Det var i början av augusti. Triinu Varblane var på semesterresa och skulle snart flyga hem från Kroatien.
Plötsligt slutade hon andas och kollapsade. En vän i rummet bredvid upptäckte vad som hade hänt. Han larmade och inledde hjärt-lungräddning.
Varblane återupplivades och efter två veckor på kroatiskt sjukhus flögs hon till Vasa centralsjukhus. Till en början kunde hon varken tala eller gå. Men nu är hon på väg tillbaka, tack vare den dagliga rehabiliteringen vid Malmska sjukhuset i Jakobstad.
– Jag skulle aldrig vara där jag är i dag utan de här personerna som jobbar här. Den rehabilitering de ger är i världsklass, säger Varblane.
285 anställda ska bort
Välfärdsområdena och HUS befinner sig just nu i omställningsförhandlingar. I många fall, som i Österbotten, är sparkravet det största någonsin. Där ska 51 miljoner euro sparas in och fram till nästa sommar ska 285 anställda bort.
De flesta av de här tjänsterna dras in vid pensioneringar men 80 personer riskerar att bli uppsagda inom kort.
Enligt uppgifter till Svenska Yle kan rehabiliteringen i Jakobstad drabbas hårt.
– Det vore fruktansvärt om de måste stänga här. De har utvecklat verksamheten i tiotals år och det får inte gå förlorat, säger Triinu Varblane.
Överläkaren vittnar om spänd stämning
Det finns två avdelningar för avancerad rehabilitering i Österbotten, en i Vasa och en i Jakobstad. Totalt jobbar ett par hundra terapeuter inom rehabiliteringen som också inkluderar handikappservice och boenden.
Annica Sundberg är överläkare och leder rehabiliteringen i Österbotten. Hon säger att läget är spänt.
– Det pratas i korridorerna. Många är oroliga. Jag hoppas innerligt att politikerna inte beslutar att säga upp kompetent personal som vi behöver, säger Annica Sundberg.
Det finns i dag en bred övertygelse om att rehabilitering behövs efter sjukdom, för att komma tillbaka till arbetslivet eller klara sig själv i hemmet.
Triinu Varblane är inne på samma spår. I sitt jobb basar hon för Finlands del av ett nordiskt samarbetskluster, Nordic Hub. Hon gick från att vara mycket aktiv till att bli svårt sjuk.
– Om vi tänker på näringslivet så är det av största vikt att människor kommer tillbaka till arbetslivet så snabbt som möjligt, säger Varblane.
Tidigare underskott måste balanseras upp
Det är snart tre år sedan sjukvårdsreformen blev verklighet och välfärdsområdena tog över. Då försvann de kommunala pengarna och vården finansieras i stället med statsmedel.
Välfärdsområdena har haft mycket svårt att klara sig på de här pengarna. De flesta har gjort minusresultat i flera år och lagen kräver att det här ska balanseras upp senast under nästa år, 2026.
Tre välfärdsområden har så dålig ekonomi att de har hamnat i finansministeriets klor. Det kallas utvärderingsförfarande och innebär att en externt ledd grupp tar över välfärdsområdets strategiska beslut och börjar sanera. Det här kommer att ske i Östra Nyland, Mellersta Finland och Lappland.
Södra Karelen är också illa ute. Där gick man emot kraven på att balansera upp ekonomin för att man inte ville ge olagligt dålig vård. Nu har förvaltningsdomstolen dömt ut budgeten och budgetplanen som olaglig.
Vårddirektör: ”Vi kan klara det”
För Österbottens del kan det vara möjligt att nå balans nästa år. I år går man nämligen, enligt prognosen, mot ett resultat som landar 20 miljoner euro på plus. Men trots det måste 51 miljoner euro sparas för de tidigare minusåren.
– Vi har en viss möjlighet att klara det här. Men det finns andra områden som inte klarar det. De har inga lagliga sätt att gå vidare, säger välfärdsområdets direktör Marina Kinnunen.
Även om de senaste årens sparåtgärd har kritiserats hårt menar Kinnunen att åtgärderna har behövts och att tillgången till service har blivit bättre på många områden.
Men hur blir det med de 80 personer som ska bort nu? Och hur hårt drabbas rehabiliteringen?
– Jag kan inte säga något om det tyvärr, utom att kompetensen och den service de ger är jättebra, säger Kinnunen.
Hård kamp i rikspolitiken
Marina Kinnunen beskriver finansieringsmodellen som ”trasig” då vissa områden kan få upp till tioprocentiga indexhöjningar medan till exempel Österbotten tvingas klara sig med mycket mindre.
Hon tycker också det är fel att ett välfärdsområde kan tvingas in mellan två lagrum utan någon väg ut.
– Något måste hända och vi kan inte vänta på nästa regering, säger Marina Kinnunen.
Mika Salminen, direktör på Institutet för hälsa och välfärd, THL, är medveten om vårdens situation. Han poängterar att reformen som gjordes är den största i hela världshistorien och att brister var att vänta.
Välfärdsområdena har årligen haft mellan 22 och 26 miljarder euro att dela på och skillnaden jämfört med förr, när kommunerna basade för vården, är att det finns ett tak för hur mycket vården får kosta.
– Förr fanns inget tak. Om specialvården blev dyr så muttrade kommunerna men sedan tog de kostnaden ändå, säger Mika Salminen.
Kostnadsökningen var oväntad
Det finns enligt honom ännu utmaningar, som att komma åt brister i fördelningen av pengarna. Det är främst diagnosdata som styr pengaflödet och det gör att områden med frisk befolkning får mindre pengar.
Salminen säger att det är utmanande med kravet på balans redan efter fyra år, särskilt som Rysslands anfallskrig lett till inflation och ökade kostnader.
– Det är lite oväntat att problemen blev så här stora. Det kan förklaras av de oväntade händelserna. Men jag tror fortfarande på reformen. Kommer vi bara över de aktuella ekonomiska utmaningarna så har den goda möjligheter att lyckas, säger Salminen.
Går det så kan Triinu Varblanes förhoppning om en fungerande offentlig rehabilitering förbli verklighet.
I dag kommer hon inte upp ur bassängen för egen kraft men hennes mål är att kunna klättra och vandra igen.
Hon är helt inställd på att återgå till arbetet. Samtidigt oroar hon sig för hur det ska bli för andra i framtiden.
– Kompetent vård är en förutsättning också för näringslivet, och servicen bör finnas nära. Jag hoppas att andra också ska få så god vård som jag har fått.