Ann-Luise Bertells roman Skuggas utspelar sig i en liten österbottnisk by, och merparten av skildringen är förlagd till tiden för fortsättningskriget.
I centrum för handlingen har vi den drygt 40 år gamla trebarnsmamman Rut vars man blir inkallad till kriget och Rut tvingas ta hand om såväl hus som hemman – ett slitsamt jobb som blir henne så gott som övermäktigt.
När hon blir erbjuden hjälp i form av en sovjetisk krigsfånge tvekar hon: ska hon verkligen våga bjuda in fienden att bo och jobba på gården?
När krigsfången Anton anländer till gården kommer han att förändra allt och ingenting är längre som förut.
Ta fram röster vi inte hör
I flera romaner har Ann-Luise Bertell låtit sig inspireras av den egna släkthistorien och faktiska händelser, så också i romanen Skuggas.
Fröet till berättelsen om Rut och den sovjetiska krigsfången Anton såddes när Bertell år 2016 åkte runt och berättade om romanen Vänd om min längtan:
– I Vörå församlingshem var det en kvinna på över 80 år som kom fram till mig och började berätta om en sovjetisk krigsfånge som de haft på familjens gård när hon var liten. Hon berättade hur krigsfången grät när det blev fred och han skulle återbördas till sitt hemland. Också kvinnorna grät och barnen grät och det var stor sorg i huset. Det här minnet hade den här kvinnan burit på under hela sitt liv.
Bertell konstaterar att hon inte hade förstått eller tänkt på att det fanns läger med sovjetiska krigsfångar runtom i landet, så även i Österbotten, och att dessa fångar placerades ut på gårdar för att hjälpa till med det dagliga arbetet:
– Jag tyckte att tanken var så otroligt främmande: att fienderna var ute på gårdarna. Och att de där känslobanden mellan människorna hade blivit så starka. Att man var uppriktigt ledsen när det var dags att bryta upp. När man kommer varandra nära och lär känna varandra kan man ju se till den innersta människan. Och då är vi ju alla väldigt lika och väldigt lätta att tycka om, de flesta av oss i alla fall.
Ett frö till romanen Skuggas såddes och började gro den där kvällen på församlingshemmet i Vörå för nio år sedan, men efterhand fick Bertell ta del av flera berättelser om sovjetiska krigsfångar runt omkring i de österbottniska byarna. Många av berättelserna finns med i romanen:
– En man berättade om hur han hade lärt en krigsfånge att cykla. En annan om hur krigsfångarna låg på gräsmattan i en cirkel med huvudena ihop och sjöng.
När Ryssland inledde sin fullskaliga invasion av Ukraina i februari 2022 började Bertells tankar kretsa kring kvinnorna och deras situation – i dag lika väl som för närmare 80 år sedan:
– Hur är och var det att leva bredvid kriget. Var hittar man kraft att leva? Hur ska man tala med sina barn om de här sakerna? Samtidigt ska man ju vara den som ger hopp.
I den finländska litteraturen finns det gott om skönlitterära skildringar av vinter- och fortsättningskriget, men Ann-Luise Bertell ville uttryckligen skriva om hemmafronten, om dem som står vid sidan av:
– I något skede tänkte jag skriva om lottorna som efter kriget blev så styvmoderligt, eller styvfaderligt, behandlade. Jag ville lyfta fram kvinnornas insatser under krigsåren. De som går hemma och ska ta emot alla nyheter och alla berättelser från fronten och som inte har en aning om vad de kommer att möta.
– Det är ju så många, många röster och berättelser som vi inte alls hör. Och så många som mister närstående. Jag ville visa på nyanserna i människors liv, att det inte är så svartvitt som vi tvingas tänka.
Krigsfången Anton kommer från Odessa i Ukraina, något som bidrar till att kontaktytorna mellan krigsåren på 1940-talet och vår samtid känns rätt så stora och självklara.
Har Bertell känt att hon haft ett ärende när hon skrivit Skuggas?
– Kanske det. Jag tyckte att romanen på många sätt passar in i vår tid. Under arbetets gång kunde jag också intervjua ukrainare som bosatt sig i mina hemtrakter både före och efter den ryska invasionen.
Sex som ett gemensamt språk
Ann-Luise Bertell poängterar att hon i sitt författarskap vill ta fram berättelser som inte är så omskrivna:
– Rut är både stark och rätt så nationalistisk. Hon har starka åsikter. Jag ville få henne att förändras under berättelsens gång, få henne att hitta en annan sida av sig själv. Relationen till Anton förändrar henne på ett sätt som ger henne styrka. Och genom Anton upptäcker hon också andra sidor av sin sexualitet.
Rut och Anton saknar ett gemensamt språk, och i romanen skriver Bertell fram det ordlösa mellan dem.
– Det svåraste var att göra klart för mig vad jag kan berätta om Anton: hur mycket kan jag vara inne i honom, och hur mycket kan jag gestalta hans tankar? Jag har fått jobba en hel del med att se på Anton med och genom Ruts blick.
Sexualiteten är ju Ruts och Antons gemensamma språk. I den gemenskapen är de sina sannaste jag.
Ann-Luise Bertell
På Helsingfors bokmässa deltog Ann-Luise Bertell i en diskussion med prästen Jan-Erik Nyberg som skrivit en bok om relationer. Under samtalets gång insåg Ann-Luise att Jan-Erik satte ord på det som hon försökt beskriva i sin roman:
– I sin bok skriver Jan-Erik Nyberg att sexualiteten är ett språk, vårt innersta språk. Sexualiteten är ju Ruts och Antons gemensamma språk. I den gemenskapen är de sina sannaste jag. De har ett gemensamt språk som är kropparnas språk mer än det talade.
Att skriva om åtrå, lust och sex anses vara oerhört svårt – risken är överhängande att man hemfaller åt pinsamma klichéer.
Bertell har fått mycket beröm för sina sexskildringar, men samtidigt upplever hon att det är oerhört svårt att skriva om sex:
– Det är jättesvårt. Man lägger ju huvudet på schavotten på något sätt. Det känns som att man avslöjar jättemycket om sig själv. Men samtidigt vill jag skriva om olika kroppsliga erfarenheter. I varje bok jag skriver försöker jag ha med en förlossning. Jag skriver om menstruation och om den åldrande kroppen. Jag skriver om allt det som sker i våra kroppar, och jag vill verkligen beskriva det inifrån. De flesta av oss har någon form av relation till sex, det är en stor del av våra liv. Men det är jättesvårt att skildra sex. Jag skriver om många, många gånger.
Grönskande blommiga tapeter
För att sammanfatta Skuggas ber jag Ann-Luise Bertell stiga in i romanen som i ett rum: Om Skuggas skulle vara ett rum – hur skulle tapeterna i rummet se ut?
Ann-Luise Bertell kommer genast att tänka på all prunkande grönska i romanen:
– Det är ju en sommar då allt slår ut i blom på många olika sätt. Jag skulle välja gröna tapeter med blommor. Inte nödvändigtvis röda blommor. Men sådana där väldigt mönstrade och jättevackra gröna tapeter.
Lyssna på hela intervjun med Ann-Luise Bertell:
En roman med stark dragningskraft
När läsarjuryn (Gunnar Högnäs, Annika Rönnblad, Martin Karlsson och Tilda Forss) samlades för att diskutera Ann-Luise Bertells roman Skuggas blev det bland annat prat om hur väl författaren lyckas skriva fram en stark spänning och laddning mellan Rut och Anton - så pass effektfullt att läsaren också känner sig förförd.
Lyssna på läsarjuryn om Ann-Luise Bertells roman Skuggas:
