BBC-skandalen väcker många frågor. Nyligen avgick två av BBC:s högsta chefer efter avslöjandet om att bolaget skulle ha redigerat ett tal av Donald Trump i en dokumentär på ett vilseledande sätt.
I en läckt intern promemoria från BBC anklagas bolaget också för partiskhet i andra frågor. Bland annat i bevakningen av Gaza-kriget där man i sändningarna på arabiska, enligt rapporten, har gett Hamas-åsikter alltför stort utrymme.
Promemorian har skrivits av Michael Prescott, som tidigare var en oberoende extern rådgivare för BBC:s kommitté för redaktionella riktlinjer. Texten är riktad till BBC:s styrelse.
Kritikerna får vatten på sin kvarn
Nu går debatten om BBC het i Storbritannien. Donald Trump har hotat stämma BBC för en miljard euro. Bolaget kämpar för sin trovärdighet.
Det väcker frågor som inte bara gäller BBC utan även andra som jobbar med journalistik. Hur ska journalisterna klara av att vara opartiska i dagens känslomässigt uppskruvade klimat?
De här frågorna diskuterades i torsdagens Slaget i Yle Vega.
Diskussionen leddes av Ville Hupa och de övriga deltagarna var Anna Forth, direktör och ansvarig utgivare på Svenska Yle, Anu Koivunen, medieforskare och professor vid Turun Yliopisto, samt Kenneth Myntti, ledarskribent på Österbottens Tidning.
Koivunen förundrar sig över att BBC:s ledning inte har reagerat på anklagelserna om fulklipp, alltså att man inte markerat att talet har redigerats. Varför hanterade man inte frågan bättre?
Myntti konstaterar att BBC är en förebild och att en fejknyhet hos dem slår hårt mot alla världens medier. Han gissar att det är ett tecken på att även public service känner av att konkurrensen om utrymmet i mediebruset är svår idag.
Trycket utifrån har varit hårt
Anu Koivunen påminner om att diskussionen om BBC:s framtid har pågått länge. Bolaget tillsatte en etisk kommitté av utomstående experter med rötter i konservativa högerpartier.
De har varit mest kritiska gentemot public service överlag. Spänningarna inom bolaget kommer från frågan hur BBC ska utvecklas. Det är en politisk kamp, menar hon.
– BBC är känt för sin kvalitet. Men de försöker kvalitetssäkra sin nyhetsbevakning i ett förändrat politiskt klimat. Min känsla är att trycket mot BBC har varit så hårt att de inte har förmått hantera de här avslöjandena ordentligt, säger Koivunen.
Anna Forth ser som en lärdom för Yle att vara öppen med hur man hanterar misstag och vilka kontrollmekanismer som finns.
– Trycket utifrån är stort, så ju öppnare vi är med hur vi resonerar och öppet rättar när vi begår misstag blir allt viktigare för vår trovärdighet. Misstagen i BBC är grova, men samtidigt ska man komma ihåg att BBC är ett mycket stort hus där det görs väldigt mycket, och bra journalistik, säger Forth.
Gaza-rapporteringen ifrågasätts av båda sidor
Enligt Anna Forth har förväntningarna på vad som är journalistik ändrats i och med att det blivit allt lättare och allt vanligare att var och en kan vara sitt eget medium. Den åsiktsdrivna, känslostyrda journalistiken vinner allt mer mark.
Vilka blir då förväntningarna på den oberoende journalistiken som bejakar olika synsätt och olika värderingar?
- Vi möter ganska ofta frågan: ”Varför kan ni inte säga som det är?” när vi för fram olika synpunkter. Men den som frågar har ofta en färdig syn på vad som är sanning, säger Forth.
Gaza-bevakningen är ett typiskt exempel. BBC har kritiserats både av dem som anser att Hamas åsikter har fått för mycket utrymme och av dem som anser att BBC kör Israels agenda. Liknande anklagelser har även Yle fått.
Pälsdjursfrågan delar publiken
Kenneth Myntti menar att varje journalist på sätt och vis är fångad i sina egna värderingar, även om man följer de etiska reglerna för journalister.
Han ger ett exempel där värderingarna, enligt honom, har skiftat. Det är pälsdjursnäringen där Yles journalistik på senare tid har blivit mer kritisk till djurhållning och frågan om djurens välbefinnande har blivit mycket viktigare.
– Det som man tidigare betraktade som produktionsdjur likställs idag med husdjur som katter och hundar. Det har lett till att företagare i branschen känner sig alltmer klämda, inte bara pälsdjursfarmarna men också andra som håller djur. Det är ett problem, säger Myntti.
Anna Forth svarar att ämnet diskuteras internt och att hon vågar påstå att Svenska Yles rapportering kring pälsdjursnäring nog täcker båda perspektiven: pälsfarmarnas och djurvännernas.
- Yle har under hösten gjort artiklar med pälsfarmare kring EU-rapporter, hur de reagerar på dem och hur de själva ser på sin bransch framtid. Men också med dem som förhåller sig kritiskt till näringen. Det är en bransch där debatten går het, konstaterar Forth.
Helhetsbilden ska vara mångsidig och nyanserad
Anu Koivunen protesterar mot att tanken att varje enskild nyhet, varje inslag, varje text på något sätt ska bära alla dimensioner, belysa verklighetsbilden ur alla möjliga synvinklar. Det är helt omöjligt, konstaterar hon.
– Jag gillar den svenska public service formuleringen av uppdraget: ”att ge en bred, mångsidig, nyanserad bild av världen”.
Men det är inte detsamma som jämlikhet, påpekar hon. När det gäller vetenskapliga frågor krävs det att journalisterna står på vetenskapens sida, även om det finns många åsikter och intressen i frågan.
– Däremot ska journalisterna alltid fråga sig vem som får beskriva verkligheten, vem som sätter agendan och vem som har problemformulerings-företräde, säger Koivunen.
Anna Forth har i en kolumn nyligen beskrivit uppdraget så här: Svenska Yle har ingen annan agenda än att främja sanningen och måla en så balanserad och sanningsenlig bild av verkligheten som möjligt för att människor ska kunna bilda sig en egen uppfattning.
I förlängningen handlar det om att stärka ett demokratiskt samhälle och värna om alla människors lika värde.
– Risken finns att den oberoende journalistiken uppfattas som lite tråkig i denna tid där personer som skapar innehåll väljer sida och inläggen skärps av känslo- och åsiktsstyrda algoritmer.