Tänk dig en teaterkväll på Svenska Teatern i Helsingfors. Publiken har anlänt och väntar utanför salen, ivriga att få se en spännande föreställning.
Men vem ser till att inringningarna ljuder och publiken vallas in i salongen? Att allt går tryggt till på scenen och rätt kulisser läggs fram vid precis rätt ögonblick?
Det är inspicienten Sofia Wredlund.
Hon fungerar som spindeln i nätet från teaterns inspicientbås, vid sidan av scenen.
– Härifrån kör vi föreställningen från början till slut. Alla vet att det är hit man ska ta kontakt om det är någonting, ifall något inte fungerar eller går sönder till exempel, säger Wredlund.
Inspicienten har alltså koll på allt och kommunicerar med de övriga inblandade, som till exempel teknikerna som sköter om ljud och ljus.
Inspicientbåset på Svenska Teatern är modernt och välutrustat, vilket inte alltid är fallet.
– Det ser väldigt olika ut på olika teatrar. Jag har inte besökt så många andra, men vissa jag sett har inte något eget bås. Det kan bara vara ett bord eller en pall vid sidan av scenen, säger Wredlund.
Manuskopior och värktabletter
I båset i Svenska Teatern finns allt som behövs för att en föreställning ska kunna dirigeras och oväntade situationer åtgärdas. Första hjälpen-utrustning, kopierade manus, skärmar som visar salen och backstage.
Dessutom ett enormt urval av knappar och reglage som styr allt från belysning till spöken på scenen.
En inspicient behöver kunna hålla huvudet kallt och släcka - oftast metaforiska - bränder samtidigt som hen fortsätter se till att föreställningen löper som den ska.
– Ibland kan vi behöva lämna båset för att exempelvis plåstra om någon eller dela ut värktabletter, samtidigt som vi måste fortsätta sköta de uppgifter man normalt har under en föreställning, som att kommunicera med tekniken. Då är det bra om föreställningen sitter i ryggmärgen, säger Wredlund.