen skulle överleva rasismskandalerna sommaren 2023. Han betonar att överenskommelsen fortfarande är central för samarbetet.
SFP vill ju profilera sig som ett liberalt parti, skadas partiets rykte som liberalt parti av att sitta med i den här högerkonservativa regeringen?
– Den här problematiken finns i alla koalitionsregeringar. I den förra regeringen uppfattade vissa att SFP:s politik låg nära Vänsterförbundets, och nu kan man ibland tro att vi följer Sannfinländarnas linje. Men SFP driver sina egna värderingar och försöker få genomslag för dem i regeringsarbetet.