NEW YORK När förhandsrösterna klarnade, och Zohran Mamdani tog täten med över hälften av rösterna lät reaktionerna vänta på sig i kön till en av många valvakor i Brooklyn. Kommer resultatet att hålla?
Men resultatet höll och jublet bland hans anhängare var ett faktum. Det blir den 34-åriga Mamdani, den första muslimska borgmästaren i stadens historia, som ska axla ansvaret över USA:s största stad.
Egentligen kom det inte som en överraskning, sett till hans intensiva kampanj som engagerat väljarna sedan start.
Väljarna vill ha konkreta förändringar
Mamdani utmanades huvudsakligen av Andrew Cuomo, som tidigare var guvernör i delstaten New York. Republikanernas kandidat Curtis Sliwa var mer eller mindre uträknad från start, i och med hans låga stöd i den demokratdominerade staden.
Andrew Cuomo representerar den äldre generationens demokrater.
Hans impopularitet, förstärkt av anklagelser om sexuella trakasserier och ett allmänt missnöje med hans tid som guvernör, symboliserar den trötthet många väljare känner inför partiets etablerade ledarskap.
Mamdani står däremot för något nytt. Han är en karismatisk ung politiker med tydliga löften om att sänka levnadskostnaderna och göra bussarna gratis.
Det gick hem hos invånarna i staden, som hör till de dyraste att leva i globalt.
Mamdanis seger är ändå mer än bara ett lokalt fenomen – den understryker den identitetskris det Demokratiska partiet dras med. Att Mamdani nu ska leda ett av världens främsta finanscentrum gör honom svår att ignorera.
Värdeförskjutning inom partiet
Zohran Mamdanis seger visar att den politiska energin inom Demokraterna i allt högre grad ligger till vänster.
Tillsammans med profiler som Alexandria Ocasio-Cortez och Bernie Sanders utgör han nu en tydlig kraft som kräver sociala reformer och en mer jämlik ekonomisk politik.
Själv kallar Mamdani sig för demokratisk socialist. I Finland skulle det motsvara en slags socialdemokrat, men med amerikanska mått mätt befinner han sig rätt långt vänsterut på det politiska spektrumet.
Enligt färska opinionsmätningar har stödet för socialismen ökat bland Demokraternas väljare i alla åldersgrupper, medan tron på kapitalismen minskat en aning.
Och för en del av väljarbasen är Mamdanis vänsterpopulism – som gratis bussturer och sänkta matpriser i New York – åtminstone bättre än det politiska etablissemangets passivitet.
Huruvida han kommer att lyckas förverkliga sin politik är en annan femma. En del av vallöftena är frågor som avgörs på delstatsnivå, inte inom stadspolitiken.
Demokraterna står inför svårt mellanårsval
Zohran Mamdani representerar ändå bara den ena delen av partiet.
Den andra delen – de så kallade traditionella demokraterna – varnar för att en för hård vänstersväng riskerar skrämma bort moderata väljare i centrala delstater.
Båda väljargrupper är viktiga i kampen om segern i nästa års mellanårsval där hela representanthuset och delar av senaten ska väljas.
Demokraterna befinner sig i ett historiskt dåligt läge där de har förlorat mot en exceptionellt impopulär republikansk kandidat, Donald Trump, två gånger under de senaste nio åren.
Trump hade det lägsta stödet av alla presidenter i modern tid hundra dagar in i sin mandatperiod både under sin första och sin andra mandatperiod.
Dessutom har Trump på sistone tappat stöd i kärnfrågor som bland annat ekonomin och förargat en stor del av amerikanerna med sin migrationspolitik.
Historiskt har presidentens parti tappat mark i mellanårsvalet och Demokraterna har åtminstone i teorin alla förutsättningar för att se till att den traditionen inte bryts.
Med ett år kvar till mellanårsvalet står Demokraterna inför ett viktigt strategiskt beslut: Vilken sorts parti vill de vara – och för vem?
Del av större global trend
Demokraternas inre konflikt speglar en bredare global trend i västvärlden där partier i mitten tappar mark när väljare söker tydligare alternativ.
För Finland, liksom för Europa, är frågan om vart USA är på väg central både för den ekonomiska politiken och för stabiliteten i den internationella ordningen.
Zohran Mamdani har väckt liv i Demokraterna, men också blottat partiets djupaste klyftor och hans seger tvingar nu partiet att välja väg.
Den vägen kan bli avgörande för inte bara nästa val, utan också presidentvalet 2028, och i förlängningen kanske också hela den amerikanska demokratins framtid.
Och för den som undrar: Nej, Mamdani kan inte ställa upp i presidentvalet eftersom han inte är född i USA. Å andra sidan kan det ge honom större spelutrymme, i och med att han slipper den pressen.
Josefin Flemmich är USA-korrespondent och bevakade valet på plats i New York.